Ledarlös opposition

Publicerad 19 januari 2011 - 17:17 Uppdaterad 19 januari 2011 - 17:23

Med en opposition slagen i spillror blev årets första partiledardebatt ännu ett tillfälle för statsminister Fredrik Reinfeldt att framstå som statsmannamässig och regeringsduglig.

Reinfeldt tackade svenska folket för uppoffringarna under den ekonomiska krisen och framhöll att detta bidragit till att Sverige nu går in i 2011 med historiskt hög tillväxt. Några större reformer har regeringen inte föreslagit sedan den omvaldes, men flera som sjösatts tidigare träder nu i kraft och detta faktum använde Reinfeldt för att beskriva 2011 som ett stort reformår.

Folkpartiledaren Jan Björklund gick ännu längre när han beskrev förändringarna på skolans område som den största reformeringen av skolväsendet sedan folkskolereformen 1842.

Precis som i valrörelsen dominerade jobben, skolan och välfärdsfrågorna debatten. Fredrik Reinfeldt pekade ut fortsatta jobbskatteavdrag som angelägen politik under resten av mandatperioden, precis som han gjorde i en Rapport-intervju den 9 januari.

Ledarlös opposition
Mona Sahlin fokuserade till stor del på utanförskapet och arbetslösheten, men presenterade inte några nya tankar kring den egna politiken. Egentligen fullt naturligt med tanke på att hon inom kort avgår som S-ledare. Oppositionen befinner sig i ett ledarlöst tillstånd, inom Socialdemokraterna positionerar sig nu olika grupperingar inför partiledarvalet och i opinionsmätningarna blir den borgerliga regeringens övertag allt mer markant.

Det faktum att både Mona Sahlin och Miljöpartiets båda språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson lämnar sina poster under våren hade också stort inflytande på partiledardebatten. Stundtals kändes debatten mer som en företagsavtackning av några förtjänstfulla medarbetare.

Samtliga partiledare - utom Jimmie Åkesson - deltog i artigheterna, hyllningarna och avskedstalen. För en stund var de etablerade partierna som en enda stor familj i riksdagen. Jimmie Åkesson däremot ville visa tittarna och lyssnarna att hans parti minsann inte ingår i etablissemanget och passade därför på att avfyra en sista bredsida mot Sahlin. Sverigedemokraterna är det arv du lämnar efter dig, sa han med udden riktad mot den avgående S-ledaren.

Sedan både Sahlin, Wetterstrand och Eriksson avtackats med fina ord och presenter gjorde den politiska debatten en omstart, men lyckades aldrig riktigt återhämta sig.

Lars Ohly angrep regeringen om och om igen för vinsterna i välfärdssektorn. Det kändes som att han ensam ville ta hela oppositionens ansvar på sina axlar. Säkert ville han också visa sitt eget parti att han också är en partiledare för framtiden. Den senaste tiden har ju allt fler vänsterpartister krävt hans avgång, medan Ohly själv förklarat att han tänker slåss för sin post.

Men det är alltså fullt möjligt att också Vänsterpartiet får ny partiledare på kongressen nästa år och i så fall kommer hela den rödgröna oppositionen att gå till val med nya partiledare 2014.
Det kan naturligtvis gynna oppositionen, men också vara en svaghet när man ställs mot en regering vars företrädare vinner allt större förtroende bland väljarna. I ljuset av detta blir förstås valet av ny partiledare för Socialdemokraterna än viktigare för oppositionen.

Förnya och matcha
Det räcker inte med en person som kan hålla ihop och förnya det egna partiet, utan som också ska kunna matcha Reinfeldt & Borg i förtroendemätningarna.

Mats Knutson, inrikespolitisk kommentator, Rapport

• Tweet