Utgångsläget för mötet har ljusnat

Publicerad 7 december 2009 - 09:31 Uppdaterad 8 december 2009 - 10:53

Det viktigaste mötet sedan andra världskriget. En historisk vändpunkt. Den största globala förhandlingen någonsin - 15.000 delegater. Det saknas inte överord när FN:s globala klimatförhandlingar idag inleds i Köpenhamn.

Under de kommande veckorna kommer vi att få höra många högljudda utspel. Från en miljörörelse som larmar om misslyckanden. Från klimatskeptiker som påstår att IPCC (FN:s klimatpanel) bygger sina påståenden på lös grund.

Från utvecklingsländer som anser att den rika världen försöker smita ifrån sitt ansvar. Och från "värstingarna" USA och Kina som anser att de får bära ett alltför stort ansvar.

Nu är det viktigare än någonsin att journalister och andra bedömare håller huvudet kallt och försöker se igenom utspel och retorik. Och faktum är att utgångsläget ser betydligt ljusare i dag än det bara gjorde för några dagar sedan.

Obama har lyssnat
För det första har USA:s president Obama lyssnat på kritiken. Han ställer in sin lite nonchalanta mellanlandning i Köpenhamn på väg till Nobelfestligheterna i Oslo. Istället sällar han sig till de 100 stats- och regeringschefer som flyger in på kvällen den 17:e december. Därmed signalerar Vita Huset att man nu tycker att förutsättningarna finns för meningsfulla förhandlingar.

Nicholas Stern, Världsbankens förre chefsekonom som 2007 fick stort genomslag med sina beräkningar vad det skulle kosta att rädda planeten undan en global uppvärmning, har satt sig ner och räknat igen.

"Några gigaton" återstår
Den här gången har han kommit fram till att världens utsläppsländer snart har förbundit sig att skära ner utsläppen så pass mycket att man är i linje med vad forskarna rekommenderar. Utsläppsminskningar på 44 gigaton till 2020 krävs för att hålla uppvärmningen inom 2 grader. Det återstår bara "några gigaton" enligt Stern för att nå målet.

Sedan Obama preciserade USA:s åtaganden förra veckan har också Kina och Indien preciserat vad de är beredda att göra fram till 2020. Det som komplicerar beräkningarna är att Indien och Kina räknar på ett annat sätt. De talar om koldioxidintensitet per BNP-enhet.

Kina och Indien redo ta ansvar
Men det viktigaste är att de bägge har gjort helt om och nu är beredda att själva ta ansvar och minska sina utsläpp. På toppmötet i Bali för två år sedan ansåg Kina och Indien det vara uteslutet att de skulle minska sina utsläpp.

Men de riktigt fattiga länderna, samlade i den sk G77-gruppen (som i dag består av 130 länder) intar en allt hårdare attityd i förhandlingarna. De begär stora summor pengar av den rika världen årligen, dels för att kunna anpassa sig till de klimatförändringar som redan pågår, men också för att satsa på grön teknik.

Dessutom ska de rika länderna bidra med pengar så att fattiga länder i tropikerna låter regnskogarna stå. (Skövlingen av regnskog bidrar årligen med 20 procent av de globala utsläppen).

G77 jämför med finanskrisen
Argumentet från G77 är att om den rika länderna lyckades hosta upp triljoner dollar för att rädda bankväsendet undan kollaps så borde man kunna finansiera en grön tillväxt i de fattigaste länderna till en bråkdel av vad finanskrisen kostade.

Sammanlagt rör det sig om över 100 miljarder dollar årligen med start redan nästa år. Inte ens EU har lyckats ena sig om hur man ska leverera pengar. USA har antytt att man är beredd att bistå med 3 miljarder om året.

Var ska resten komma ifrån? Det har sällan funnits så många fattiga länder på jordklotet som när det blir dags att betala till den globala klimatfonden.

Inga pengar till limousiner
Ett orosmoln är hur man sen ska kontrollera att de enorma pengabeloppen används till rätt saker. Många av de fattigaste länderna i Afrika och Asien lider av utbredd korruption. Hur ska världssamfundet kunna överse att pengarna går till att rädda regnskog och inte till nya limousiner i den styrande eliten?

I de fem förhandlingspunkterna inför Köpenhamn föreligger ett förslag om en s k High Level Body som ska kunna utöva vissa kontroller, men den säger G77-länderna nej till. Idén luktar kolonialism.

Förtroendeklyftan ett hot
Förtroendeklyftan mellan utvecklade och utvecklingsländer är just nu det största hotet mot framgångsrika förhandlingar i Köpenhamn. Och utanför Bella center rasar besvikna ungdomar över att världens ledare i förväg gett upp tanken på ett juridisk bindande avtal i Köpenhamn.

Jag hoppas jag slipper vara med om kravaller i Köpenhamn, att polisen ska klara av en dialog och att kriminella element aldrig får chansen att förstöra legitima protester från engagerade medborgare.

Om mindre än två veckor har vi svaret om politikerna förmådde att svara upp mot den exempellösa utmaning det innebär att sluta ett politiskt avtal mellan 192 länder som rör allas rätt till fortsatt tillväxt - på en något coolare planet.

Erika Bjerström
SVT:s kommentator

• Tweet