Niklas Hylands Aspen-debut 2010

"Har man väl smakat på Aspen vill man bara ha mer, mer, mer"

Redan när planet svänger in i den i den smala dalgången mellan 4 000-meterstopparna, och Aspens flygfält visar sig, förstår man att det här är en speciell plats.

Säkert 100 privata jetplan står parkerade utmed landningsbanan. Trots detta visar det sig vara en liten lokal flygplats inte större än den i Åre/Östersund. Atmosfären är avslappnad och skön popmusik blandas med glada amerikaner. Inga köer, och väskorna kommer blixtsnabbt. Det går smidigt att hyra bil, men med tanke på att det bara är tio minuters körning till själva stan, är buss eller taxi ett bra alternativ. Musiken hörs stämningsfullt ända ut till hyrbilsparkeringen och några spridda snöflingor gnistrar i förmiddagssolen.

6 000 bor i staden. Jag har under de senaste 20 åren gjort åtskilliga film- och tv-resereportage från exotiska platser världen över. Mitt egentliga uppdrag den här gången är att bevaka världens största actionsportevenemang, X Games, för SVT Sport. Jag har varit i Klippiga Bergen flera gånger tidigare men inte här, så självklart är jag också nyfiken på denna mytomspunna plats.

Aspen, med sina raka gator och tegelhus, hade sin första storhetstid i slutet av 1800-talet i samband med att man hittade silver i bergen. Gruvnäringen lades så småningom ner och man upptäckte istället att här fanns grymt bra förutsättningar för skidåkning. Staden fick sin första kommersiella lift 1937, driven av en gammal bilmotor.
Drömväder i backen.

Andra världskriget gjorde sedan att verksamheten las på is, och området blev träningsplats för de amerikanska fjälljägarna. Efter kriget tog utvecklingen fart igen och i dag är Aspen en av Nordamerikas mest kända alpina orter. Det är ingen slump att X Games hålls just här. Utförsåkartraditionen är stark och det första man ser när man lämnar flygplatsen är den enorma superpipen, det jättelika Big Air-hoppet och skotercrossbanorna i botten av Buttermilk.

Märkligt nog, när jag mindre än tio minuter senare svänger in i den lilla staden, märker man knappt av X Games. Det känns som att den här platsen vet vad den har att erbjuda ändå. Och förutsättningarna kunde knappt vara bättre. Byn ligger på 2 400 meters höjd och högsta åkningen är på 3 800 meter. Fyra förstklassiga, och till karaktären olika, skidberg ligger runtomkring den gamla gruvstaden. System kompletterar varandra väl och gratis skidbussar går i skytteltrafik mellan anläggningarna.

Tricken avlöser varann. Vi börjar med att hyra skidor - som allt i prylväg i USA av bästa snitt.
Vi tar oss sedan från hjärtat av den lilla staden, som inte är större än att man kan promenera överallt, upp på Aspen Mountain med den snabba gondolen Silver Queen.

Min tv-fotograf Emil och jag blir något förvånade när den förste person vi träffar uppe på toppen är svenske skidstjärnan Jon Olsson. Han är den svensk som vunnit flest X Games-medaljer och är här för åttonde året i rad, och han har mycket positivt att säga om Aspen:

-När jag kom hit första året förstod jag inte riktigt vad hypen med Aspen var. Då var vi bara borta i Buttermilk och backarna där är faktiskt inte så märkvärdiga även om anläggningen är jäkligt bra för oss som gillar parkåkning, men sådana finns det många av.

-Desto större var överraskningen när jag så småningom för första gången kom hit upp, till Aspen Mountain, som är fyra gånger så stort som Buttermilk. Det hade kommit en och en halv meter nysnö och jag skulle ta några åk ihop med min flickvän Olivia. Vi blev kvar hela dagen, minns Jon och fortsätter:

Jon Olsson. -Det som egentligen är mest unikt är att jag och Olivia kan åka tillsammans fast vi ligger på så olika nivåer. Hon gillar att cruisa ner i de sköna och kuperade pisterna i mitten och jag vill gärna ut på nån lätt nålig ridge för avancerad skogsoffpist. Jag glömmer aldrig det där första åket som var i lössnö upp till bröstet. Sen möttes Olivia och jag i botten av backen och tog liften upp tillsammans igen. Båda med vårt livs bästa åkning i benen och jag fattade helt plötsligt var hypen med Aspen kom ifrån. Jag blev helt enkelt oerhört imponerad.

Tillsammans med Jon åker vi några vändor. Det går inte missta sig på att han har roligt när han tar sig ner för berget. Han kör sina storslalomskidor men kan inte låta bli att leka här och där, och göra sköna små luftfärder över krön och små gupp. När jag minst anar det kör han om mig baklänges i full fart. Jon satsar numera också på en karriär som alpinåkare och också som sådan ger han Aspen full poäng. Och han gillar den höga höjden:

-Den höga höjden här gör att man inte känner sig starkare än på andra orter, menar Jon. Det är helt enkelt lite jobbigare, men å andra sidan bygger det ju kondition och snön påverkas oerhört positivt av höjden.

Pisterna är många och långa. -Och även om det är hårt i backarna blir det inte isigt som i Skandinavien. Jag ställer också rätt höga krav på min utrustning, inte minst sen jag börjat tävla alpint och har märkt att man heller inte behöver slipa skidorna varje dag, vilket för mig som inte gillar att slipa, är en stor befrielse.

Uppenbart är att Jon är såld på Aspen och han fortsätter rada fördel på fördel medan vi sitter ute i solen uppe på den populära restaurangen Sun Sundeck, 3 600 meter över havet.

-Vädret är ju en annan grej. När det snöar kommer det rejält, annars verkar solen lysa ovanligt mycket här, så jag skulle säga att det är overkligt bra. Skulle jag åka en lift resten av mitt liv skulle det vara den här extremt långa Silver Queen Gondola upp från själva stan till toppen av Aspen Mountain, säger Jon och tittar med ett bländande vitt leende på gondolerna som oförtrutet matar upp folk på berget.

Allt är genomtänkt för största möjliga nöje - och backarna svänger. Speciellt förtjust blir jag själv i hur pisterna slingrar sig ner för berget. De är som långa äventyrsbanor där det bakom varje kurva eller brant dyker upp någon ny utmaning. Det är också speciellt att åka skogspister på så hög höjd. Skogen växer ända upp till toppen av Aspen Mountain. Snön är torr och lätt och man känner att man är långt söderut. För trots att det är kallt i luften värmer solen under januarieftermiddagen.

Där backen slutar tar affärsgatorna vid och det finns ett stort utbud av restauranger och caféer. Därtill massor av butiker, som kunde ligga i vilken modemetropol som helst.

X Games-pipen. På sextiotalet uppfanns begreppet "skibum" här. Då intog Kaliforniens "surfarhippies" staden med sin livsstil. De sökte säsongsjobb och levde fjälliv på ett helt nytt och för många, främmande sätt.

Till stamgästerna numera hör bland andra Kurt Russell, Jack Nicholson, Clint Eastwood och Paris Hilton. Det är klart att det då måste finnas en Pradabutik, trots att det bara bor 6 000 bofasta i Aspen.
Ändå är det är inte översnobbigt. Människor är öppna och det är lätt att få kontakt med folk. Men de flesta är inte här för att shoppa eller partaja. De som återvänder till Aspen gör det framförallt för skidåkningen och friluftslivet.

Jon Olsson beskriver stadslivet så här:
-Det är också mycket spännande människor av alla slag här. Går man på restaurang så sitter killen i cowboyhatt sida vid sida med damen i minkpäls och surfkillen bredvid New York-mäklaren. Det är underhållande och inte likt något annat jag sett, säger Jon innan han försvinner som en pil ner i backen.

Något jetlaggade går vi till sängs tidigt för innan X Games sätter igång på allvar vill jag ta en snabbtitt på de andra skidområdena.

Snowmass är det enskilt största av de fyra och ligger 20 minuter bort med gratisbussen. Snowmass liknar mer en klassisk turistort. Åkningen bjuder stor variation och valmöjligheterna verkar oändliga. Högsta åkningen är på 3 800 meter.

Aspen Highlands har breda, långa pister och ett enormt backcountry. Jag får aldrig tillfälle att prova backarna men många jag pratar med rekommenderar just Highlands för oss hyfsade medelålders skidåkare med naturintresse. Mest intressant för mig låter tillgången till orörd offpiståkning i The backcountry.

Bodin & Hyland. Buttermilk är nybörjarnas och familjernas paradis och även hem för en av USA:s mest populära skid- och snowboardparker. Det är absolut inget fel på Buttermilk och underhållningsvärdet av X Games slår det mesta i idrottsväg. De närmsta dagarna får vi se alla världens bästa skid- och brädåkare. Träffa Shaun White och svenske skoteresset Daniel Bodin, som efter två rafflande race tar ett silver så efterlängtat att tårarna stänker.

Detta upplever vi och jag får göra en serie på SVT om hela rasket. Ändå är det bort mot dom andra bergen jag slänger mina längtande blickar, för har man väl smakat på Aspen vill man bara ha mer, mer, mer...

Olsson och Hyland i backen.

Reporter: Niklas Hyland
Winter X Games 2010

• Tweet