På organisationen Bris har man under eftermiddagen samlat handfasta tips på hur man berättar för sina barn om händelserna vid Stockholms Centralstation. Marie Angsell är sakkunnig, och hon menar att det är viktigt att prata med barnen om det som hänt.
– Man kan utgå ifrån att en sådan här stor och allvarlig händelse kommer att nå alla barn. Barn nås ofta snabbt av nyheter och är snabba med att söka upp information själva på nätet, säger hon.
Hitta ett mellanläge
Hon menar att man ska hitta ett mellanläge där man informerar sina barn om vad som hände, men inte överför sin oro.
– Det är viktigt som vuxen att man inte lämnar barnet ensam med den här otäcka nyheten och med spekulationer. Det man kan tänka på som vuxen i ett akut skede är att trygga och lugna, säger Marie Angsell.
Och om man som vuxen är rädd själv?
– Man ska akta sig för att överföra sin egen oro. Man måste vara lyhörd. Du kanske är mer orolig än ditt barn, säger hon.
– Fråga! Vad har barnet för känslor och tankar? Ge den information som barnet behöver få. Berätta inte detaljer och kolla inte på bilder, utan ge bara information så att barnet känner att det har kontroll.
Kontakt
Om man är barn eller ungdom kan man ringa Bris telefon: 116 111
BRIS vuxentelefon är öppen från och med och måndag: 0771-50 50 50
BRIS konkreta tips
Var lyhörd och observant!
Utgå ifrån att de flesta barn känner till det som har hänt, men utgå inte från att barnet är oroligt för sin egen del. De flesta barn visar på något sätt om de är oroliga. Ta reda på hur mycket barnet tänker på det som hänt, vad barnet vet om händelsen och vilka tankar och frågor barnet har.
Ställ konkreta frågor!
Vad har du hört? Vad vet du? Vad undrar du?
Uppmuntra och underlätta för barnet att ställa sina frågor!
Visa att du gärna pratar också om sådant som kan kännas svårt och även om du inte har svar på alla frågor!
Informera!
Barnet behöver få svar på sina frågor, känna en större kontroll och bli lugnad. Ge barnet den information barnet är hjälpt av. Även svåra och skrämmande fakta kan vara viktiga att få prata om. Svara ärligt på frågorna men berätta inte mer än barnet är hjälpt av att få veta, undvik till exempel att gå in på detaljer.
Överför inte din egen oro!
Det är viktigt att du inte lägger din egen oro på barnet eller utgår ifrån att barnet uppfattar saker på samma sätt som du. Det som väcker oro hos en vuxen behöver nödvändigtvis inte beröra ett barn på samma sätt.
Var uppriktig!
Lugna och inge hopp!
Berätta att händelsen som denna är mycket ovanlig, att det finns människor som gör allt vad de kan för ta reda på hur detta kunde hända och som tar hand om de som är drabbade.