Kulturnyheternas Elisabeth Åsbrink om ett tv-inslag som väckte intresse utomlands.

Det sker underliga ting när man gör kritiska reportage om högerkrafterna i Ungern. Partier kräver rättelse, källor eftersöks. Plötsligt blir den journalistiska verkligheten lite skarpare, lite mer ställd på sin spets - och orden måste vägas på guldvåg.

Den 4 november fick jag ett samtal från en ungersktalande vän. Han lät samlad men ändå upprörd. Hade jag tid?

Det visade sig att han nyss läst en artikel publicerad i en av Ungerns större politiska veckotidningar; Magyar Demokrata. Under rubriken "Upp till Kamp" manades medborgarna att bilda garden, gå in i de offentliga biblioteken och riva sönder, klottra ner eller stjäla böcker skrivna av tre namngivna författare.

Jag gick till källan - allt finns ju på nätet - och genom andra ungersktalande vänner fick jag klart för mig vad artikeln innehöll. De kved högt när de översatte orden per telefon:
"Låt oss säga det öppet: det ungerska andliga livet är sedan länge under främmande ledning. Men inte ens under det tjugonde århundradets allra mörkaste år, har så många ungerska tankar rensats bort från det allmänna medvetandet, som i dag."

Och, lite senare i texten:
"Låt oss bilda små huskommandon. Låt oss, i grupper om tre-fyra personer, kamma genom biblioteken och förstöra de osmakliga varbölder som skrivits av de vänsterliberala fosterlandsförrädarna. Om det inte är möjligt att smuggla ut böckerna, låt oss riva sönder dem, klottra i dem och göra dem obrukbara för andlig förgiftning. Författarna är smutshögar och nollor som våra fosterlandsförrädare till medier på alla sätt propagerar för."

Sammanlagt fem ungerska författare namnges i Magyar Demokratas artikel: Förutom Péter Esterházy (Norstedts), Iván Bächer och dramatikern György Spiró, häcklas också György Konrád (Alba) och den nobelpristippade Peter Nádas (Albert Bonniers förlag):
"Spiró - varböld, Konrád - förbannelse, Nádas får mig att spy!"

Jag mailar artikelförfattaren, Ádám Pozsonyi. Dear Sir. Kan jag få intervjua er? Svaret kommer som kört genom google translate. "I'm a writer, not journalist, and absurd, grotesque, I formulate my thoughts on a surreal manner." Jag svarar med en ny fråga; förstår jag honom rätt? Är hans artikel ironi? Svar ja. Ingen intervju. Ha en trevlig dag.

Vad säger då föremålet för denna ironi, författaren Peter Nádas själv? Jag når honom i hans hem i Budapest. Han suckar.
- Magyar Demokrata är ingen viktig tidning, men man ska ta det här på allvar. Det är en liten, politiskt radikal grupp som ger ut den, och gång på gång försöker de starta aktioner av olika slag. Just nu försöker de befria det ungerska "andliga livet" från vissa kända, ungerska författare, som Imre Kertész, Peter Ezterházy, György Konrád och jag själv.

Vad är din reaktion på att du kallas fosterlandsförrädare?
- Det är inte första gången. Det händer nästan varje vecka i liknande medier.

Jag ringer upp tidningens ansvarige utgivare; András Bencsik, för att få höra resonemangen bakom artikeln. Han menar att den satiriska tonen i artikeln är så självklar att det inte går att förklara, och ilsknar till.
- Är denna fråga så viktig att ni måste ringa till Ungern och fråga om en satir där en skribent nämner några författare ... är detta verkligen ett problem?

Är det mina ungerska vänner som inte har någon humor? Peter Nádas - fattar han inte det skojiga i att bli kallad fosterlandsförrädare och smutshög? Nej, han associerar istället till juni 1944, då ungerska nazister plockade ut över 400.000 böcker ur biblioteken och under ståtliga former förde dem till en kvarn för att malas ner.

- Vi vet att det var inte bara böcker som förstördes utan i samma månad deporterade man fler än 600.000 judiska ungrare, varav man mördare 400.000, fortsätter Nádas. Så jag kan inte låta bi att ta detta på allvar.

Ungern - landet där Raoul Wallenberg delade ut svenska skyddspass - har ett långt fascistiskt arv. Inget annat land lät mörda en så stor del av sin befolkning för att de var judiska eller romer. Sammanlagt 569.000 människor miste sina liv under andra världskriget.

I dag märks det högerradikala arvet bland annat genom oppositionspartiet Jobbik. Deras paramilitära grupp; "Ungerska gardet", går i svarta uniformer som påminner om de italienska fascisternas, och deras armbindlar för tankarna till de ungerska nazisternas symbol.

Utifrån intervjuerna och artikeln gör jag gör alltså ett inslag som sänds den 5 november i Kulturnyheterna. Redan dagen därpå finns inslaget översatt till ungerska, ord för ord, på minst en blogg - och det blir uppenbart att innehållet sprids snabbt. Vi börjar få mail.

Någon känner sig kränkt i sin ungerska identitet:
"På Partillebiblioteket finns historiska böcker, sorterade efter länder. Alla länder hade många böcker om sin historia, men om Ungerns historia fanns bara två, som handlar om Wallenberg."

Andra menar att vi inte vet vad vi rapporterar om:
"Peter Nádas is a hysterical left-wing writer, who see antisemitism in every place. Be objective, please!"

Sedan kommer mailen som frågar efter källan till nyheten, om kontaktuppgifter till en namngiven kulturjournalist som misstänks för att ha "organiserat" inslaget i Kulturnyheterna.

"I Ungern fick ert inslag (5 nov, SVT1, Kulturnytt) som handlade om 'Ungerns politiska radikalisering' samt om 'artikeln som handlade om förstöring av böcker' stor uppmärksamhet. /---/ Vi har förstått att det är NN, som tolkar och marknadsför många ungerska författare som till exempel Peter Nadas och Imre Kertesz i Skandinavien. /---/ Har NN deltagit i organiseringen av inslaget?"

Naturligtvis uppger jag inte källor, utan påpekar att bara frågan strider mot god publicistisk sed samt att svaret skulle strida mot svensk lag. Men det är bara att inse: genom att rapportera om Ungern, har vi tagit ett steg in i ett medialt landskap där spelreglerna inte liknar de svenska, och där man inte drar sig för att blanda ihop journalistik med kampanj.

Sedan hör Jobbik av sig.
På korrekt svenska och i en hövlig ton framför de sin protest mot att kallas för en del av Ungerns fascistiska arv, samt att deras garde kopplas samman med morden på åtta människor av romsk börd. Vi har fel, menar de, och skriver att Kulturnyheterna visar "illvilja gentemot den ungerska befolkningen". Som kompensation för detta ska vi läsa upp ett sex sidor långt uttalande i sändning. Annars tvingas de gå till högre instans, skriver de.

Vi rannsakar naturligtvis vad vi sagt i etern. Min speakertext innehöll ett ord för lite, när jag sa:
"Idag visar sig fascismen dels genom oppositionspartiet Jobbik, vars paramilitära grupp misstänks ligga bakom mord på åtta människor av romsk härkomst ..."
Jag borde istället ha sagt:
"Idag visar sig fascismen dels genom oppositionspartiet Jobbik, vars paramilitära grupp har misstänkts ligga bakom mord på åtta människor av romsk härkomst ..."

Vi gör ett förtydligande i sändning den 18 november, eftersom de män som nu gripits för morden inte kan kopplas till Jobbiks "Magyar Gárda". Rätt ska vara rätt.

Man skulle önska att Jobbiks tal om zigenarbrott, och deras svartklädda garde i tunga kängor som svär lojalitets-ed till Ungerska nationen, var ett undantag i EU-landet Ungerns politiska landskap. Men tyvärr. Det allra största oppositionspartiet, Fidesz - som väntas ta makten efter nästa val - har på senare år närmat sig en grupp väljare som gillar nationalism och antiromsk hållning.

När artikeln om de ungerska författarna publicerades i Magyar Demokrata, väckte den anstöt hos flera ungerska ledarskribenter. Men inom Fidesz vill man inte ta avstånd från tidningen. Tvärtom. Partiledaren har utnämnt den till en av sina favoriter.

Peter Nádas, ofrivillig huvudperson i denna historia, funderar länge när jag frågar honom om han saknar sinne för ironi.
- Jag vet inte vad för slags ironi det skulle vara att man uppmuntrar andra att förinta vissa andliga värderingar, att man kallar oss för brottslingar, sjuka och fosterlandsförrädare - vad är ironi i det?

Elisabeth Åsbrink, reporter Kulturnyheterna
20/11 2009

• Tweet