Tågluff genom Europa

- tröttsamt men god stämning

Publicerad 20 april 2010 - 10:51 Uppdaterad 20 april 2010 - 13:22

I 24 timmar har jag nu suttit på olika tåg genom norra Europa för att kunna ta mig till Bryssel. Ett märkligt dygn. Jag känner mig rätt mör.

Som 20-åring på 70-talet var det tågluffning som gällde för att komma ut och se världen. För mig var tågluffandet med om att grundlägga ett intresse för Europa. Och med vulkanaska och flygstopp blev de nu dags att återuppliva lite av det igen. Det blev en kväll, en lång natt och en hel dag på alla upptänkliga sorters tåg för att ta sig från Stockholm till korre-jobbet i Bryssel.

Första pärsen var att överhuvdtaget komma fram och kunna boka biljetter. Med flyg är det vanligtvis ett ställe och ett bolag man har att göra med.Nu fick jag dribbla med överlastade hemsidor och långa telefonköer hos SJ, Danska Statsbanerna, Deutsche Bahn och belgiska Thalys. Med envishet fick jag tag i biljetter och bokningar.

Tåg är trevligt
Jag har alltid tyckt att tåg är trevligt, man träffar folk och man pratar. Och nu hade vi alla vårt gemensamma öde som flygstoppsdrabbade, vi hade verkligen något att diskutera och jämföra.

På X2000 från Stockholm ett glatt gäng som skulle på konferens i Malmö, där var greker som inte visste hur de skulle komma vidare efter Tyskland, engelsmän som skulle göra allt för att nå tåget i tunneln under engelska kanalen, amerikaner som tyckte det var bättre att vänta i Frankfurt eller London än i Sverige. Alla hade vi trixat och mixtrat för att ta oss fram på Europas omfattande tågnät och var nu på järnväg mot våra resmål.

Sova sittande
Efter Öresundsbron kom stationen vid Kastrup, men ingen klev av där, det var bara en del flygplatspersonal som klev på. På centralstationen i Köpenhamn var nästan allt stängt från midnatt, men vi var ett rätt stort gäng som inriktat oss på ett regionaltåg kl 02.07 till Fredericia. På det tåget sov vi sittandes någon timme så mycket vi nu kunde.

Framme i Fredericia hade stationens kioskägare insett att en del av norra Europas strandade flygpassagerare passerade på morgonkvisten, så där var öppet extra tidigt med kaffe, bullar och andra godsaker.

Överfull rälsbuss
Sedan ett litet lokaltåg, närmast två rälsbussar, som fylldes av oss fördrivna från flyget. De vanliga morgonpendlarna som steg på vid småstationerna ned mot tyska gränsern var vana vid ett halvtomt tåg men de fick nu stå i trängseln bland folk och bagage.

Järnvägen följde vackert en liten å i ett böljande jordbrukslandskap, där dimmorna lättade i soluppgången.

I Padborg byte till ett tyskt regionaltåg med fler vagnar men också detta tåg blev snart överfullt. Många hade stora och tunga väskor, anpassade för incheckning på flyg och inte för att släpa in och ut på olika tåg.

Ruhr och Köln
På den stora järnvägsstationen i Hamburg spreds vi på olika IC-Express-tåg, de tyska höghastighetstågen. Men i kupér och resturangvagnar var det påtagligt mycket engelska, franska, svenska och andra språk där man diskuterade hur länge man blivit fast och hur man skulle ta sig vidare.

Utanför kupéfönstren växlade det nordtyska platta jordbrukslandskapet mot Ruhrområdet med det som finns kvar av bolmande stålverk och kolkraftverk. Utmed järnvägen ser man också hur gamla industrier rivs, och ersätts med parker, lägenheter och kontorskomplex. Och reklam för hela Ruhrområdet som Europas kulturhuvudstad i år.

Vi passerar på bron över Rhen och rullar in på stationen utmed Kölnerdomen. För mig byte till nya höghastighetsträckan med Thalys-tåg från Köln till Bryssel. Vi passerade den nybyggda, spektatuklära järnvägsstationen i Liège.

Satt utmed en irländsk vinhandlare som suttit fast i Italien i flera dagar och nu var glad över att ha fått biljett på Eurostar-tåg i tunneln under engelska kanalen.

För mig 24 timmar på tåg istället för två timmar på flyg, och knappt någon sömn på ett dygn. Men som den irländske kupégrannen sa på slutet, man får se och uppleva mer av Europa med tåg än med flyg.

Rolf Fredriksson
SVT:s korrespondent i Bryssel

• Tweet