Israel betalar ett högt pris

Hamas är vinnaren

Publicerad 18 oktober 2011 - 10:49 Uppdaterad 18 oktober 2011 - 14:17

Det är ett högt pris Israel har fått betala för att få ut den fångne soldaten Gilad Shalit. Nu frisläpps 1.027 fångar som totalt har mördat 600 människor. Bakom allt detta ligger ett maktspel som har lite med själva utväxlingen att göra.

Hur många frisläppta fortsätter med våld? Ska man utse en förlorare är det den palestinske ledaren Mahmoud Abbas. Nu har konkurrenten Hamas fått de palestinska fångarna frisläppta. Det stärker Hamas prestige. Hamas är den store vinnaren i denna deal.

Minskad prestige
Abbas prestige minskar, särskilt som han tycks ha svårt att få FN:s säkerhetsråd att acceptera Palestina som en självständig stat.

Bakom utväxlingen ligger Hamas behov att vinna prestige och att minska Abbas makt. Hamas är mot Abbas planer därför att de bland annat förutsätter att Israels rätta att existera erkänns.

Stor segrare

En triumferande Gaza-premiärminister Haniyeh, Hamas Men en stor segrare bredvid Hamas är också Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Åtminstone på papperet. För framtiden kan följderna bli ödesdigra, men nu är det bara nutid som gäller.

Netanyahus regering har skakats av protester mot försämrade sociala förhållanden. Att få tillbaka Sharit är ett sätt att ena nationen bakom något som känns högre och väsentligare för många israeler.

Bästa dealen
Netanyahu har själv sagt att detta kanske var den bästa dealen han kunde få igenom, eftersom stämningarna i Egypten mot Israel har blivit kärvare sedan Mubarak störtas. Det är egentligen ett medgivande av att Israel nu måste agera annorlunda.

Alltsammans har alltså satts i gång av förändringarna efter "den arabiska våren".

Fortsatt terrorverksamhet?
Men på sikt är frågan vad som sker. Nu har en mängd personer släppts fria som kan misstänkas för att fortsätta sin terroristiska aktivitet.

Mahmoud Abbas är förloraren i denna deal Uppenbarligen har Israel här räknat med att man ska klara av detta, dels genom stängslet/muren som avskiljer de palestinska områdena, dels genom att man fortfarande räknar med att Abbas säkerhetsstyrkor kan hålla framtida terrorister i schack.

Hamas oroas
Ännu ett exempel på att det handlar om andra saker än själva sakfrågan: Hamas oroas för att dess högkvarter i Damaskus, Syrien, är hotat på grund av oroligheterna.

Hamas vill därför flytta till Egypten eller Turkiet. Men då måste dessa stater få något i utbyte. Det har de fått nu: De kan sola sig i den världspolitiska glansen att ha förmedlat detta utbyte.

Med utväxlingen följer alltså också att Egyptens och Turkiets inflytande har vuxit.

Ett genombrott?

Netanyahu betalade ett högt pris Frågan är om detta betyder ett genombrott i relationerna Israel-Hamas.

Att de har förhandlat i en sakfråga betyder ju i praktiken att de har erkänt varandras existens. Men frågan är om detta för Israel närmast är en känslomässig fråga, inte en politisk.

Men en sak verkar klar: Det fanns andra biavsikter bakom denna utväxling. Det handlade om makt och inflytande i regionen.

Bo Inge Andersson
bo_inge.andersson@svt.se

• Tweet