Kommentar: Bo Inge Andersson

Efter Mubaraks fall

Ovisst i hela Mellanöstern

Publicerad 11 februari 2011 - 17:39 Uppdaterad 11 februari 2011 - 18:15

Att Mubarak skulle avgå hade ingen trott för två veckor sedan. En rad andra diktatorer i arabvärlden måste rysa nu. Rysningarna gäller också USA:s och Israels ledare. Vad händer nu? Vem står i tur? Ingen kan svara.

I Egypten tar nu militären över. Oppositionen ser det som ett övergångsstadium, men vad som kommer sedan vet vi inte. Det islamistiska Muslimska Brödraskapet ligger lågt. Det vill ingå i en större koalition för framtiden.

Rädsla
I Israel och USA är det rädslan för Brödraskapet som är störst. Eller överhuvudtaget för en regim som är mot det undertecknade fredsavtalet med Israel.

En sådan regim är nog omöjlig. Klockan går nog ej att ställa tillbaka. Men det kan betyda att mer press sätts på Israel att till exempel överge sin olagliga bosättarpolitik, vilket kan medföra att en palestinsk stat kan bildas.

Det som en del makter ser som ett hot kan kanske därför ur världssamfundets synvinkel ses som ett hopp.

Kort sagt: En ny mellanösternpolitik behövs.

Nya formler
För USA och väst handlar det om att hitta nya formler för sin politik mot arabvärlden. Det går inte längre att acceptera usla korrumperade regimer bara med hänvisning till att de håller formodade terrorister tillbaka.

När det egyptiska korthuset har rasat är frågan vem som står i tur. Det har gissats på Algeriet (som nu skakas av protester), Jemen eller Sudan. Vi vet inte, det är mantrat som kan upprepas om arabvärldens framtid.

Frågan är också om oppositionen i Iran kan aktiveras på nytt efter nederlaget 2009.

Smärtsamt
Men för att återgå till Egypten: Landet har aldrig varit en demokrati. Därför blir utvecklingen mot någon form av demokratiskt styre troligen en smärtsam process.

Vi har sett hur "revolutioner" i till exempel Ukraina, Kirgizistan och Libanon till sist slutat i att vi kan konstatera att inte så mycket förändrades till det bättre.

Ärofullt
Att egyptierna lyckats störta sin diktator är stort, historiskt och ärofullt. Men mer kan vi knappast säga nu.

Bo Inge Andersson, utrikeskommentator
bo_inge.andersson@svt.se

• Tweet