Begränsar Ohlys handlingsutrymme
|
|
Publicerad 8 maj 2010 - 16:15
Uppdaterad 8 maj 2010 - 16:20
|
Vänsterpartiets kongress i Gävle har hittills kört över sin partiledning i flera viktiga frågor. Det handlar om hur partiet ska möta väljarna i valet i höst. Några stora bakslag i sak handlar det inte om, utan snarare om de strategiska överväganden inför valrörelsen. Vänsterpartiets nedgång i förra valet 2006 förklaras internt med att partiets profil var för otydlig. Väljarna hade svårt att förknippa Vänsterpartiet med en enda central valfråga. Slutsatsen i partiet blev att inför valet 2010 renodla budskapet. Därför har partistyrelsen presenterat ett förslag till valplattform som innehåller tre prioriterade områden; välfärd/jobb, jämställdhet och integritet. Tanken är att valbudskapet i huvudsak ska kretsa kring dessa frågor. Men många vänsterpartister har reagerat och lyft fram en rad andra frågor som är viktiga för partiet. Det handlar främst om klimatfrågan där vänsterpartisterna är oroliga att Miljöpartiet ska ta all uppmärksamhet. Därför var det inte oväntat att kongressen på lördagseftermiddagen körde över partiledningen och lyfte in klimatfrågan som ett fjärde prioriterat område i valplattformen. Dessutom har kongressen begärt att Afghanistanfrågan ska in i valplattformen liksom det gamla V-kravet om sextimmars arbetsdag. Störst politisk betydelse för det rödgröna samarbetet kan beslutet om Afghanistan få. Att kongressen beslutar att lyfta kravet på att ta hem den svenska truppen till valplattformen begränsar starkt Lars Ohlys handlingsutrymme att kompromissa med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Både S och MP vill ha kvar truppen tills vidare, men vill att den utvärderas hösten 2011. Efter det här kongressbeslutet och en valrörelse där Vänsterpartiet kräver att truppen omedelbart tas hem är det svårt att se att Lars Ohly ska kunna backa en enda centimeter i en förhandling med de andra rödgröna partierna. Afghanistanfrågan har nu fått en politisk sprängkraft för oppositionen som kan bli mycket svår att hantera efter en eventuell valseger. Kravet på sextimmars arbetsdag med bibehållen lön ser inte ens Lars Ohly som realistiskt dag. Därför ville han inte ha med det i valplattformen. De fackliga organisationerna driver inte frågan längre. Också Socialdemokraterna har släppt den. Den politiska debatten i lågkonjunkturen handlar dessutom snarare om arbetslöshet och nya jobb, inte om kortare arbetstid. På miljöområdet har det länge rått politisk konkurrens mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet. För några år sedan lämnade till exempel riksdagsledamoten Karin Svensson Smith Vänsterpartiet och gick till Miljöpartiet där hon ansåg att hon bättre kunde driva sina frågor. För partikongressen i Gävle är det viktigt att visa att man inte lämnar walk over i klimatfrågan. Man är rädd att det ytterligare skulle gynna Miljöpartiet, som redan är det parti som opinionsmässigt gynnats mest av det rödgröna samarbetet. Valplattformens betydelse ska heller inte överskattas. Visst är den ett viktigt dokument inför valrörelsen och styr i betydande delar partiets valkampanj. Men i det nya politiska landskapet i Sverige där två enade politiska block står emot varandra kommer valmanifestet ändå att få en underordnad roll. Viktigare är då de gemensamma valmanifest som utlovats av båda blocken i mitten av augusti. Avgörande för Vänsterpartiet är hur mycket man kan påverka det manifestet och om detta budskap sedan också får väljarnas förtroende. Mats Knutson, inrikespolitisk kommentator |