Vänsterpartister är ett oförutsägbart partifolk

Publicerad 5 januari 2012 - 21:11 Uppdaterad 5 januari 2012 - 21:15

Vänsterpartisterna är ett oförutsägbart partifolk. Efter att den ena vänsterpartisten efter den andra ställt sig upp i talarstolen och hållit brandtal för ett delat ledarskap röstar kongressen en timme senare nej till att ha två partiledare. Striden står nu mellan Jonas Sjöstedt och Rossana Dinamarca.

Jonas Sjöstedt, som är valberedningens förslag, har setts som i stort sett självklar att ta över efter Lars Ohly. Han har förespråkat ett delat ledarskap, vilket anses vara en del i en strategi att öka chanserna att själv bli partiledare. Under dagens debatt om Vänsterpartiet ska ha en eller två partiledare såg det ljust ut för duon Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson. Men när själva omröstningen var klar visade det sig att den majoritet som var emot delat ledarskap hade suttit tyst under den flera timmar långa debatten för att bekänna färg först när de skulle trycka på voteringsknappen.

I bakgrunden kan man skymta en maktkamp kring frågan om delat ledarskap. Ett bärande argument emot delat ledarskap har varit att det leder till toppstyrning. Två ledare skulle bli starkare än en var logiken. Enligt det resonemanget skulle alltså partistyrelsen försvagas och tvingas till reträtt av två sammansvetsade ledare. Nu vann alltså partistyrelsen. Den fick också igenom att partisekreteraren och vice ordföranden även i fortsättningen ska väljas av partistyrelsen och inte av kongressen.

Det sannolika är fortfarande att det blir Jonas Sjöstedt som går segrande ur striden. Han är en valvinnare som det heter i den politiska världen, något han har bevisat vid flera tillfällen. Han anses vara kunnig i ekonomiska frågor och en god debattör. Men Sjöstedt är en pragmatisk politiker, som skrämmer de som befarar att Vänsterpartiet skulle gå mot mitten under hans ledning. De oroas över att han ska sälja ut partiets hjärtefrågor. Sjöstedt har till exempel uttalat att kravet på sex timmars arbetsdag ska mjukas upp och att man inte ska kräva allt på en gång.

Rossana Dinamarca anses stå längre till vänster än Jonas Sjöstedt. Och de som vill att Vänsterpartiet, som kallar sig feministiskt, ska ledas av en kvinna kan välja henne framför Sjöstedt.
Första kongressdagen har visat att det inte går att räkna ut i förväg hur en vänsterpartikongress ska rösta. Det som var självklart igår kan vara behäftat med frågetecken idag.

Margit Silberstein
margit.silberstein@svt.se

• Tweet