Europas demokrati utmanas

Publicerad 15 juni 2011 - 16:47 Uppdaterad 15 juni 2011 - 21:42

Protesterna i Grekland ger upphov till många principiella frågor: Hur mycket får politiker ljuga? Hur naiva får deras väljare vara? Hur långt kan en folkvald regering gå för att rätta till de misstag som gjorts? Hur solidariska kan andra länder vara - utan att deras egna medborgare ska göra uppror?

Den grekiska krisen inleddes i december 2009 när den socialistiske premiärministern måste erkänna att Greklands underskott inte var 3,7 procent av bruttonationalprodukten utan 12,7 procent.

Det var den tidigare borgerliga regeringen som publicerat den lägre siffran. Det är nog ingen tvekan om att detta var en av de stora bluffarna i Europas ekonomiska historia i modern tid.

En gång fattigast
Grekland hade klarat sig på låga räntor. Statsskulden hade ökat utan att det kostade något. Grekland - en gång EU:s fattigaste land - visade plötsligt upp goda tillväxtsiffror. Man kunde tala om ett "grekiskt under".

Hur mycket får politiker ljuga för sina väljare? Men det var alltså bluff. Det skedde med lånade pengar. Nu tvingas Grekland genomföra åtstramningar som skapar våldsamma protestkravaller.

Samtidigt kan frågan ställas: Misstänkte aldrig insiktsfulla greker att man levde i en skuldbubbla? Är de "vanliga medborgarna" också skyldiga, precis som de politiker som vann röster på att bluffa?

Inte bara röstfiske
Frågorna är enormt svåra att besvara. Men de visar på hur komplicerad en demokrati är och att den inte bara får förfalla till simpelt röstfiske.

Den uppenbarligen medvetna grekiska bluffen har också försvårat frågans lösning. I euro-landet Tyskland har det nästan uppstått rasistiska stämningar mot Grekland, där politikernas bluffspel gör "vanliga tyskar" rasande.

Var de grekiska väljarna naiva? Den tyska förbundskanslern har beskyllts för hets mot Grekland. Samtidigt sitter hon i samma fälla som en del andra stater: Euro-länderna måste hjälpa till för att rädda euron, men befolkningarna vill inte vara med.

Fler länder på tur
Kravallerna i Grekland är de värsta inom euro-området. Men länder som Irland, Portugal och Spanien är länder som också tvingas till åtstramningar. Också där har vi sett protester.

Häromveckan förlorade den socialistiska regeringen i Portugal parlamentsvalen på grund av krispolitiken.

Det finns alltså en rädsla runt om i Europa att protesterna ska sprida sig. Och länder som Italien och Belgien nämns som länder som står på tur för krisprogram. Samtidigt som alltså opinioner i andra euro-länder vägrar vara med och stötta de drabbade.

Kommer protesterna att sprida sig? Det finns redan de som drar paralleller med upproren i de arabiska staterna.

Att det finns en ilska också i drabbade euro-länder över att politikernas bluff och att de som är ansvariga för missförhållandena kan smita undan.

Det handlar också om att politikerna i euro-länderna varit för slapphänta med att kontrollera att reglerna efterföljts. Att alltså politiker har gjort sig skyldiga till krisen genom att inte vilja kontrollera fakta - därför att de kunde förlora röster på kuppen.

Demokratisk utmaning
På det sättet blir protesterna i Grekland - som kan sprida sig till andra europeiska länder - allvarlig utmaning av demokratin. Och det är kanske ett ödets bittra ironi att Grekland en gång var demokratins vagga.

Bo Inge Andersson, utrikeskommentator
bo_inge.andersson@svt.se

• Tweet