|
|
Bild från reklamfilmen "Scare" från Heartland Institute.
Heartland Institute
|
Berättelsen om klimatkriget
Publicerad 5 november 2010 - 15:55
Uppdaterad 9 november 2010 - 10:18
|
Tio i topp av våra minst klickade men mest intressanta nyheter.
I ett år har en smutsig strid om klimatforskningen utkämpats. Det hela börjar med ett datorintrång kallat Climategate och plötsligt ifrågasätts hela klimatforskningen.FN:s klimatpanel med klimatforskaren Phil Jones i spetsen hamnar i händelsernas centrum - bara veckor innan klimattoppmötet i Köpenhamn i fjol. Climategate - datorintrånget
På morgonen den 17 november kommer klimatforskaren Gavin Schmidt till sitt kontor på Nasas forskningsinstitut GISS på Manhattan och upptäcker att något inte är som det brukar. Någon hade lyckats komma över fler än 1000 epostmeddelanden, och 3000 dokument och programkoder från Climatic Research Units back-up-server. Schmidt kontaktade Phil Jones och forskarna på Climatic Research Unit, University of East Anglia i England. 
Gavin Schmidt. Foto: NASA
Inom kort dök materialet upp på en rysk server i Tomsk. Anonyma meddelanden med länkar till servern spreds på bloggar drivna av klimatskeptiker. Vem som låg bakom är fortfarande oklart - polisutredningen pågår fortfarande. Men den 19 november var Climategate ett faktum.
Skandalen växte lavinartat
Enligt ryktet visar epost mellan Phil Jones och en handfull ledande klimatforskare att en forskargrupp manipulerar resultat, undertrycker avvikande forskning och ytterst ovilligt släpper ifrån sig data till kritiker. Till råga på allt var samma forskare involverade i arbetet med de senaste rapporterna från FN:s klimatpanel IPCC. Phil Jones tvingades avgå som chef för Climatic Research Unit. En rad utredningar tillsattes i USA och Storbritannien. Faktafel i IPCC:s senaste rapport
Nu skulle hela den nobelprisbelönade klimatpanelens arbete utredas. I USA och Storbritannien visade opinionsundersökningar på sjunkande tilltro till klimatforskningens slutsatser. Samtidigt som klimattoppmötet i Köpenhamn kollapsade tycktes nu hela forskningsfältet vara i gungning. Våren 2010 samlades så kallade klimatskeptiker från hela världen i Chicago. De menar att Climategate bekräftar deras växande misstankar mot den etablerade forskningen. Skeptikernas hjältar
Två personer stod i centrum för konferensen - de som anses ha fått den etablerade klimatforskningen och Phil Jones på fall: Den kanadensiske ekonomiprofessorn Ross McKitrick och hans parhäst, den matematikutbildade Stephen McIntyre - en affärsman i gruvbranschen som sen 2002 ägnat sig åt att granska klimatforskning och startat den populära bloggen ClimateAudit. 
Ross McKitrick och Stephen McIntyre.Foto från Wikipedia
McKitrick och McIntyre har stått i frontlinjen i en långvarig strid mellan skeptiker och den etablerade klimatforskningen. En strid där en liten klick ledande klimatforskare enligt skeptikerna undertryckt all kritik och till varje pris dolt brister i forskningen. Allt kulminerade på Climatic Research Unit, månaderna innan Climategate.
Jones forskargrupp levererar det som ansetts vara en av världens mest tillförlitliga beräkningar av jordens medeltemperatur de senaste 150 åren. Beräkningarna bygger på mätdata från 4000 väderstationer världen över. Det är ett av de mest grundläggande resultat som finns för att beskriva vår tids globala uppvärmning, underlaget för alla klimatmodeller och FN:s klimatpanel. Skeptiker har länge hävdat att det kan finnas osäkerheter i beräkningarna. Många väderstationer finns i områden som förändrats av människan, vilket skulle kunna förklara delar av vår tids uppvärmning. Därför vill man veta hur beräkningarna går till. Och det är här konflikten tar sin början. Sommaren 2009 - climategatemailen
Bara månader innan datorintrånget, trappades konflikten upp. Climatic Research Unit överröstes nu av krav att få ut information. Så kom Climategate. Enligt Phil Jones ett datorintrång men enligt kritikerna resultatet av en whistleblower, någon som upprörts över år av missförhållanden. 
Phil Jones. Foto: SVT
I mailen kom enligt skeptikerna svaret på varför Jones vägrade ge med sig. I ett mail, till en skeptiker, undrar Jones varför han ska lämna ut data till någon som enbart vill hitta fel i hans forskning. I ett annat påstår sig Jones ha övertygat universitetet att strunta i alla förfrågningar från personer med anknytning till ClimateAudit.
Enligt skeptikerna visar mailen också en konsekvent vilja att tona ner all osäkerhet inom klimatforskningen. I det mest omtalade av alla i hela Climategate, från Jones till den amerikanske klimatforskaren Michael Mann, beskrivs ett "trick" för att dölja problematiska data på en bild som ska visa hur dramatisk vår tids globala uppvärmning är. För Michael Mann är Climategate och Phil Jones öde en déjàvu. Mann har redan tidigare anklagats av klimatskeptiker för att manipulera och hemlighålla data. Nu har han på nytt hamnat i hetluften. 
Michael Mann. Foto: SVT
Gick inte under jorden - tvärt om
Han arbetar nu med en bok om vad han betraktar som en långvarig och allt smutsigare kampanj mot klimatforskningen. En strid med amerikanska rötter, som enligt Mann har starkt politiska kopplingar och pågått i åratal - egentligen ända sen frågan om global uppvärmning först uppmärksammades.
Med hjälp av data från bland annat trädringar lyckades Mann, Jones och andra i slutet av 90-talet göra de första omfattande rekonstruktionerna av jordens klimat, 1000 år tillbaks i tiden. Resultaten, och framför allt Manns studie, lyftes upp av FN:s klimatpanel 2001. Genom sin form kallas den hockeyklubban - kurvan som ansågs visa att vår tids globala uppvärmning saknar motstycke. För Mann blev det både genombrottet som ung forskare och inledningen på en allt hårdare konflikt med klimatskeptiker. I spetsen för kritiken stod Stephen McIntyre och Ross McKitrick.  Striden om hockeyklubban
McIntyre och McKitrick hävdade att de inte kunde återskapa Manns resultat - och riktade starkt kritik mot statistiska brister och ovilja att lämna ut information.
Kritiken lyftes av politiska krafter, som den konservativa lobbygruppen George Marshall Institute. Media hakade på och 2005 landade frågan i kongressen. Mann frågades ut och utredningar tillsattes. Enligt Mann själv en häxjakt. Andra forskare som gjorde om Manns studie med samma data kom till närmast identiska slutsatser. Och när Amerikanska vetenskapsakademiens utredning blev klar konstaterades att Manns studie visserligen hade vissa brister, men att de grundläggande slutsatserna om vår tids globala uppvärmning stod sig. Déjàvu
Med Climategate har tvisten om hockeyklubban väckts till liv ännu en gång. Det är just om Manns och Jones gamla studier som det ökända mailet om "hide the decline" handlar. Enligt skeptikerna har forskarna mörkat ev viss nedgång i temperaturen för att få resultaten att stämma med deras egna övertygelser. 
MBH98 visar att norra halvklotets medeltemperatur sedan år 1400 inte ändrat sig i någon större utsträckning för att på 1900-talet börja stiga abrupt uppåt. Grafens utseende liknar därför en liggande ishockeyklubba med bladet pekandes uppåt.
Meningen "hide the decline" i mailetkorrespondensen mellan Mann och Jones håller skeptiker fram för att bevisa att forskarna manipulerat sina data. Hur? Jo, det är själva hopfogandet med vår tids temperaturkurva som kontroversen gäller. I processen kapas den sista snutten av rekonstruktionerna. Där en av dem avviker neråt efter 1960.
Enligt Mann är det hela betydelselöst. Och ingen har enligt honom försökt dölja nånting. När Jones och hans kollega första gången publicerade kurvan som pekar neråt på slutet så handlade artikeln just om den problematiken - och att slutet på kurvan var otillförlitlig och därför inte borde användas. Uppförstoring av detaljer
Gavin Schmidt, vars epost också finns bland climategatemailen, menar att kontroversen kring "hide the decline" är ett typexempel på hur hela Climategate blåsts upp. Visst finns osäkerheter i forskarnas kunskaper, menar Schmidt. Men de är välkända och påverkar inte de grundläggande slutsatserna om vår tids globala uppvärmning. Detsamma gäller Jones ifrågasatta beräkningar av jordens medeltemperatur. Climatic Research Units temperaturkurva för de senaste 150 åren är närmast identisk med de två andra världsledande forskargruppernas. Det spelar ingen större roll vilka tusentals väderstationsdata som används. Jordens medeltemperatur har stigit ungefär 0.8 grader. Osäkerheten är någon tiondels grad
Och då är effekter som förändrad miljö runt väderstationerna inräknade. Men om resultaten är så oantastliga, varför var Jones så avog mot alla förfrågningar från skeptiker - och gav intrycket att man hade något att dölja? Att skeptiker skulle förtryckas av en liten forskarelit som också styr FN:s klimatpanel är enligt Schmidt nonsens. Se vår egen genomgång av klimatforskningen och klimatskeptikerna här: Marginellt vetenskapligt stöd för klimatskeptiker. Hittills har fyra utredningar gått igenom Climategate. Ingen har funnit nåt fel på själva vetenskapen eller bevis för att forskarna manipulerat data eller undertryckt avvikande resultat. Den kritik som lyfts har handlat om öppenheten gentemot klimatskeptiker. Tobakslobbyn och konsten att så tvivel
Det finns enligt vetenskapshistorikern Naomi Oreskes påfallande likheter mellan Climategate och striden mellan skeptiker och etablerade klimatforskare, och en annan ökänd konflikt. 
Ur reklamfilm för Camel.
Tobaksrökningens skadliga effekter blev allmänt erkända bland forskare på 50-talet. Steget därifrån till politiska åtgärder tog i USA över 50 år. Inte minst på grund av en omfattande och nyskapande kampanj från tobaksindustrin, en kampanj inriktad på själva vetenskapen, med mål att förstora tvivel och osäkerhet.
Till taktiken hörde att knyta till sig forskare med avvikande uppfattning och bearbeta media och politiker med PR och egna forskningsrapporter. Tack vare alla rättsprocesser är allt väldokumenterat: "Tvivel är vår produkt"
Det konstaterar en tobaks-VD i ett internt memo 1969. I ett annat från PR-byrån Hill & Knowlton föreslås smutskastning av etablerade forskare och masspridning av avvikande forskningsresultat. Inom klimatforskningen var det på 90-talet forskarna blev övertygade om den globala uppvärmningen och dess orsaker. Sen dess råder enligt Oreskes lika stor enighet bland klimatforskarna som inom läkarkåren om rökning och lungcancer. Läs mer på vår specialsajt: Klimatskeptiska forskare få och lågt rankade. Antalet forskningsrön som på allvar motsäger slutsatserna är minimala. Andelen aktiva klimatforskare som bestrider klimatpanelens slutsatser har skattats till några enstaka procent. 
Naomi Oreskes.Foto från Wikimedia Commons
Frågan blev politisk
Samtidigt har det enligt Oreskes utvecklats ett lika starkt lobbymaskineri för att så tvivel kring klimatforskningen som en gång kring tobaksrökningens risker.
Konferensen i Chicago våren 2010 arrangerades av Heartland Institute, en politisk tankesmedja, starkt kritisk till klimatforskningens slutsatser. På konferensen blandas lobbyister och tankesmedjor med republikanska politiker och kända klimatskeptiker. De forskare som deltar är inbjudna och betalda av Heartland Institute. Många är direkt knutna till olika tankesmedjor och lobbygrupper. Exempelvis Ross McKitrick, sen 2002 senior fellow på kanadensiska Fraser Institute. 
Ur reklamfilmen "Was It Ever Really A Crisis?". Heartland Institute
Klimatförnekarlobbyn
Enligt Oreskes är Fraser- och Heartland Institute två av lobbygrupperna i ett framväxande nätverk som sen 90-talet ägnat allt större energi åt att så tvivel kring klimatforskningen.
I ett memo från American Petroleum Institute beskrivs taktiken i slutet av 90-talet: Förneka vetenskaplig konsensus, förstora osäkerhet, värva forskare med avvikande åsikter, bearbeta media med PR och egenhändiga rapporter - och avvisa alla försök till politiska åtgärder. Den ideologiska striden
McKitricks mångåriga kollega Stephen McIntyre anser sig stå fri från lobbygrupper och tycker att frågan är orättvis. Andra på konferensen är desto tydligare med sin politiska agenda och den ideologiska kamp man anser sig föra. På 90-talet deltog stora oljebolag som ExxonMobile öppet i kampanjerna mot klimatforskningen. Sen dess har deras inblandning blivit alltmer osynlig. Istället har raden av ideologiskt färjade lobbygrupper tagit över, med privata donatorer, som de konservativa mångmiljardärerna Charles och David Koch, ägare av USA:s näst största företagskonglomerat: energi- och kemijätten Koch Industries. 
David och Charles Koch.
Kochbrödernas stöd till lobbyorganisationer som ifrågasätter klimatforskningen har beräknats till 25 miljoner dollar enbart de senaste åren. (Bland mottagarna på Heartland-konferensen finns Americans For Prosperity, kärnan i den så kallade Teaparty-rörelsen.)
Ett huvudmål har varit att undvika det förslag att minska utsläppen av växthusgaser som förts fram under Obama: Cap & Trade. Klimatkriget
Klimatkriget är inget nytt för Stephen Schneider. Schneider var med och utvecklade klimatforskningen på 70-talet och deltog i uppbyggandet av FN:s klimatpanel. Men Schneider är överraskad av den extrema polariseringen, hårdheten i striden och det genomslag nätverket av lobbygrupper lyckats få med Climategate, politiskt och medialt. 
Stephen Schneider.Foto: Scanpix
Enligt Schneider har hatmail och hot mot klimatforskare ökat lavinartat. En ledande forskare fick under en natt en död råtta placerad utanför sin dörr och använder numera livvakt. Andra, som Michael Mann, vågar inte röja sin hemadress. Verkliga hot eller ej: Alltfler klimatforskare undviker offentlighet.
I februari publicerade den ledande klimatskeptikern i senaten, republikanen James Inhofe, en rapport där 17 forskare som förekommer i Climategate listas och anklagas för oetiskt, potentiellt olagligt beteende - med uppmaning till utredning och möjlig bestraffning. Inhofes svartlistning har kritiserats hårt - men också hörsammats. Ken Cuccinelli, konservativ delstatsåklagare i Virginia, driver nu en process mot Michael Mann och hans forna universitet, med krav att få ut all information om Manns forskning, forskningsanslag och tio års epostkommunikation. Krigets offer
Climategate kan vara kulmen på klimatkriget. Men det kan också bara vara början. Krigets första offer är kanske sanningen. I djupare mening klimatforskningen och de infekterade villkor forskarna tvingas hantera. Mest allvarligt är förmodligen det politiska pris som hela klimatkriget inneburit. Även om förtroendet för klimatforskningen återupprättas och media och forskarna i framtiden bättre lyckas hantera PR-kriget så har kampanjen för att så tvivel lyckats. USA befinner sig idag lika långt som någonsin från att ta itu med klimathotet. Se dokumentären i Vetenskapens värld måndag 20.00 Jens Ergon och Anders Nord |
SVT Play
