Europaparlamentets förhör - något för riksdagen?

Publicerad 19 januari 2010 - 08:15 Uppdaterad 19 januari 2010 - 13:30

Veckans intensiva utfrågningarna av de föreslagna nya EU-kommissionärerna är en höjdpunkt i Europaparlamentet. Kandidaterna som blivande EU-kommissionärer måste försöka att precisera sina åsikter och kunskaper om det område de ska styra över, och kandidaterna tvingas redovisa kopplingar till ekonomiska intressen och lobbygrupper. Är detta någonting för den svenska riksdagen att ta efter? Förhör av blivande ministrar innan de får börja på sina ministerposter?

Det är nu inte alltid det blixtrar till av skärpa och precision under utfrågningarna i Europaparlamentets olika fackutskott. Demokratins arbetsmetoder är ibland sega. Parlamentsledamöter ställer breda frågor och får svar som är en uppräkning av gemensamma mål de flesta är överens om.

Men ibland ställs saker på sin spets, ibland kommer ett klargörande från kommissionärskandidaten. Och även om det i bakgrunden också handlar om uppgörelser mellan de stora partigrupperna moderater, liberaler och socialdemokrater så bidrar utfrågningarna till att den annars så slutna processen blir lite öppnare om vem som ska få sitta i EU-kommissionen.

Byten tvingades fram
Det är medlemsländernas regeringar som föreslår och skickar kandidaterna från varje medlemsland till EU. Sedan är det EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso som gör en fördelning av posterna inom kommissionen. Men för att allt ska komma på plats krävs att en majoritet i Europaparlamentet vid en omröstning godkänner hela EU-kommissionen.

Parlamentet kan inte underkänna en enstaka kommissionär, utan parlamentet röstar om hela kommissionen. Men förra gången för fem år sedan tvingades Italien och Lettland att byta ut sina kandidater sedan de gjort dåligt ifrån sig vid utfrågningarna. Just genom att hota att fälla hela kommissionen kan parlamentet tvinga fram byten av kommissionärer.

Förra gången, 2004, handlade kritiken om Berlusconis kandidat Rocco Buttiglione som uttalade sig mot kvinnors och homosexuellas rättigheter trots att han var föreslagen som kommissionär för medborgerliga rättigheter. Lettlands kandidat ansågs allmänt svag och dåligt insatt i sitt ämnesområde.

Ekonomiska intressen
Kraven har också genom parlamentets utfrågningar ökat på att EU-kommissionärerna ska redovisa tidigare aktiviteter, ekonomiska intressen och kopplingar till lobbygrupper. Just nu är Bulgariens kandidat Rumjana Zjeleva ifrågsatt eftersom det finns oklarheter om hon fullständigt redovisat ägandet av en bulgarisk konsultfirma som sysslat med privatisering av statliga företag.

USA:s kongress förebild
Förebilden för EU-parlamentet är förhören i den amerikanska kongressen. I USA krävs förhör och godkännande i kongressen både av ministrar och statliga topptjänstemän. Frågan är om parlamentsförhör av blivande ministrar vore något för Sverige och den svenska riksdagen?

I dag är det statsministern som utser svenska ministrar, och riksdagen kan först i efterhand granska och fälla ministrar. Förhör av ministrar innan de tillträder skulle förstås öka riksdagens makt, och kanske skulle en del av de frågor som nu ställs i medierna till nyutsedda ministrar istället dyka upp vid förhören i riksdagen.

På samma sätt som förhören är en höjdpunkt för EU-parlamentarikerna där de bevisar att de har makt inom EU-systemet, så borde förhör av svenska ministerkandidater bidra till en livfullare riksdag.

Rolf Fredriksson
SVT:s Bryssel-korrespondent

• Tweet