Klockan klämtar för euron
|
|
Publicerad 27 november 2011 - 14:53
Uppdaterad 27 november 2011 - 16:46
|
För varje vecka, dag och snart minut så närmar sig den gemensamma europiska valutan Euron ättestupa. Snacket handlar inte bara om en Euro utan Grekland utan en Euro utan Italien och kanske också Spanien. Finns Euron i sådana fall? Det brinner i buskarna att hitta lösningar på krisen. Nästa år ska Italien ut och låna 345 miljarder Euro - om det går! Det som driver politikerna och det snabba fallet är den totala misstron mot att politikerna ska få grepp om ekonomin. De nya teknokratregeringarna i Grekland och Italien har hittills inte vänt på den pannkakan. Räntorna för de redan hårt pressade länderna befinner sig för närvarande på ohållbara nivåer. I fredags fick Italien betala rekordränta på över 8 procent för ett treårigt lån. Ett fall för Italien skulle innebära slutet för Euron, enligt Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Måste finnas politisk vilja
För någon vecka sedan veckan kunde Sverige låna för räntan 1,93 procent på ett lån som löpte till 2022. När Spanien skulle försöka med samma sak dagen efter ? var svaret en kraftfull smocka av misstro. Spanien fick låna till räntan 6,98, alltså tre gånger så mycket. Om du kära läsare har en någorlunda ordnad ekonomi och vill låna på ditt hus på 10 år skulle räntan hos storbankerna ligga på cirka 5 procent. Alltså, nationerna Spanien och Italien får betala mer än en tredjedel så mycket på sina lån jämfört med dig ? ohållbart! Italien måste alltså låna 345 miljarder Euro nästa år. Det skall ställas mot Eurons räddningsfond där det finns ungefär 250 miljarder Euro kvar. Italien är med andra ord ?för stort för att rädda? . Planerna på att räddningsfonden skulle utökas till 1000 miljarder Euro har inte förverkligats eftersom de nyrika Kina och andra tillväxtländer inte velat satsa sina pengar i ett svart hål. Men när till och med tyskarna nu i veckan hade svårt att låna till sin statsskuld så visar det på hur lite tid som finns kvar för att rädda Euron. Hur ska man då lösa krisen? Skall man bara låta den här sufflén falla ihop av sig själv? Nej, det finns naturligtvis lösningar, men förutsättningen är tyvärr som vanligt att det måste finnas politisk vilja. En "valuta" som har varit ännu svagare än Euron. Räddningen måste ske i två tidsplan. Akut:
Det finns bara en myndighet i Euroland som kan göra mer pengar. Det är den Europeiska Centralbanken, ECB, Genom sedelpressarna kan de absolut mest utsatta länderna få en akut finansiering. Riskerna är naturligtvis att det politiska trycket från de höga räntorna minskar. Det är ett argument från framförallt tyskarna som dessutom anser att detta inte är förenligt med eufördragets förbud att ?monitarisera? skulder. De har också en befogad farhåga att en allt för lössläppt tryckeriverksamhet kan sätta igång hejdlösa prisökningar, inflation, när pengarna förlorar i värde. Tyska familjer har historiska minnen av att åka med en skottkärra med sedlar för att köpa ett ägg. Men ECB har redan, mot tyskarnas vilja, finansierat krisländerna genom att köpa deras lån på andrahandsmarknaden för totalt nästan 190 miljarder Euro. Något som kortsiktigt redan har räddat Euron. De köpen utgör tillsammans med andra värdepapper ECB köpt in 2,7 procent av Euroländernas samlade ekonomier. Det kan jämföras med den amerikanska Centralbanken som har köpt värdepapper som motsvarar 17 procent av storleken på den amerikanska ekonomin. I det perspektivet borde det finnas mycket kvar att göra för ECB om inte tyskarna säger ?nein?. Långsiktigt:
Den enbenta valutan Euron måste få ett andra ben att stå på. Det finns redan nu en rörelse mot att Euroländerna måste samköra sin finanspolitik. Hittills har man ju bara en gemensam penningpolitik, dvs. den ränta som ECB sätter för alla 17 Euroländer. Men det förslag som kom i veckan om att Euroländerna skulle få insyn och genom politiskt tryck tvinga missköta länder att skärpa sig är återigen ett återfall i den ?goda viljans politik?. Det kanske är det enda möjliga eftersom bestraffningar och skarpa krav kräver att fördragsändringar baxas igenom 27 parlament. Att försöka göra det nu när det bara vankas pisk och nedskärningar som belöning för befolkningarna i de flesta länder gör det inte lätt. Men det är nog det enda alternativet. Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg något som kallades stabilitetspakt infördes samtidigt som Euron. Stabilitetspakten slår ju sedan länge fast hur stora skulder och underskott som är tillåtna. De flesta länderna (inklusive Tyskland) har redan rundat den. Så det som återstår är fördragsändring ? till vilket pris som helst - om eurons existens är någon kär! Tilläggas kan att om att om inte Eu-länderna lyckas få igång tillväxten (ni vet det som skapar jobb) så kan fördragsändringar och annat bara ses som klotter i marginalen. Peter Rawet
Ekonomisk kommentator
peter.rawet@svt.se |
SVT Play
Torsdag 23 februari 2012
