"Det glömda folkmordet" på 1,5 miljoner människor

Hundraårig
turkisk miljonmassaker
fortfarande politisk dynamit

Publicerad 3 mars 2010 - 19:08 Uppdaterad 17 mars 2010 - 17:24

Massakern på 1,5 miljoner armenier (eller kanske ännu fler) åren 1915-1916 är fortfarande utrikespolitisk dynamit. Turkiets relationer till Sverige och USA är just nu hysteriskt dåliga.

Frågan är alltså hur man i dag ska se på "det glömda folkmordet". I USA blir det också ett test på Barack Obamas och Hillary Clintons trovärdighet.

Omröstningen i det amerikanska representanthusets utrikesutskott den 4 mars slutade i ett fördömande av massakern - och man kallade det folkmord, precis som den svenska riksdagen röstade en vecka senare.

Både i det amerikanska utrikesutskottet och i Sveriges riksdag var övertagen för ett fördömande knappa. I båda länderna med en rösts övervikt.

Aleppo (idag Halab), Syrien, 1919 Frågan om hur massakern på armenierna ska beskrivas är ett led i en lång kamp: Hur ska historien tolkas? Ska massakern kallas folkmord eller inte? Ska presidenten i sitt årliga budskap om massakern (i april) kalla den så?

Det började under första världskriget när det dåvarande "Turkiet" (dvs. det osmanska riket) stod på tyskarnas sida. I östra Anatolien, på gränsen mot Ryssland, bodde 2,1 miljoner armenier.

Svenska diplomater vittnen
Dåtida utländska diplomater och tidningar skrev om massakern. På den antityska sidan (USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien) beskrevs den som ett försök att utrota ett helt folk. Bl a den svenske ambassadören Anckarsvärd rapporterade till Stockholm om grymheterna och att det tycktes vara avsikten att utplåna "den armeniska nationen".

Till saken hör att de turkiska mördarna var muslimer medan armenierna var kristna. Också kurder deltog och en del kunde flytta in i de försvunna armeniernas hus.

Efter kriget 1919-20 dömdes en del ansvariga, bl a till döden. Men dessa domar bortser man i regel ifrån i dagens Turkiet.
Före 1915 bodde 2,1 milj armenier i östra delen av Turkiet. Där bodde även kurder. Orsak: Det var anklagelser mot nationalistiska "ungturkar", alltså mot de nationalhjältar som lade grunden till dagens Turkiet.

På den tyska sidan teg man om sin allierades framfart. I modern tid har man dock grävt fram tyska ögonvittnesskildringar som bekräftar vad den antityska sidan sade. En del historiker menar att tyska officerare i Turkiet inspirerades till folkmordet på judarna - och t o m att tyskarna skulle ha varit pådrivande i den armeniska massakern. Den senare Auschwitz-kommendanten Höss var stationerad i Turkiet.

Hitler använde massakern som ett exempel på ett massmord som kunde tigas ihjäl. 1939 sa han: Vem talar nu om armenierna? Underförstått: Han väntade sig att folkmordet på judarna också skulle glömmas av historien.

Sopades under mattan
I bl a USA hotade man först med att ställa de ansvariga till svars. Sen sopades allt under mattan. Det blev det glömda folkmordet. Försöken att bagatellisera samtidens rapporter om utrotningen påminner mycket om hur USA och Storbrittanien bagatelliserade de första rapporterna om Hitlers folkmord.

Den dåvarande turkiska ledningen beskyllde armenierna för samarbete med fienden Ryssland. Sådant förekom också. Men det står inte i
Protester mot mordet på den turk-armeniske journalisten Hrant Dink proportion till anklagelsen: Av 2,1 miljoner armenier före kriget fanns knappt 400 000 kvar efter kriget. Armenierna var ofta välbeställda. De drev handel, hantverk och industri.

Mördandet ska ha fortsatt efter 1916 och flera förföljelser hade ägt rum tidigare. (En massaker på 1890-talet ska ha kostat hundratals människor livet.) En del dödades på platsen andra fördrevs och gick under på vägen. Det fanns inget förberett för att ta emot de fördrivna någon annanstans. De fick marschera i dödskolonner mot sin undergång. Det sägs också att detta var första gången man transporterade offren till döden i godsvagnar - som senare nazisterna.

Den turkiske inrikesministern Talaat Bey ska enligt New York Times ha sagt att det i framtiden bara skulle finnas plats för turkar i Turkiet. Talaat dömdes till döden i sin frånvaro och mördades senare av en armenisk nationalist i Berlin. En tysk domstol frikände mördare med hänvisning till hans mördade familj.

Idag är det straffbart i Turkiet att tala om detta som folkmord. Nobelpristagaren Orhan Pamuk åtalades när han nämnde behandlingen av armenierna (och kurderna).

Journalist mördades
Den turkisk-armeniske journalisten Hrant Dink åtalades också och mördades senare utanför sin redaktion 2007 av en turkisk nationalist.

Det nu självständiga Armenien vill inte glömma massakern, även om Armenien och Turkiet har inlett en försoningsprocess. Turkiet medger att en del armenier dödades - men "bara" 300 000!
24 april 2009: Minnesstund i Armeniens huvudstad Jerevan Och det var inte planlagt utan en följd av krigets grymma virrvarr. Det är dock en synpunkt som i regel inte vunnit tilltro i historieböckerna utanför Turkiet. Också i turkiska arkiv har man på sistone funnit bevislänk på att ett folkmord verkligen planerades.

Precis som när det gäller Förintelsen finns det dock en yvig flora av websajter som förnekar Turkiets skuld. En tes är att armenierna "provocerade" massakern. Tesen att de skulle utgöra ett dödligt hot mot turkarna har dock varit svår att bevisa.

I USA finns en stark armenisk lobby som redan 2007 fick igenom en resolution i ett utskott i representanthuset, som sedan skulle rösta om det. Men president Bush lyckades stoppa den senare omröstningen. Man hänvisade till USA:s säkerhetsintressen.

USA-bossar vill tysta ner
Och nu upprepas skådespelet. Direktörerna för flygplanstillverkaren Lockheed och Boeing kräver att resolutionen ska stoppas. Det kan störa den amerikanska exporten till Turkiet, särskilt farligt med dagens kris.

I förra omgången ska demokraternas förre majoritetsledare Dick Gephardt i representanthuset ha ändrat åsikt och börjat motarbeta resolutionen
Franska demonstranter med bild på turkiska soldater med offer sen hans företag ska ha fått ett miljonkontrakt från Turkiet, uppger Newsweek.

När Frankrike antog en liknande resolution avbröt Turkiet det militära samarbetet. Idag går 80-90 procent av USA:s militära flygtrafik till Irak över basen Incirlik i Nato-staten Turkiet. Känslorna i Turkiet är nu så heta att detta samarbete kan stoppas. 2007 kallade Turkiet hem sin ambassadör från Washington.

Dessutom försöker USA (och Västeuropa) undvika ett ensidigt beroende av ryska olje- och gasleveranser. Tanken är att istället låta transporter gå via Turkiet. Även detta skulle Turkiet kunna hindra.

Obama svek
Det pinsamma för Barack Obama är att han under valrörelsen lovade att som president kalla massakern för folkmord i sitt budskap vid årsdagen i april 2009. Han svek löftet. Han sa att han personligen tyckte så men statsskäl krävde något annat av honom. Även Hillary Clinton och vicepresident Joe Biden har tidigare kallat det som hände för ett folkmord.
USA:s militärflyg Turkiet-Irak är hotat

Skymf
Efter omröstningen i utskottet går frågan gå vidare till representanthuset. Man tar då ställning till om presidenten i fortsättningen ska betrakta massakern som folkmord. Det beslutet blir en s k "icke-bindande resolution" som alltså inte resulterar i någon lagstiftning.

På torsdagen försökte Vita Huset påverka utskottet att inte rösta för folkmords-resolutionen - och även varna själva Representanthuset. Den demokratiske talmannen Nancy Pelosi har uttryckt sig på ett så luddigt sätt att frågan kanske dribblas bort vid nästa omröstning - liksom man gjorde under George W. Bush.

Men president Obama har ändå fått ett bekymmer till. För redan att massakrerna nu kallas folkmord av ett utskott ses i Turkiet som en skymf mot den nationella äran. En 20-tal stater (bl a Frankrike, Kanada och Ryssland) har redan klassificerat massakern som folkmord (dock ej t ex Israel, Storbritannien och USA).

EU-parlamentet kallar det folkmord, likaså FN:s utskott till försvar för minoritetsfolk. EU har sagt att man inte kräver att Turkiet ska erkänna folkmordet vid ett eventuellt medlemskap.

Fotnot: Skildringar av massakern finns bl a i Robert Fisk: Det stora kriget för mänskligheten (2007),
New York Times 27 augusti 1915 Kristian Gerner/Klas-Göran Karlsson: Folkmordens historia (2005) och Samantha Power: A Problem from Hell: America and the Age of Genocide (2002ff.). En BBC-dokumentär finns på Youtube.

New York Times hade 145 (!) artiklar om massmorden i Turkiet under 1915. Redan 1933 gav den österrikiske författaren Franz Werfel ut romanen "De fyrtio dagarna på Musa Dagh" (1935 på svenska) om massakern.

Bo Inge Andersson, utrikeskommentator, SVT

• Tweet