I influensabloggen:

-Härmed kallar jag mig frisk!

Eftersom svininfluensan är en så pass stor snackis och en sådan skräck för så många så känns det angeläget att berätta hur den egentligen ser ut. För i mitt fall är den faktiskt inte värre än den "vanliga" influensan. Det är förstås högst individuellt, men så här har i alla fall mitt förlopp sett ut;

Fredag, 16.00: Tillbaka på jobbet! Det känns som att vissa är lite rädda för mig (Per, jag tittar på dig!) men det är ju förståeligt, haha! Det tog ett tag att riva upp plasten som mina practical joke-duktiga kollegor hade dekorerat mitt bord med, som synes i videoklippet. Tack för mig, önskar alla som läser en frisk höst!

Torsdag, 21.00: Japp, nu är jag frisk, som sagt. Så jag beslöt mig för att vistas utomhus igen och begav mig ner mot stan. Slapp hostattack den här gången - skönt! Väl nere på stan stötte jag på en vän som har läst bloggen, och så fort han såg mig ryggade han tillbaka. Haha. Under promenaden hem fick jag både huvudvärk och håll, så jag kan konstatera att kroppen är mycket tröttare än vanligt. Massa vatten blir det nu! Förresten, i morgon dyker jag nog upp och river upp plasten! Muhaha.

Torsdag, 13.00: Härmed kallar jag mig frisk från "svinis"! Eftersom jag inte vill smitta mina underbara kollegor (jag menar, kolla in stolen - mina kollegor är bäst i världen!) så jobbar jag hemifrån. Pratade nyss med en vän vars granne också precis har haft svininfluensan. Den här grannen fick (till skillnad från mig) ta blodprov, och fick det bekräftat på så sätt. Grannen var bara riktigt sjuk i tre dagar, och jag har väl varit riktigt sjuk i ungefär tre dagar jag med, och därefter har jag väntat ut de sista symtomen. Så, våra svininfluensor har inte varit så hemska. Men, som sagt, det är ju högst individuellt.

Onsdag, 21.00: Okej, jag smög ner till livsmedelsaffären. Behövde köpa frukt och grönsaker! Jag täckte munnen med en sjal och tog på mig vantar (se bildbevis), och begav mig ut. Åh, frisk luft! Åh, avgaser! Men väl utomhus började jag hosta ganska ordentligt, så jag skyndade tillbaka hem från affären.

Hostan är det enda jag har kvar från "svinis" nu, så jag siktar på att jobba i morgon - dock hemifrån så att jag inte smittar ner kollegorna! Förresten, jag är löjligt tacksam för SVT Play just nu. Bästa sällskapssubstitutet när ingen levande människa vågar komma nära en. Hehe.

Onsdag, 16.00: Nu är jag nästan frisk, faktiskt. Jag hostar en gång i timmen, max. Lite tjock i halsen. Snuvan är nästan helt borta. Jag tittar med längtande, flackande blick ut genom fönstret. Åh, jag vill ha frisk luft! Vågar man sig ut då? Om jag går ner till livsmedelsaffären, blir folk sura på mig då? Jag är så uttråkad att jag klättrar på väggarna!

Onsdag, 12.00: Ganska nyvaken. Blev 10 timmars sömn igen. Har nästan blivit av med locken för öronen, och nästan blivit av med täpptheten i näsan. Jag är alltså NÄSTAN frisk! Äntligen! I går kväll gjorde jag en del efterforskningar och valde till slut att gå ut med soporna. Jag tog alla viktiga säkerhetsåtgärder; allt i sopsäcken var över ett dygn gammalt, jag hade en duk över munnen (skratta inte nu!), och jag hade rena plastpåsar som handskar så att mina händer inte skulle lämna baciller i trapphuset. Jag måste ha sett otroligt lustig ut :D

Tisdag, 19.00: Känner mig relativt pigg. Vill gärna dammsuga lägenheten men alla säger hela tiden att jag inte får anstränga mig. Hmm. Vill väldigt gärna fortfarande gå ut med soporna, men har inte kunnat avgöra om det är osjyst mot grannarna eller ej. Suck, hur länge till ska jag vara så här isolerad? Har torra och irriterade luftvägar, hostar en del. Snuvan har släppt lite - äntligen!

Min arbetsplats - efter att mina kollegor varit framme! Tisdag, 16.00: Inte mycket nytt att rapportera! Mumsar soppa. Hostar lite mer än i morse men annars är status oförändrat. En bild på mitt skrivbord cirkulerar på Twitter. Det är det roligaste jag har sett på år och dagar! Var inte livrädda, kära kollegor. En engelsk kusin till mig hade förresten smittan för två veckor sen och han blev frisk på en vecka. Jag tror att det blir ungefär likadant för mig. Snart kommer jag och river upp plasten ;)

Tisdag, 12.00: Femte dagen med "svinis"! Vaknade för en timme sedan, efter tio timmars tung sömn. Har inte hostat under natten, som tur är, och jag hostar mindre än igår nu när jag är vaken. Fortfarande lock för öronen. "Tjock" i näsan och lite tjock i halsen också - det är nytt för i dag. Känns inte så fräscht. Hah. Ingen feber.

Måndag, 23.00: Fryser! Ingen feber, tvärtom, tempen är 36,1 och mina fötter är iskalla. Hostar med jämna mellanrum, och luftvägarna känns irriterade. Så fort jag anstränger mig, till exempel reser mig upp från sängen eller försöker prata, så hostar jag mer och mer. Locken för öronen börjar bli tröttsamma. Försökte tryckutjämna - oj vad det gjorde ont! Det gör jag nog inte om... Ska värma mig med lite kycklingsoppa, sen blir det sömn. Hoppas på en hostfri natt.

Måndag, 18.00: Tempen har pendlat mellan 37 och 36,5 i dag. Ingen feber, alltså. Hostar en del. Det är värst när jag försöker prata (folk ringer och undrar hur det är att ha svininfluensa, ju!). Lock för öronen fortfarande. Snuvan har blivit bättre. Känner mig snurrig. Fryser, men har inte feber. Vill gärna gå ut med soporna men vågar inte lämna baciller omkring mig i trapphuset. Hah. I lördags orkade jag verkligen knappt hålla ögonen öppna, eftersom de gjorde så ont, men i dag har jag kunnat underhålla mig med datorn och tv-serier som tur är.

Måndag, 15.00: Hostar. Lock för öronen. Lite täppt i näsan och snuvig fortfarande. Ont i huvudet och lite smått illamående.

Måndag, 9.00: Jag vaknar av att jag hostar. "Hmm, kanske är det inte en vanlig förkylning jag har dragits med hela helgen ändå?", tänker jag trött. Efter ett par samtal med vänner och familj beslutar jag mig för att ringa min vårdcentral och be om råd. Jag är beredd på lång telefonkö, men efter tre signaler svarar en trevlig distriktsläkare (tror jag att det var?) som lyssnar på mina symtom och slutligen konstaterar att jag har svininfluensan. "Men, kan det inte vara den 'vanliga' influensan?" insisterar jag, varpå hon svarar att den "vanliga" inte har börjat ännu. Hennes råd till mig är att hålla mig hemma, isolera mig, inte träffa någon och ta febernedsättande om min feber ökar igen. Vårdcentralerna vill inte att influensasjuka kommer dit, eftersom smittorisken är så hög - men om jag blir värre så tycker hon att jag ska ringa dem igen.

Söndag, 20.00: Vaknar igen, jobbigt svettig. Usch. Tar tempen. Den är nere på 37,5. Snuvig, ont i huvudet och kroppen, otroligt trött. Tänker fortfarande att det nog är en vanlig förkylning. Folk jag pratar med börjar misstänka influensa, men jag är tveksam. Snyter mig en miljard gånger innan jag somnar.

Söndag, 17.00: Vaknar efter en timslång tupplur och fryser. Aha, feber. Tar tempen och den visar 38,5 - vilket för mig är ganska högt. Jag får sällan feber, och min normaltemp är vanligtvis runt 36. Rådfrågar min pappa - ska jag ta något? Han tycker det. Så jag tar en värktablett, häller i mig soppa och ännu mer te med honung, och lägger mig ner och tar ännu en tupplur.

Söndag, 11.00: Är helt utmattad när jag vaknar. Snuvig, snuvig, snuvig och täppt i näsan. Ont i hela ansiktet, på något sätt. Lock för öronen. Ont i huvudet. Jobbig värk i ryggen. Halsen känns lite bättre, som tur är. Ingen feber.

Lördag, 20.00: Har snutit mig en miljard gånger. Känns det som. Ont i halsen. Ont i ögonen. Ont i huvudet. Häller i mig lite naturläkemedel och fortsätter överdosera te med honung. Har ingen feber, så jag tänker att det här är säkert en helt vanlig förkylning. Möter ju förkylda människor överallt, så någon har säkert smittat mig.

Lördag, 11.00: Vaknar trött och känner mig lite snuvig. "Äsch, ingen stor grej", tänker jag och beger mig ut på stan. Blir snuvigare och snuvigare och beslutar mig för att gå tillbaka hem.

Fredag, 20.00: Börjar få ont i halsen. Jag får alltid ont i halsen i början av en förkylning, så det känns inte så alarmerande. Värken blir värre och värre framåt småtimmarna, så jag äter halstabletter och dricker massa te med honung i.

Djeiran Amini

• Tweet