Så gjorde vi reportaget om den kaukasiska ovtjarkan

I höstas mejlade en man till Uppdrag granskning. Han beskrev sig själv som stor hundvän och hade hundar som största intresse. Därför hade han också känt igen en särskild hundras som gick omkring i hans bostadsområde i en stad i södra Sverige.
På redaktionen hade vi aldrig hört talas om hunden. Och vi tänkte egentligen inte mer på det.
Men sen dök samma hundras upp igen vid några tillfällen och vi blev nyfikna. Vad var det här för nåt?

HUNDRASEN hette kaukasisk ovtjarka och var, i alla fall vad det verkade, väldigt ovanlig i Sverige. Rasen beskrevs som en monsterhund av vissa, som en trogen flockledare av andra. Men alla vi talade med var överrens om att ovtjarkan inte är en hund för alla. Framför allt för att den är så speciell och har så mycket av urhunden i sig.

Till och med nöjda ovtjarkaägare var i vissa fall tveksamma till om Ovtjarkan var en hund anpassad för det svenska samhället och hur vi har hundhållning i Sverige.

FÖR ATT TA reda på omfattning och om hunden överhuvudtaget hade någon spridning och upplevdes som ett problem i Sverige kontaktade vi djurskyddsombud runt om i landet för att höra om de hade kommit i kontakt med den kaukasiska ovtjarkan. Vi ringde också runt till länshundsbefälen på samtliga polismyndigheter för att fråga samma sak. Vi läste all fakta vi kom åt.

Vi läste offentliga papper om ovtjarkor som kommit in på olika myndigheter, vi tog kontakt med hundexperter i Sverige och utomlands, hundpoliser, hundstallsägare, kennelägare och gjorde intervjuer med hundälskare som levde med den kaukasiska ovtjarkan i sin vardag.

VI ARBETADE med reportaget till och från under hösten och våren. Arbetet tog ungefär åtta veckor. Reportrar var Johanna Bäckström Lerneby och Kenny Adersjö, redigering Josefine Sjöberg, fotografer Henrik Hjort, Patrik Åkesson och Stefan Jareteg. Redaktör var Lisa Jarenskog.

• Tweet