Så gjorde vi reportaget om Franzén

Det kändes som vi reste i Lubbe Nordströms fotspår, när jag och fotografen Patrik Åkesson under några veckor i september/oktober åkte runt på den skånska landsbygden och besökte Harry Franzéns hyresgäster. Aldrig tidigare hade vi sett så förfallna hus och skräpiga tomter. Vart vi än kom, möttes vi av misär.

UPPSLAGET OM hyresvärden Harry Franzén kom ursprungligen som ett tips till redaktionen. I arbetet har jag använt mig av såväl flera viktiga anonyma källor, som olika offentliga register. Jag bestämde mig tidigt för att berätta om hyresvärden Harry Franzén genom hans hyresgäster. För mig var det självklart att tala med dem, och inte om dem.

Reportaget visar hur det är att vara hyresgäst hos Franzén, att vara beroende av en godtycklig och enväldig hyresvärd. En hyresvärd som framstår som kung i sitt rike av förfallna kåkar. På ett makroplan handlar reportaget om hur en ny hyresmarknad uppstått sen allmännyttan befriats från sitt bostadssociala ansvar. I brännpunkten står människor utan valmöjligheter, utlämnade på den marknad där Franzén verkar.

DET VIKTIGASTE och svåraste var att etablera kontakt med hyresgästerna. Den första jag mötte var Kenneth, som kom promenerande genom Röstånga med sin glada och lekfulla men ouppfostrade hund Rocky. Vi fick kontakt, men när jag kom tillbaka några dagar senare ihop med fotografen för att filma, tog det tid innan Kenneth vågade släppa in oss.

Han skämdes för att det var ostädat och han var orolig för vad Franzén skulle säga. Franzén var då i Montenegro där han köpt en vinodling och Kenneth ringde honom och frågade Franzén om han fick släppa in oss i huset. Genom Kenneth fick jag sedan kontakt med fler hyresgäster som öppnade dörren för oss.

Därefter forsatte vi att på måfå åka runt mellan Franzéns hus i Ljungby, Klippan, Hasslarp. Överallt möttes vi av sociala problem. Kvinnor som blivit misshandlade, föräldrar som var oroliga för att barnen skulle trilla genom golvet i fallfärdiga hus, drivor av smutsiga kläder, illaluktande bostäder. Alla var inte missbrukare, men alla vi träffade hade någon form av problem.

GEMENSAM nämnare för hyresgästerna var obetalda skulder hos kronofogden och betalningsanmärkningar, som gjorde det omöjligt för dem att få bostad hos vanliga hyresvärdar.

Såg jag i syne? Kunde det verkligen vara så illa? Hur kommer det sig att jag bara träffade sjukpensionärer med bostadsbidrag, vart jag än åkte? Jag blev tvungen att ta fram ett större material om hyresgäster för att se om min bild stämde.
Så här gjorde jag:

PÅ LANTMÄTERIET begärde jag fram fastighetsbeteckningarna på de hus som Franzéns bolag Frazzes Service AB äger. För att få fram det behövde jag bolagets organisationsnummer som jag fick via bolagsverket. Jag noterade inköpspris, vilket år han hade köpt fastigheterna, vad tidigare ägare hette och om han köpt husen på exekutiv auktion.
Därefter ringde jag stadsbyggnadskontoren i de aktuella kommunerna, och med hjälp av fastighetsbeteckningarna kunde jag få fram gatuadresserna.

Sedan ringde jag folkbokföringen på Skatteverket för att ta reda på vilka som är skrivna på hans adresser. Med hjälp av deras personnummer kunde jag sedan arbeta vidare, för att skapa mig en bild av deras ekonomiska situation och bakgrund. Här är använde jag mig av en databas för att ta fram inkomster registrerade hos skatteverket, obetalda skulder hos kronofogden, betalningsanmärkningar och personliga konkurser. Med hjälp av personnumren, kunde jag också ta fram domar från tingsrätter. Hos Skatteverket kontrollerade jag också var de varit skrivna, innan de flyttade till Franzéns adresser.

I MITT MATERIAL fanns 45 personer. Alla hushåll utom ett hade betalningsanmärkningar. Det hushållet bestod av nära anhöriga till Franzén.
Snittinkomsten var 120 391 kronor. Medianinkomsten var lägre, 96 732 kronor. 67 procent hade flyttat till Franzéns hus från andra kommuner.

Många var i arbetsför ålder, men hade så låga inkomster att det tydde på att de stod utanför arbetsmarknaden. Nästan alla jag mötte, hade förtidspension och bostadsbidrag. Franzén hävdade att hans hyresgäster var "vanliga människor", arbetstagare och vanliga pensionärer. Jag fick svart på vitt att det inte stämde.

Jag behövde också bilda mig en uppfattning om hans fastighetsbestånd. Jag byggde en databas över hans fastigheter med hjälp av uppgifterna från lantmäteriet. Många av husen var köpta på 90-talet och den genomsnittliga köpesumman var 223 000 kr. Det låter lite men huspriserna var och är fortfarande lägre i skånska inlandskommuner än i kustkommunerna. Svensk Fastighetsförmedling, vars analytiker har tillgång till Värderingsdata, hjälpte mig att ta fram snittpriser för aktuella år och kommuner. Jag jämförde och kunde se att Franzén i samtliga fall köpt sina hus långt under snittpriset. Jag pratade också med flera tidigare fastighetsägare för att få en uppfattning om i vilket skick husen var i när de såldes. Flera av husen var i bättre skick när de såldes än de är idag.

SKÄR FRANZÉN guld med täljkniv? Nej, det kan jag inte bevisa. Han tar inte ut någon lön ur bolaget, och vinsten är inte jättestor. Men det är en hygglig affär för honom, trots att det finns hyresgäster som inte betalar hyran. Han berättade själv för mig att han har 12 procents avkastningskrav. Det är tämligen högt för ett fastighetsbolag. Normalt blir ett fastighetsbestånd aldrig betalt. Man skriver av ett par procent om året. Under tiden måste normalt stora reparationer göras. Fastigheterna som Franzén hyr ut genom sitt bolag Frazzes service AB, har kostat honom 6 690 000 kr att köpa. Han har hyresintäkter på runt en miljon om året. Han säger att han lägger ner 300 000 kronor på reparation och underhåll. Relationen mellan hans intäkter och utgifter, visar att husen är betalda på bara några år.

Det går många rykten om Franzén på bygden, men alla är inte sanna. Ett ihärdigt rykte, som visade sig stämma är förekomsten av stöldgods i Franzéns fastigheter.
Under arbetet med reportaget om Harry Franzén, fick jag tips om en före detta hyresgäst, Lise, som kunde berätta om sina erfarenheter av Franzén som hyresvärd. En av de mest uppseendeväckande saker Lise, som själv är missbrukare, berättade, var att hon betalade hyran med stöldgods när hon inte hade pengar.

FRANZÈN DROG av på hyran när hon betalade med saker. Från andra hyresgäster hade jag också information om att de fick avdrag på hyran när de underhöll fastigheterna och själva skaffade material.
Jag hörde talas om flera stulna kök som polisen beslagtagit på Franzéns adresser. Uppgifter som visade sig stämma när jag kontrollerade dem. En av dessa stölder av köksinredningar, ledde till en fällande dom i Helsingborgs tingsrätt 2004. Hyresgästen berättade i tingsrätten att hon stulit ett köket för att sätta upp i huset som hon hyrde av Franzén. Hon sa att byte av kök skulle ge hyresrabatt, liksom vitvaror som hon bytt till sig mot annat stöldgods.
Franzén var kallad som vittne i rättegången. Mot den bakgrunden kunde jag slå fast att Franzén är medveten om att det förekommer stöldgods i hans hus. Flera år efter domen, hyrde Lise av honom.

Jag tog också del av årsredovisningar, delar av en statlig utredning om bostadspolitiken, läste beslut från kommunerna som dömt ut av hans fastigheter som bostäder och inte minst intervjuade jag Franzén själv. Han hade som strategi att först förneka allt jag konfronterade honom med och medge saker först när jag överbevisat honom. Jag var tvungen att slå handen i kaklet varje gång.

DET STORA dilemmat med mitt reportage, är att det befäster bilden av Franzéns hyresgäster. Det finns barn som bor i hans hus. Det är stigmatiserande att vara hyresgäst hos Franzén. Jag träffade en ung flicka som berättade att hon fått höra av sina skolkamrater att hennes föräldrar måste vara knarkare. Det finns bybor som inte vill låta sig egna barn gå hem till kamrater som bor i Franzéns hus. Både barn och vuxna som bor Franzéns hus, har redan idag en stämpel på sig enbart genom att de är hyresgäster hos Franzén. Jag har valt att inte filma några av dessa barn och hoppas att skadan därigenom blir mindre för dem.

JAG HOPPAS också att de bybor i Röstånga och Ljungbyhed som tittar på det här reportaget, inte bara ser eländet utan också ser att Franzéns hyresgäster är människor, om än med en trasig bakgrund.

Reporter: Ylva Esping

• Tweet