Kommentar: Bo Inge Andersson, SVT

Pinsamt - men knappast katastrof

Publicerad 29 november 2010 - 09:30 Uppdaterad 29 november 2010 - 15:57

Skvaller har alltid frodats i diplomatiska rapporter. Diplomater har ibland en tendens att formulera sig som kvällstidningsjournalister helt enkelt för att det som skrivs ska bli läst hemma i huvudstaden.

Men visst är det pinsamt för USA. Så här avklädd har ingen utrikesförvaltning stått inför världens ögon. Men det är trots allt ingen katastrof. Även feltramp som dessa ingår i det diplomatiska jobbet.

Pinsammast är förstås att det ännu en gång läcker som ett såll ur USA:s databaser. Tidigare var det dokument om Afghanistan- och Irak-krigen.

Och för USA kan det obehagligaste bli att omvärlden får intrycket av en supermakt på dekis som håller på att tappa greppet.

"Yppig blondin"
Man bör sätta in uppgifternas hemlighet i sitt sammanhang: Det rör sig om rapporter på "mellannivå". Mellan 2 och 3 miljoner amerikanska statsanställda har teoretiskt tillgång till dem.

Om vi tar skvallret först. Att Libyens Khadaffi ständigt följs av en "yppig blond ukrainsk sjuksköterska" kan knappast förändra världen.
Khadaffi - här utan "yppig blondin" Inte heller att den tyske utrikesministern är "inkompetent". Det räcker att öppna en tysk tidning för att se det.

Gnällspikar och surkartar
Ändå får vi en titt in i verkstaden, där dessa rapporter skrivs ner. Det är slående hur många stater som enligt USA:s diplomater har en inkompetent ledning: Frankrike, Tyskland, Turkiet, i stort sela hela Afrika. USA:s diplomater på mellannivå tycks vara kvalificerade gnällspikar och surkartar.

Hur det låter i det topphemliga materialet vet vi inte. De ligger på en annan server, som Wikileaks källa inte haft tillgång till.

Dessutom vet vi inte hur elaka andra staters diplomater är, när de skriver hem om USA...

Läcker som ett såll... Allvarligt för amerikanska diplomaters anseende kan "spionorderna" vara, undertecknade av Bushs utrikesminister Condoleezza Rice och Obamas Hillary Clinton. Att plocka DNA och kontokortsnummer från den man har kontakt med är ett klart diplomatiskt snedsteg. Att bevaka FN-ledningen likaså.

Och misstänksamheten tycks vara lika stor under Obama som under Bush.
Även Obama och Hillary Clinton tycks kunna sin James Bond väl.

Bekräftar medier
Den första dagens avslöjanden bekräftar närmast vad som i regel redan har nämnts i medierna.

• Att rädslan är stor att Pakistans kärnvapen kan komma i händerna på terrorister.

• Att det har bildats ett slags samförstånd mellan Israel och arabstater som fruktar Irans kärnkraftsprogram.

• Att Nordkorea hjälpt Iran med kärnvapenteknologi.

• Att USA för ett krig i Jemen mot al-Qaida som officiellt sägs vara en ren jemenitisk operation.

• Att Afghanistans ledare Karzai är korrumperad, opålitlig och psykiskt obalanserad.

• Att Kina håller på att tröttna på den livsfarliga lekstugan Nordkorea.
USA för dolt krig i Jemen mot al-Qaida

På en lunch?
Alla dessa nyheter har nämnts (eller skymtat) i medierna. Och vem vet om det inte är en amerikansk diplomat som suttit och lunchat med en utrikeskorresondent och lämnat uppgiften?

Eller tvärtom - en journalist som berättat för en nytillkommen diplomat hur läget "i själva verket" är?

Bo Inge Andersson, utrikeskommentator, SVT
bo_inge.andersson@svt.se

• Tweet