Kulturnyheternas Ditte Hammar om ett oromantiskt bröllop

Är Victoria och Daniel lyckliga? Ingen vet. Men nästan alla har en åsikt. För det är ju det som är så kul med en kungafamilj, vi kan alla tycka till om deras privatliv.

Och från och med nu måste Victoria och Daniel vara lyckliga. Det är deras jobb. Vanliga människor har rätt att tveka och ångra sig. Känslor kan snabbt ändras.

Förra året gifte sig 48.033 personer. 22.211 skiljde sig. Vissa brudpar ångrar sig strax innan bröllopet. Men för en kronprinsessa är det en omöjlighet. Om Victoria eller Daniel till äventyrs skulle känna någon tvekan så har de inget utrymme att följa de känslorna.

Frimärkena är redan tryckta. Tusentals poliser är redan schemalagda och miljontals svenskar har planerat in tv-kvällen den 19 juni. Bröllopet kommer att vara romantiskt. Det måste det vara, vad än paret råkar känna just då.

Ceremonin ska hållas Victoria och Daniel ska tindra. Allt för att vi ska kunna gråta hemma i tv-soffan. Sedan ska de helst frambringa ett antal söta barn i lagom takt. Det är det vi vill ha och det är ju vi som betalar. Framstår det hela inte som tillräckligt rosenskimrande så vill vi ha pengarna tillbaka.

Hade det kunnat vara annorlunda? Hade Victoria kunnat välja att offentligt vara sambo? Skulle hon ha kunnat vara öppet lesbisk eller kanske haft ett öppet förhållande?

Många av de rättigheter och friheter som vi andra har fått genom åren gäller inte för kungafamiljen.

De måste passa in i konventionen. Vi andra har friheten att vara ledsna, arga eller euforiska. Eller bara kanske lite blyga. Men för kungligheter finns det bara ett tillåtet läge ? det lagom glada.

Allt utöver det, alla eventuella brister och sprickor fångas snabbt upp av medierna och diskuteras sedan av ett helt folk.

Att tvingas leva med en ständigt perfekt yta skapar en fruktansvärd press som kan leda till anorexia och andra sjukdomar. Liksom att tvingas visa upp alla sina livsavgörande situationer för hela svenska folket.

Gustav Vasa införde den ärftliga monarkin i Sverige på 1500-talet för att garantera sina söner kungamakten. Ganska snart började sönerna slåss sinsemellan och kastade varandra i fängelse. Modellen hade alltså vissa brister redan från början...

Dagens mediesituation gör den problematisk på ett annat sätt, eftersom barnen till kungligheter föds rakt in i en livslång realityshow.

Det finns människor som frivilligt väljer rampljuset. Då kan de få stå där. Men att tvinga in nyfödda barn in i ett tittskåp för resten av livet är väl något annat?

När Jim Carreys rollfigur lever sitt liv i en ständig direktsändning i filmen "The Truman show" hittar han till slut en väg ut ur sin övervakade bubbla. Både han och publiken drar en lättnadens suck. Det fanns en fri värld utanför kamerornas sökare. Men för kungafamiljen finns ingen väg ut.
Bubblan är på riktigt.

Kungafamiljens funktion idag är som en del av underhållningsindustrin. Kanske är mitt eget kärleksliv inte så bra? I så fall kan jag njuta av Victoria och Daniels kärlekssaga. Det är inget fult med att vilja fly från sitt eget liv en stund.

Många fantastiska böcker och filmer har uppstått ur drömmen om något annat, något vackrare. Men då handlar det om fiktion, inte om levande människor som får agera sagofigurer.

Sann romantik är en subtil, flyktig och mycket privat känsla som uppstår spontant mellan två människor. Inte ett regisserat tv-sänt skådespel inför miljontals tittare. Jag hoppas verkligen att Victoria och Daniel är lyckliga den 19 juni.

Men ännu mer önskar jag dem frihet.

Ditte Hammar, 8 juni 2010

• Tweet