Är Obama frälsaren?

Publicerad 18 december 2009 - 09:14 Uppdaterad 18 december 2009 - 11:21

Alla väntar på att någon ska rädda klimatmötet i Köpenhamn. Och alla vet vet vem denna någon är. Barack Obama, president för världens mäktigaste land. Men frågan alla ställer sig innan vi ens sett ett avtal är varför bågen behövde spännas tills den nästan brast innan USA i elfte timman lovade pengastöd och på allvar visade sitt engagemang i klimatfrågan?

Bara Barack Obama kan lugna misstanken här på mötet att den rika världen försöker skjuta över ansvaret på de fattiga medan vi i den rika världen fortsätter vår oljefest.

Obama, vars farmor fortfarande bor i en lerhydda i en by i Kenya, är något av en hjälte i Afrika. Hans mellannamn är Hussein och han har hållt epokgörande tal i Mellanöstern där han sträckt ut handen mot den muslimska världen. Kan han övertyga G77-gruppen på mötet att den rika världen, ledd av USA, menar allvar med att minska sina egna utsläpp? Då kan det bli ett historiskt avtal där 193 stats-och regeringschefer kommer överens om att jordens medeltemperatur inte får öka med mer än 2 grader och att alla kommer att bidra till det målet.

Mötet med Kina avgörande
Men när Obama landar är det Kinas premiärminister han ska möta- och vad som sägs i det rummet blir avgörande, de två länderna konkurrerar och bevakar varandra intensivt. Ingen vill göra miljöåtaganden som kan skada deras ekonomiska situation, de är bundna till varandra av finanskrisen och dollarkrisen.

Fram till 03.00 i natt satt stats- och regeringschefer och förhandlade, det var Rysslands president Medvedjev, Tysklands Angela Merkel, Frankrikes Sarkozy, FN.s generalsekreterare Ban Ki-Mon, Japans premirminister Hatoyama, EU-kommissionens ordförande Barosso, statsminister Fredrik Reinfeldt - och så vidare. Samtalet beskrivs som "konstruktiva" och efter att stats- och regeringscheferna gått och lagt sig tog tjänstemännen vid för att i gryningen försöka få fram en paraplyöverenskommelse. Det återstår att se om det kan kallas för avtal.

Aldrig tidigare har världens 193 länder försökt komma överens i ett bindande avtal om hur man gemensamt ska möta ett globalt hot. Det handlar inte om några välvilliga FN-fraser utan regler för hur den rika världen måste ändra sin tillväxt så att man överger den smutsiga fossilekonomin.

Svårt nå ny världsbild
Både Kina och USA har påbörjat det arbetet - bägge ser vinster med att bli mindre sårbara energipolitiskt. Det svåraste i förhandlingarna har varit att få in en ny världsbild, nämligen att hälften av de globala utsläppen kommer från "fattiga världen" - allt är inte längre bara den rika världens fel. De snabbt växande ekonomierna i Kina, Sydafrika, Brasilien, Indonesien och Indien står för hälften, och måste själva gör resan från att se sig som offer för den rika världens rovdrift till att själva ta ansvar och börja bygga sol- och vindkraftverk istället för kolkraftverk.

För om det är en sak som framkommit det senaste året är hur orättvist klimatförändringarna drabbar - de som inte stått för några utsläpp drabbas först av torka, översvämningar och mer oförutsägbart klimat. I dess spår följer lidande, krig och flyktingströmmar över hela planeten. Vi är beroende av varandra, och detta beroende har tvingat så väsensskilda länder som Kina, Tanzania, Schweiz, Indien och Kanada att sitta sida vid sida i mötessalen. Hur det än går i dag har vi sett början på en ny geopolitik - även om världen inte är beredd på den informella världsregering som miljörörelsen önskar sig för att de nödvändiga klimatpolitiken skulle kunna genomdrivas.

Erika Bjerström, kommentator, SVT

• Tweet