Det var i februari förra året som den då 19-årige mannen gick till attack mot en annan ungdom, samma dag som denne kommit till institutionen. Personalen ingrep men attacken fortsatte.

Efteråt lämnade de anställda en kort redogörelse till polisen, men ville inte uppge namnet på gärningsmannen utan hänvisade till sekretess. Senare så uppgav de för polisen att de inte ville medverka i utredningen.

”Sis saknade rutiner”

– Det var en total oförståelse. Utifrån inhämtat övervakningsmaterial var det tydligt att de anställda som ingrep också hade bevittnat händelsen, men de ville inte bli hörda av polis på nytt och ville inte heller vittna under rättegången. När vi förklarade vad vittnesplikten innebär, att tingsrätten kan döma ut vite om de inte kommer, sa de istället att de inte minns något, uppger en källa som arbetat med utredningen.

När polisen vände sig till chefer på institutionen blev svaret att man inte kunde tvinga personalen att vittna.

– Vi förklarade att genom att inte ha rutiner och inte låta sig höras av polis så accepterar man indirekt att de intagna blir utsatta för brott på Sis, som ju är en statlig myndighet som ska skydda ungdomarna. Sis blir en fristad för gärningsmännen att begå brott.

Sis: ”Inga möjligheter”

Åklagaren valde att kalla de anställda att vittna ändå, som då pekade ut den misstänkte i kortfattade vittnesmål. Mannen dömdes till ungdomsvård för misshandeln.

Han flyttades senare till ett Sis Bärby i Uppsala. Men under en övervakad promenad i sällskap av två anställda sprang han till en väntande bil. Han är fortfarande på rymmen.

SVT har sökt de anställda. Sis pressavdelning uppger i ett mejl att de inte kan kommentera varför personalen inte ville vittna och tillägger ”Rent generellt har Sis inga möjligheter att tvinga en enskild medarbetare att delta i en utredning eller vittna i en rättegång.”