Utmaningarna som väntar Stefan Löfven
|
|
Publicerad 26 januari 2012 - 19:19
Uppdaterad 26 januari 2012 - 19:39
|
Stefan Löfven tar över ett svårt sargat socialdemokratiskt parti där de interna motsättningarna alltmera utspelas inför öppen ridå. Den första huvuduppgiften för honom blir att ena partiet och att få ett slut på de inre stridigheterna. Men ska Stefan Löfven ha en chans att utmana Fredrik Reinfeldt i nästa valrörelse om regeringsmakten måste han dessutom vinna mittenväljarna, trots allt en betydligt svårare uppgift. Stefan Löfven är en klassisk gråsosse, fast förankrad i fackföreningsrörelsen. Han är kärnkraftsanhängare, har gjort upp med arbetsgivarna om lönesänkningar under den ekonomiska krisen och har uttalat sig kritiskt mot LO:s jämställdhetspotter. Men i och med att han har den bakgrund han har är det ingen som anklagar honom för att vara höger. Svetsare i Örnsköldsvik och en lång karriär i facket har skapat en person som är van att förhandla och sluta överenskommelser. Han är respekterad också bland sina motståndare, vilket skapar förutsättningar för ett bredare förtroende. Samtidigt är det en svaghet för Stefan Löfven att han inte sitter i riksdagen. Visst, ledamöterna i Verkställande utskottet som valt ut honom försöker tona ner detta, men det är fullt naturligt eftersom de valt just honom. Förre folkpartiledaren Maria Leissner är en av dem som beskrivit svårigheterna i att leda ett parti utan en egen riksdagsplats. Det handlar inte bara om att delta i partiledardebatterna, det handlar också om frågestunder, aktuella debatter och att i praktiken leda det dagliga arbetet i riksdagen, den parlamentariska demokratins hjärta. En annan svaghet med Löfven är att han saknar regeringserfarenhet. Han har lett en stor organisation, IF Metall, och visat att han klarar detta, men att vara statsråd med den mediala bevakning detta medför är en helt annan sak. Hur han reagerar i stormens öga vet ingen idag. Inte minst Håkan Juholt kan vittna om hur extremt utsatt jobbet som socialdemokratisk partiledare är. Socialdemokraternas partiledning var under stark press sedan Juholt hastigt lämnat ordförandeposten för en vecka sedan. Den enkla förklaringen till att valet föll på Stefan Löfven är att han var den ende de stridande falangerna i partiet snabbt kunde enas omkring. När Löfven enat dessa falanger kommer han snabbt att behöva vända sig utåt mot väljarna. Att stoppa väljarströmmarna bort från partiet har han goda chanser att lyckas med. Därmed skulle han skapa ett andrum och med lite tur också få till en positiv spiral. Men socialdemokratins problem är större än så. I två val har medelklassen vänt partiet ryggen och frågan är om Stefan Löfven kan locka tillbaka dessa väljare. Det avgör förmodligen också valet 2014. Då handlar det om att skapa förtroende, en bild av regeringsduglighet och att ta fram en ekonomisk politik som uppfattas som både trovärdig och framtidsinriktad av väljarna. Dessutom måste Löfven etablera någon form av samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet inför nästa val. Den tid är förbi när socialdemokratin i ensamt majestät kunde göra anspråk på regeringsmakten. Många utmaningar väntar alltså Stefan Löfven. Ska han ha en chans att genomföra det som är nödvändigt är det viktigt att han nu snabbt tar ett fast grepp om det egna partiet och att han inte begår några egna misstag. Det har varken han eller socialdemokraterna råd med. Mats Knutson
mats.knutson@svt.se |
SVT Play
Torsdag 23 februari 2012
