Politisk vilde fällde avgörandet

Publicerad 12 mars 2010 - 16:59 Uppdaterad 12 mars 2010 - 17:28

Riksdagens beslut att erkänna folkmordet på armenier 1915 är ett politiskt bakslag för utrikesminister Carl Bildt (M). Han misslyckades med att hålla ihop den borgerliga regeringens majoritet i riksdagen i en viktig utrikespolitisk symbolfråga. För Carl Bildt är det förstås extra känsligt eftersom han och den svenska regeringen varit drivande inom EU med att stödja Turkiets ambitioner om ett EU-medlemskap. Nu har regeringen i stället fått en diplomatisk kris med Turkiet på halsen.

Den inrikespolitiska bakgrunden till det här beslutet är komplicerad. Regeringens linje förlorade med en enda rösts marginal. På den borgerliga sidan valde tre ledamöter att rösta med oppositionen. Till detta kom den politiske vilden, f d moderaten, Göran Thingwall, som röstade med de röd-gröna. Han är egentligen inte särskilt intresserad av den här frågan, men är arg på den borgerliga regeringen. Han anser att den inte gör tillräckligt för privatläkarna i Sverige. Därför röstade han emot regeringen i Armenien-frågan. Logiskt? Nej, men sådan är politiken ibland. Av samma skäl hotar han också att rösta emot regeringen om energipolitiken, en annan fråga där majoriteten är bräcklig pga att några centerpartister flaggat för att de ska göra gemensam sak med oppositionen.

Genom att fyra ledamöter som normalt förväntas rösta på den borgerliga regeringens linje valde att byta sida vann oppositionen omröstningen om armenierna. Ytterst blev det alltså en politisk vilde som fällde avgörandet.

Den röd-gröna oppositionen uppträdde precis som förväntat. Man röstade på den linje partierna tidigare ställt sig bakom i utrikesutskottet, dvs att Sverige ska erkänna folkmordet på armenier. Överraskningen var i stället att den borgerliga majoriteten inte höll.

Men värt att notera är att den röd-gröna enigheten blev möjlig enbart på grund av att socialdemokraterna så sent som i höstas bytte fot i frågan. Mot partiledningens vilja, ska tilläggas. Sahlin & Co blev helt enkelt överkörda på partikongressen som hölls november.

Fram till dess ansåg nämligen också socialdemokraterna att det skulle vara fel av riksdagen att klassa dödandet av armenier som folkmord. Inte för att det inte var ett folkmord utan för att ett sådant beslut bl a kunde påverka demokratiseringsprocessen i Turkiet negativt och försämra relationen mellan Turkiet och Armenien. Dessutom tillkom inte den internationella folkmordskonventionen förrän 1948. Alltså samma motiv som de borgerliga partierna har.

Men på S-kongressen i höstas restes krav på att massakrerna 1915 i det osmanska riket skulle klassas som folkmord. Partiledningen sa nej och frågan gick till votering. Partiledningen blev överkörd och så hade partiet skaffat sig en ny linje i denna fråga. En del av förklaringen var att många kongressombud var missnöjda med den utrikespolitiske talespersonen Urban Ahlin, som anses alltför USA-vänlig, och på detta sätt ville ge honom en näsbränna. Nu har denna omsatts i ett beslut av Sveriges tyngsta politiska organ, riksdagen.

Med ett klubbslag gick Sverige från att ha varit Turkiets kanske närmaste vän i EU till en situation som bäst beskrivs som en diplomatisk kris. Intressant att notera är att Urban Ahlin varken deltog i debatten eller i omröstningen i riksdagen. Han undertecknade heller inte den gemensamma S-V-MP-reservationen i utrikesutskottet trots att han är vice ordförande där och den tyngste utrikespolitiker oppositionen har i riksdagen. Förklaringen är enkel: Urban Ahlin kunde inte gå emot sin egen övertygelse utan valde i stället att avstå från att närvara i riksdagen.

Detta visar att frågan om folkmordet på armenier också splittrar socialdemokraterna. Och vad som kommer att ske med detta riksdagsbeslut vid en eventuell röd-grön valseger är idag höljt i dunkel. Mona Sahlin själv sa på fredagen att beslutet ska ses som en politisk markering, men ingenting om Sverige ska driva denna linje i EU eller FN. I beslutet ställs för övrigt heller inga krav på något agerande av regeringen, vilket måste betecknas som lite egendomligt.

Det gör det också enklare för Carl Bildt att hävda att regeringens linje ligger fast, opåverkad av riksdagsbeslutet. Möjligen kommer det efter några dagars diplomatiskt vapenskrammel att öppna väg för att de diplomatiska relationerna mellan Sverige och Turkiet åter kan börja tinas upp. Inte heller Turkiet lär se det som särskilt betydelsefullt att under någon längre tid ha avklippta diplomatiska förbindelser med ett av de EU-länder som har engagerat sig mest för att landet ska kunna bli medlem i EU

MATS KNUTSON
inrikespolitisk kommentator

• Tweet