"Sahlins plan var att sitta kvar"

Publicerad 14 november 2010 - 20:35 Uppdaterad 15 november 2010 - 06:57

Mona Sahlins besked att hon avgår är logiskt. Hon förde partiet till det sämsta valresultatet sedan 1914, det rödgröna samarbetet blev ett misslyckande och den förnyelse av socialdemokratisk politik hon förväntades genomföra uteblev i allt väsentligt.

Mona Sahlins egen plan var att sitta kvar som partiledare. Genom den krisstämning som skapats i partiet efter valfiaskot var ambitionen att försöka genomföra de nödvändiga förändringarna. Men framför allt den senaste veckan märkte hon att hon saknar tillräckligt stöd i partiet. Under mötet med partiets verkställande utskott i veckan fick hon inte stöd för sitt förslag att alla borde ställa sina platser till förfogande. Ändå valde hon att offentligt driva denna linje.

Nödvändigt byta partiledare
Flera tunga socialdemokrater ansåg att hon var förbrukad och måste avgå. Till slut kom också hon själv till insikt om att hon nått vägs ände som partiledare och tog på söndagen konsekvensen av detta.

Ett byte av partiledare är förmodligen nödvändigt för att Socialdemokraterna ska kunna ta sig ur den politiska identitetskris partiet befinner sig i. Samtidigt är det livsfarligt att reducera valförlusten till enbart en personfråga.

Huvudmotståndarna tar väljare
Visst, Mona Sahlin har haft ett uselt förtroende bland väljarna, något som säkert påverkade valresultatet - men Socialdemokraterna har gjort två katastrofval efter varandra. I valet 2002 fick partiet närmare 40 procent av rösterna, i det senaste valet kom man med nöd och näppe över 30 procent. Samtidigt har de politiska huvudmotståndarna Moderaterna fördubblat sitt väljarstöd och är nu i opinionsmätningarna större än Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna har de senaste åren förlorat sin trovärdighet i jobbpolitiken och den ekonomiska politiken, de frågor som i huvudsak avgör svenska valrörelser. Inte heller i välfärdspolitiken står man sig lika stark som tidigare. I valrörelsen framstod socialdemokraternas valbudskap som splittrat och osammanhängande.

I otakt med väljarna
Slutsatsen av valförlusterna 2006 och 2010 är att partiet går i svårartad otakt med väljarna. Bara 22 procent av dem som har ett arbete röstade på partiet i valet i september. Krisen i partiet är djupare än de flesta socialdemokrater har insett. För att på nytt bli ett parti som har förmåga att vinna regeringsmakten krävs sannolikt en omfattande politisk förnyelse och nytändning.

Inom socialdemokratin råder just nu kaos. Partiet är ledarlöst och kommer så att vara fram till våren. Som en del i kampen om partiledarposten kommer också de politiska alternativen att ställas mot varandra.

Ska förnyelsen bli mot mitten med målet att erövra den politiska mitten, där Moderaterna blivit så dominerande, eller kommer socialdemokratin att välja en tydligare vänsterprofil, som en del debattörer efterlyser? Svaret på frågan finns i den person som väljs till ny partiledare.

Om det blir Thomas Östros, Morgan Johansson, Thomas Bodström eller någon annan står ännu skrivet i stjärnorna. Ett annat av partiets stora problem idag är att det är svårt att se självklara kandidater som efterträdare.

Första S-ledaren som tvingats avgå på detta sätt
Alla socialdemokraters önskekandidat Margot Wallström lär utsättas för en övertalningskampanj, men hon blev tillfrågad redan 2007 och tackade nej då. Frågan är varför hon skulle tacka ja idag.

Epoken Mona Sahlin blev kortvarig, knappt fyra år. Ingen annan socialdemokratisk partiledare har tidigare tvingats avgå på detta sätt. Möjligen är också det ett kvitto på att partiets storhetstid är över och att Socialdemokraterna nu är ett parti som alla andra.

Mats Knutsson, inrikespolitisk kommentator
mats.knutson@svt.se

• Tweet