Filmen Ett stulet liv är Thomas Kangers sista del i trilogin om de svenska barnhemsbarn som utsattes för övergrepp under mitten av 1900-talet. Den första filmen "Stulen barndom" blev upprinnelsen till Vanvårdsutredningen. Till slut kom en ursäkt från statens sida och kompensation på en kvarts miljon för var och en som drabbats.
Thomas KangerFoto: Dan Norrå

Hur ser du på att filmen "Stulen barndom" fick ett sånt genomslag och ledde till upprättelse för barnhemsbarnen?

- Det är fantastiskt! Det var precis min förhoppning om vad som skulle ske. Eftersom man hade lyckats i Norge tyckte jag det borde vara rimligt att utföra i Sverige - att starta en utredningsgrupp och även ge kompensation till de drabbade.

- Genom att intervjua flera män från samma barnhem, Skärsbo utanför Göteborg, kunde jag visa att det inte bara rörde sig om enstaka fall utan att dessa övergrepp var något som skedde systematiskt. De här männens berättelser var så starka och rakt på sak att ingen kunde värja sig. Om man berättar en historia på ett tillräckligt starkt sätt, sanningsenligt och rakt, blir det omöjligt att stå emot.

- Det här har varit det viktigaste jag har gjort i mitt yrkesliv. Min förhoppning var att det skulle tillsättas en utredning. Att det fanns den möjligheten var min utgångspunkt när jag bestämde mig för att göra den här filmen.

Varför ville du göra "Ett stulet liv"?

- "Stulen barndom" handlar om pojkar i en generation medan "Barnhemmens döttrar" handlar om flickor och skildrar flera generationer. I 50% av fallen blev även deras barn omhändertagna och det visar att det är något fel med samhällsordningen och hela systemet för omhändertagande.

- Tanken på att göra "Ett stulet liv" kom när utredningen hade gjorts och det slogs fast hur illa de här barnen haft det - när det var utom allt tvivel och de tillslut blivit beviljade kompensation. Detta var unikt, aldrig tidigare har så många fått den sortens upprättelse. Vad var mer än rätt att skildra en familj? Familjen Sänd personifierar hela den här epoken, både början och slut. Uppsvinget för omhändertagande kom på 30-talet och bröderna Sändh omhändertogs redan på 40-talet. Det avslutas med Kents kamp för upprättelse, hans liv täcker hela den här perioden.

Kommer du fortsätta på samma tema?

- Nej, efter denna trilogi är jag färdig med tv. Däremot ska jag skriva en bok som tar upp allt det här, det ska bli en fördjupning i varför det har skett, på ett sätt som inte tv kan ge.

Dokument inifrån: Ett stulet liv SVT1 tor 17 maj kl 21.00

Postat av: Anna

15-åriga Sara hade hittat sin killen som hon drömde om att ha sex med. Men på en fest utsatte han henne för ett sexuellt övergrepp.

Robyn Carlsson. Foto: Sven-Åke Wisén/SVT
I Dokument inifrån: Ingen riktig våldtäkt på torsdag berättar Sara, och andra tonåringar, om gråzoner mellan sex och övergrepp som de alla har hamnat i. Speakar filmen gör popartisten och sångerskan Robyn.

"Jag tror att filmen om Sara är ett bra redskap för att få igång diskussioner i skolorna. Det är en väldigt viktig diskussion att ha tycker jag och jag är glad att jag kan vara med och uppmuntra till den", säger Robyn till SVT.

Ingen riktig våldtäkt sänds i SVT1 10 maj kl 21.00

Postat av: Hanna

I Minkfarmarna har dokumentärfilmaren Per Anders Rudelius skildrat hur livet ter sig under ett helt år för två farmare i en kontroversiell industri. Det är ett rakt och osminkat porträtt av minkfarmare på Listerlandet. Hans avsikt har varit att spegla verkligheten och filmen innehåller scener från pälstillverkningen som kan uppfattas som magstarka av känsliga tittare.
Per Anders RudeliusFoto: Kultfilm

Varför ville du göra den här filmen?

- Det var något jag hade tänkt på länge. Jag befann mig på Listerlandet i samband med att en demonstration passerade deras farmar inför förra valet. Farmarna själva tittade på och när demonstranter och journalister hade försvunnit började jag att prata med dem. Jag ville bilda mig en uppfattning om den verksamheten. Som dokumentärfilmare är det viktigt att spegla verkligheten. Att vara som "en fluga på väggen" eftersom det är en så känslig fråga.

Hur fick du farmarna att ställa upp?

- Det var två farmare. När jag träffade dem efter demonstrationen pratade vi ett par timmar och när jag sedan åkte tillbaka efter ett par dagar fick vi mer kontakt. Jag var tydlig mot dem om förutsättningarna från början. Att jag skulle ta mig friheten som filmare att visa min bild.

Hur var det att filma i den miljön?

- Jag vill inte lägga in egna värderingar. Det är många som frågar men jag vill bara visa hur det faktiskt är. Vad jag känner eller tycker är inte viktigt.

Vad väntar du dig för reaktioner?

- Farmarna är medvetna om de premisser jag har gett. Jag är orolig att de ska utsättas för mer hot, men de har själva valt att ställa upp. Det är en sluten värld och det var unikt att få vara med på under hela året. Eftersom det är starka bilder och scener i filmen är det självklart att det kommer ge reaktioner. Det är viktigt att framhålla att jag inte gör anspråk på att beskriva hela näringen utan att jag enbart skildrar verksamheten och människorna på just dessa två farmer. De skäms inte för vad de gör och ingen kan förlora på att rätt bild kommer fram, varken aktivisterna eller farmarna, så länge det inte blir vridet eller tillrättalagt.

Minkfarmarna SVT2 tor 3 maj kl 20.00

Postat av: Anna

På torsdag inleds dokumentärfilmsfestivalen Hot Docs i Toronto. SVT Dokumentärs egen, prisbelönta filmare Åsa Blanck är med och tävlar i sektionen International Spectrum med "Den stora friheten".

Här ovan kan du se en kortare intervju med Åsa angående filmen och stundande festival. Ett längre utdrag från intervjun kommer vi att lägga upp här på dokumentärbloggen när filmen sänds i SVT.

"Den stora friheten" är gjord tillsammans med Klas Ehnemark som också är huvudperson. Klas åker ner till Tyskland för att ställa upp som karaktärsvittne i rättegången mot sin fars mördare. Under resans gång nystas pappans okända liv upp och blandas med Klas minnen. Bilden träder fram av en man som drömt frihet och kärlek bortom konventionens gränser och priset han fått betala i form av utanförskap och en våldsam död.

Andra svenska filmer som visas under Hot Docs är Peter Gerdehags "Kokvinnorna", Fredrik Gerttens "Big Boys Gone Bananas!*", Tora Mårtens "Colombianos" och kortfilmsdokumentären "The Quiet One" av Ina Holmqvist och Emelie Wallgren.

Vi har valt ut ett par filmer som höjt förväntningarna lite extra:

Ai WeiWei: Never Sorry (USA, Kina)
Ett porträtt av kinesiska konstnären Ai WeiWei som blivit världskänd för sin kamp mot kinesiska myndigheters censur. Filmen har vunnit Sundance-festivalens jurypris.

Laura (Brasilien, USA)
Laura är en populär nattklubbsdrottning som rör sig mellan kändisfesterna i New York. Men bakom den glamorösa ytan döljer sig fattigdom som Laura gör allt för att dölja.

5 broken cameras (Frankrike, Israel, Palestina)
Palestinske Emad är fast besluten att visa orättvisorna som utspelar sig i hans by på Västbanken. Fem kameror går åt under de sex år han filmar, varje gång militären förstör hans kamera skaffar han en ny. Filmen vann Stefan Jarl International Documentary Award under Tempofestivalen.

The Invisble War (USA)
För en kvinna inom den amerikanska militären är det större risk att bli våldtagen av en militärkollega än att bli dödad av fiender. Filmen visar enskilda kvinnors kamp för upprättelse i en organisation där övergreppen systematiskt tystas ner.

Postat av: Anna

At night I fly, filmen om fångar som deltar i Arts in Correction i New Folsom Prison i USA, har tagit hem både en Guldbagge och Tempo Documentary Award.

Kommande fredag, den 20 april, har SVT nöjet att sända denna poetiska skildring av skapandets kraft och livstidsdömdas sökande efter tröst i en omänskligt hård miljö.
Michel WenzerFoto: Story AB

Efter Tempofestivalens prisutdelning, som ägde rum i mars, fick Dokumentärbloggen en pratstund med filmens upphovsman Michel Wenzer.

- Det är otroligt värdefullt för det ger ju arbetstid. Det är en kamp att få tid att ägna sig åt dokumentärfilmandet i och med att det ständigt är underfinansierat så blir det att man delar sin tid med andra arbeten. Det här priset ger ju möjlighet till flera månaders fokuserat arbete. Det går inte att mäta i pengar.

Vad betyder det att få de här priserna?

- Guldbaggen kanske är lite svårare att svara på vad det betyder, det vet jag inte ens riktigt själv. Naturligtvis är det skönt att bli sedd, att det man har gjort får genomslag. Jag har ju gjort den här filmen för jag tycker det är en fråga vi bör prata om. Ju mer uppmärksamhet till filmen desto bättre. Jag vill att den ska få distribution i andra länder, att det ska gå bra på dvd-distributionen. Vi har visat den på några svenska anstalter men vi hoppas att den ska visas på samtliga svenska fängelser och även på ungdomsvårdsskolor och i vanliga skolor. Att det kan bli en del av det offentliga samtalet runt olika teman. Den innehåller ju många saker man skulle kunna prata om.

Om man tittar framåt. Har du nåt nytt på gång?

- Jag gjorde ju tre kortfilmer som var början på det här projektet så jag vill gör en liten epilog om Pat Nolan som filmen är tillägnad. Sen har jag även ett större filmprojekt som är för tidigt att prata om som jag började med för bara ett par månader sen. Men jag håller på att skriva och är inspirerad.

K special: At night I fly SVT2 fre 20 apr kl 20.00

Postat av: Anna

"Staden som offrades" är en dokumentärfilm om Srebrenica som sändes i SVT i augusti 2011. Filmen fälldes idag i Granskningsnämnden då de anser att den strider mot kravet på opartiskhet.

- "Staden som offrades" ger en kompletterande bild av de händelser som ledde fram till folkmordet i Srebrenica. Vi kan konstatera att en oenig granskningsnämnd anser att filmen tydligare borde ha pekat ut var historieskrivningen var ny och hur den förhöll sig till vedertagen historieskrivning, säger Ingemar Persson, programchef för dokumentär och ansvarig utgivare för filmen.

- SVT anser att det är ett viktigt uppdrag för public service att sända även kontroversiella filmer. Nämnden slår också fast att det är väl förenligt med skyldigheterna i sändningstillståndet att lyfta fram nya perspektiv på historiska händelser, såsom de i Srebrenica. Dock tar vi till oss av GRN:s kritik vad gäller formerna för hur den aktuella filmen sändes, säger Ingemar Persson.

Postat av: Hanna

Det blev en guldspade för Dokument inifråns Erik Palm!

Erik Palm och en guldspade.
I Riks-tv-klassen belönades Vi gav dom vår pappa - Caremareportaget som blev startskottet för en långdragen och intensiv debatt.

Motiveringen: "För att ha satt strålkastarljuset på hur privata vårdkoncerner ingår i ett industrialiserat riskkapitalsammanhang och visat på vems bekostnad vinsterna görs."

En längre intervju med Erik om projektet kan du läsa här.

Stort grattis säger vi till både Erik och klippar-Emil!

Postat av: Hanna

Johan Ripås, producent och reporter för Dokument Inifrån: Du är googlad. Johan befinner sig i Nairobi som korrespondent för SVT, men har via sociala medier kunnat följa hur intresset för filmen exploderat.

I filmen gör du ett experiment för att förbättra ditt eget google-resultat. Hur har det gått?

Johan Ripås. Foto: Rebeccah Ripås
- Det har gått klart över förväntan. Vi har nått det mål vi satte upp från början, vilket var att få johanripas.se i topp i mitt sökresultat. Sedan har allehanda vildar och busar försökt ta sig in och påverka - och har lyckats med det. Men det hade vi räknat med skulle hända.

Men för att nå det här resultatet har det ju krävs en hel del arbete. Kommer du orka upprätthålla det här?

- Nej, ha ha. Men såhär: man måste inte tro att man ska bli besatt. Man måste inte skriva allt själv - det är lika mycket internetnärvaro att dela en länk eller en bild. Men för mig har det blivit en daglig rutin att kommentera och dela, och nu har jag ett så oerhört stort nätvärk att jag sitter ohjälpligt fast.

Vad vill du att man som tittare får med sig från "Du är googlad"?

- Jag är oerhört glad att fokus har riktats bort från mig, mot de "riktiga" fallen. Jag var ju mer ett illustrerande experiment. Men jag hoppas att folk ska sluta sticka huvudet i sanden och vara rädda för digital närvaro. Det gör mycket mer ont att ha ångest över någonting än att kasta sig ut och göra något åt det.

- Jag hoppas att Sverige blir det första landet där vi fattar att vi alla är nätmedborgare. Grejen är att vi inte har något val, så det är lika bra att vi själva tar makten.

Postat av: Hanna

På torsdag sänds Dokument inifrån - Du är googlad, och det har börjat surra rejält om producenten Johan Ripås försök att ta makten över sin digitala identitet.

Ska man optimera sitt googleresultat är det möjligen inte optimalt att göra det öppet och via ett tv-program. Handsken är kastad, så att säga - och det är ju spännande. Runt sändningen skapas en liten metahistoria som snurrar i realtid.

Men, låt oss inte glömma bort att "Du är googlad" innehåller mer än historien om Johan Ripås - här finns också andra som har råkat riktigt illa ut på grund av sina googleresultat.

Vill du veta mer om hur du optimerar ditt google-resultat kommer Nikke Lindqvist, som medverkar i dokumentären, att berätta det här på svt.se/dokumentar. Håller linan från Kenya (där Johan Ripås numera bor och verkar), så blir det också livetwittring - #duärgooglad är det som gäller.

Postat av: Hanna

Viss tumult när vinnarna ska fotas. Men alla ser glada ut, och det är ju huvudsaken.

Michel Wenzers At night I fly fick en guldbagge. Och igår fick den också Tempo Documentary Award för bästa svenska dokumentär - i en konkurrens som från början tycktes nästan omänskligt hård. För hur jämför man så olika filmer som At night I fly, Big boys gone bananas!*, Alla vilda, Våga minnas, Pojktanten, Love Always, Carolyn och Colombianos?

I slutändan valde juryn, med Åsa Lindeborg i spetsen, att prisa "en både rörande och upprörande film (...) som lyckas visa upp en ny sida av en värld vi trodde var överexploaterad på film".

Samtidigt fick också Colombianos och Tora Mårtens ett hedersomnämndande, och i kvällens mest rörande tacktal berättade huvudkaraktärernas mamma Olga om vikten om att berätta för att kunna gå vidare.

Nytt pris blev det ju också i form av Stefan Jarl International Documentary Award - ett pris som tilldelades palestinsk/israelisk/holländska 5 Broken Cameras. Priset är garanterad svensk distribution på såväl bio som på DVD - missade man filmen på festivalen finns det alltså mycket goda chanser att se den även framöver.

SVT:s Åsa Blanck fick pris!

Lite extra kul för oss på SVT Dokumentär var också att vår egen Åsa Blanck fick Lena Hellman-stipendiet. Priset delas ut till kvinnor som arbetar med dokumentärfilm, och Åsa, som är aktuell med "Den stora friheten", tog glatt emot plaketten.

Grattis Åsa, och grattis alla fina vinnare - om dem alla kan du läsa här.

Postat av: Hanna

Birgitta Stenberg (i mitten) och regissörerna Lisa Belfrage och Marianne Gustavsson fick ta emot världens jubel efter premiärvisningen av "Alla vilda" ikväll.

Stenberg har ju redan en trogen fankrets, men efter efter den här exposén över en författares rika livsfilosofi kommer hon säkerligen att locka ännu fler.

Filmen är nominerad i Tempo Documentary Award - tillsammans med en hel hög andra fina filmer. Vinnaren presenteras på lördag - men oj, så tight det kommer bli.

Postat av: Hanna

Jag såg Ewa Cederstams "Våga minnas" på en smygpremiär på Unga Klara för ett par veckor sedan. Efter visningen sa jag ingenting på flera timmar - sedan ringde jag mamma.

Och det är ju det hon vill - regissören som nu gjort en film om sin egen våldtäkt. Att saker man försökt glömma ska börja bubbla inom var och en av oss, till den grad att vi till slut bara måste #prataomdet.

Och vet du Ewa - det fungerar.

Idag är det internationella kvinnodagen, ett ypperligt tillfälle att fundera på både det ena och det andra. På Tempo kan man höra Ewa, Birgitta Stenberg och Ester Martin Bergsmark diskutera kvinnokroppen inom dokumentärfilm. På lördag finns en ny chans att se "Våga minnas" på festivalen.

Heja oss alla idag - och kolla in Kulturnyheternas intervju med Ewa Cederstam här ovan.

Postat av: Hanna

Jennifer Fox är ett crowdfunding-proffs. På 90 dagar lyckades hon samla in över 150 000 dollar för finansieringen av sin film My reincarnation, som visades på Tempo i eftermiddags.

Efteråt höll hon ett seminarium om hur man bäst lyckas få människor att bidra finansiellt till sitt filmprojekt via nätet - ett två timmar långt föredrag sammanfattat i en enminuts crash course här ovan.

Var inte rädd för pengar och och det faktum att du måste jobba för din finansiering, sa Jennifer. Istället: "Embrace it" - och tänk på att crowdfunding kan vara ett fint demokratiskt projekt.

Postat av: Hanna

Det var trångt, trångt i Södra teaterns foajé när allsköns dokumentärfilmare, producenter, projektledare och journalister minglade in till Tempofestivalens öppningsfilm.

Love always, Carolyn har tagit Malin Korkeasalo och Maria Ramström närmare sju år att färdigställa - mycket på grund av en oerhört bestämd huvudkaraktär, berättade filmarna. Carolyn Cassady har motvilligt fått finna sig i mytbildningen kring sig själv i relation till sin make Neal Cassady och sin älskare Jack Keourac. Filmen är ett försök att ge en egen röst till en kvinna vars liv och familj har ikoniserats som en symbol för beatgenerationen - något huvudpersonen är måttligt förtjust i.

Agneta Mogren och Melissa Lindgren inviger.
Love always, Carolyn är en av filmerna som har chansen att vinna Tempo Documentary Award, och visas på Tempo även på lördag.

Maria Ramström är för övrigt också aktuell med dokumentären Maneuvers in the dark, om ett gäng unga killar som sätter igång jeanstillverkning i Nordkorea.

I morgon blir det Jennifer Fox och Tempo Pitch - häng med då!

Postat av: Hanna

Nu är det dags! Ikväll drar vi på oss finstassen och går på bubbelpremiären av "Love Always, Carolyn".

Sedan finns vi på plats under hela veckan med kommentarer och intervjuer, vi springer på seminarier och filmvisningar, lyssnar både på radio och på publiken.

Hela programmet för Tempo-festivalen hittar du här - lite längre ner i bloggen finns våra bästa filmtips för veckan. Glöm oss heller inte på Twitter och Facebook.

Nu kör vi!

Postat av: Hanna

Bästa kortfilmsredaktören Helena är glad. Från och med 17 mars har nämligen hennes kortfilmer en fast tid sändningstid - med minst två filmer i veckan!

Första filmen ut i SVT:s satsning är Next door letters av Sascha Fülscher som bygger på en verklig historia. Lilja och Sandra skickar ett falskt kärleksbrev till Melitta. När hon svarar på brevet blir det början på ett bus som blir en viktig del i Liljas liv. I huvudrollerna ser vi den kritikerrosade serietecknaren Sara Granérs karaktäristiska figurer.

Kort dokumentärt blir det förstås också - bland annat mocumenaryn Nudisten, en favorit i repris som vann Startsladden 2010. Inte panik blev bästa kortfilm på Uppsala filmfestival samma år - också den väldigt sevärd, kan vi lova!

Varje lördag och och tisdag blir det nytt kort och gott i både tv-rutan och på SVT Play. Läs mer på Kortfilmsbloggen - och håll dig uppdaterad på svt.se/kortfilm!

Postat av: Hanna

Dokument inifråns Erik Palm har nominerats till Guldspaden för sin granskning av vårdföretaget Carema.

Erik Palm. Foto: Hanna Källqvist/SVT
- Framförallt är jag glad att systemkritiken träffade så rätt, säger Erik, som berättar mer om arbetet med filmen här .

Det var i november som Dokument inifrån sände dokumentären Vi gav dom vår pappa, där Erik undersökte vad som händer med de äldre när vårdens chefer lockas av bonusar och aktieoptioner. Programmet fick stor uppmärksamhet och ledde till en omfattande debatt om Carema och privatiserad äldrevård.

Nu är Erik nominerad till en Guldspade i den kanske tyngsta kategorin, Rikstv.

Den 24:e mars presenterar Föreningen Grävande journalister vinnarna - alla nomineringar kan du se här.

Postat av: Hanna

Årets Tempo-program är offciellt, och här bläddras det med förtjusning. Här tipsar vi om guldkornen i årets utbud!

Meeting My Father - Kasper Top Hat (Lea Glob)
Elevfilm från Danska filmskolan som knockade alla på Nordisk Panorama förra året. 28 minuter fiffigt baklängessökande efter en försvunnen far som begått självmord.

Ambassadören (Mads Brugger)
Säga vad man vill om den galne dansken, men provocera kan han. I den här filmen förs provokationen till en helt ny nivå, när Brugger åker till Centralafrikanska republiken i egenskap av vit, korrupt diplomat. Det här filmen är en riktig vattendelare - men kommer utan tvekan att skapa diskussion.

The Quiet One (Ina Holmqvist & Emelie Wallgren)
Ina Holmqvist och Emelie Wallgren vann Tempos pris för bästa svenska kortdokumentär förra året, med fina "Så nära". "The Quiet One" har samma halvtimmesformat - och samma närhet till sin huvudkaraktär. Filmen kretsar kring Maryam, som likt resten av barnen i sin klass ska lära sig svenska innan de slussas ut i den "vanliga" skolvärlden. Finstämt och mycket tänkvärt om att hitta sin egen röst.

The Quiet One - Trailer from Edvard Scott on Vimeo.

Planet of Snail (Seungjun Yi)
Erkänner: jag har själv inte sett denna sydkoreanska IDFA-vinnare. Men folk som HAR sett den tenderar att vifta med armarna av förtjusning när de berättar om den poetiska kärlekshistorien, där ett handikappat par kommunicerar genom att knacka på varandras knogar.

Planet of Snail - Winner for IDFA 2011 Feature Length Documentary Competition from Cinema Coffin on Vimeo.

Bombay Beach (Alma Har'el)
Inget för den som har bråttom. Bombay Beach är långsam och svepande, med utsökt foto och spot-on musik av Beirut och Bob Dylan.

Bombay Beach // Trailer from Alma Har'el on Vimeo.

Pojktanten (Ester Martin Bergsmark)
Fick hedersomnämnande på Göteborgs filmfestival, och är lika delar snygg och tänkvärd. Bara kolla in trailern! Ester Martin Bergsmark har dessutom gjort en av mina svenska favoritdokumentärer någonsin - "Maggie vaknar på balkongen".

Pojktanten / She Male Snails - Teaser 2 min from Ester Martin on Vimeo.

Våga minnas (Eva Cederstam)
Stina Gardell och Mantaray Film fortsätter med kvinnoporträtt i världsklass. Här Eva Cederstams film om en 25 år gammal våldtäkt och de spår händelsen satt hos henne. Hur går man vidare?

Vid årsskiftet började guldbaggebelönade Åsa Blanck sin tjänst som filmare hos oss på SVT Dokumentär. Oj, vad glada vi är för det!

Under sin karriär har Åsa gjort filmer som Vikarien, Bedragaren, Ebba & Torgny samt SVT-serien Kvartersdoktorn tillsammans med Johan Palmgren, och nu är vi såklart superspända på vad hon har på gång.

Så - om en liten tid tänkte jag helt sonika sätta filmaren framför kameran, prata om detta och lite till. Men jag behöver er hjälp också! Hur gick det för ambitiöse läraren Max i Vikarien? Hur kommer det sig att Åsa och Johan började jobba ihop? Vem är drömobjektet framför kameran?

Filmteknik, dramaturgi, karriär eller framtid. Passa på att ställa dina frågor till en av Sveriges mest renommerade dokumentärfilmare.

Skicka dina frågor till dokumentar@svt.se så blir båda Åsa och jag glada!

Postat av: Hanna

Filmfesten i Göteborg är slut, och ännu en finfin SVT-samproduktion har blivit prisad!

Sara Broos har filmat sin gudfar, konstnären Lars Lerin, i hans sökande efter kärleken efter år av alkoholmissbruk och ett krossat hjärta. Genom nätet får han kontakt med Manoel från Brasilien, och en annorlunda - och inte alls odramatisk - kärlekssaga utvecklar sig.

För dig naken sänds i SVT under våren - kolla in teasern ovan så länge!

I fredags levererade också DN en intervju med Sara om filmen. Läs den här.

Postat av: Hanna

... Magnus Gertten, regissör till hyllade Hoppets Hamn, om de judiska flyktingar som kom till Malmö i andra världskrigets slutskede.

Hur gick arbetet med filmen till? Hur hittade ni materialet?

Magnus Gertten.
- Det är en väldigt speciell händelse i svensk historia när det plötsligt dyker upp 30 000 överlevare från de tyska koncentrationslägren i samband med andra världskrigets slut 1945. Jag har känt till historien sedan länge, men det var inte förrän jag fann ett stort arkivmaterial i SVT:s arkiv som jag började fundera på en film.

- Min far Gustaf var en av pojkarna som stod i Malmö hamn och såg när färjorna anlände. Han ville så klart att jag skulle göra den här filmen! Min far är numera amatörhistoriker och erbjöd sig att hjälpa till med identifieringen av människorna på filmerna, vilket är själva utgångspunkten för Hoppets hamn. Identifieringsarbetet var väldigt komplicerat och tog lång tid. Min far gick igenom passagerarlistor och grävde djupt i många arkiv. Det känns förstås fantastiskt att vi lyckades hitta några av människorna som man ser på arkivfilmerna.

Kan man, genom Hoppets Hamn, säga något om Sveriges flyktingpolitik eller attityd mot flyktingar idag?

- Jag blir glad om filmen får människor att fundera på dagens flyktingpolitik och hur vi ska förhålla oss till människor som kommer från krig och ohyggliga upplevelser. Jag tycker filmen visar tydligt att humanism och en generös flyktingmottagning får en enorm betydelse för de som kommer hit. T ex en sådan liten händelse som när Malmöpojken Stig bjuder hem överlevaren Joe på middag, vilket förändrar Joes liv.

- Mottagningen av flyktingarna i krigsslutet var en start på den moderna svenska flyktingpolitiken. Det är kanske en mer komplicerad situation idag. Som svensk är jag stolt över att vi öppnade famnen för dessa människor 1945. Förhoppningsvis kan vi hålla denna humanism och inställning levande framöver.

Din bror Fredrik och du är ju båda dokumentärfilmare. På vilket sätt skulle du säga att nu skiljer ni er åt i stil och arbetssätt?

- Våra filmer har många likheter, men också skillnader. Jag har gjort t ex mer musikrelaterade filmer, mer Malmöbaserade. Fredrik har gjort mer tydligt politiska filmer och rest mer än jag. Vi är båda väldigt aktiva och våra föräldrar kan säkert bli lite oroliga ibland - som när jag spelade in migrationsfilmen Long Distance Love i södra Kirgizistan och Fredrik samtidigt var i Nicaragua och gjorde Bananas.

- För övrigt har vi gjort flmer tillsammans också! En av dom visas alldeles snart i SVT igen, nämligen Blådårar 2 - Vägen tillbaka (från 2002) där vi hade turen att få följa den unge Zlatans första år inom elitfotbollen.

(Blådårar 2 sänds i SVT 1 mån 30/1 - Hoppets Hamn i SVT2 tor 26/1. Båda filmerna visas också i SVT Play. Mer om Hoppets Hamn kan du läsa Blådårar 2 - Vägen tillbaka.)

Postat av: Hanna

Igår ramlade Oscarnomineringarna in, och världen runt hördes glada hurrarop hos pigga distributörer och producenter.

På dokumentärreddan hurrar vi inte fullt lika mycket. Oscarnomineringar brukar betyda skyhöjda priser för sändningsrättigheter och krångliga avtal.

Men! Tur är det då att vi har ett systerbolag som ligger steget före. På UR Play ligger just nu To Hell and back Again - en av de fem nominerade i dokumentärklassen. En amerikansk befälhavare i Afghanistan blir svårt skadad och skickas hem - väl där drabbas han av återkommande depressioner och de svåra minnena skaver. En antikrigsfilm á la Armadillo? Se den här.

För oss som bor i Stockholm satsar också Bio Rio på extravisningar av en annan nominerad dokumentär, nämligen Wim Wenders dansfilm Pina. Tydligen en helt otrolig upplevelse i 3D som jag hittills missat att se. Men inte så länge till.

Postat av: Hanna

Vem är du, vem är jag, och vilka är vi på nätet? Under 2011 blev vi i allt större utsträckning medvetna om hur vi själva presenteras och representeras på det stora vida. Att googla sig själv kan, i värsta fall, bli en chockartad upplevelse.

Johan Ripås i verkligheten.
Under senvintern sänder nu Dokument inifrån en dokumentär om våra digitala identiteter. Som en del i dokumentären ska producenten Johan Ripås försöka ta makten över sin egen digitala identitet. Kommer han att lyckas?

Via Johans hemsida och blogg kan du följa den spännande kampen om att få ordning på sökresultatet i Google. Resultatet ser du i Dokument inifrån om en liten tid.

Postat av: Hanna

The Redemption of General Butt Naked, 2011
Idag startar Sundancefestivalen i Park City, Utah, och i tio dagar framåt ska spelfilmer och dokumentärer visas och prisas.

Här håller vi såklart tummarna för Fredrik Gertten och BIG BOYS GONE BANANAS!* samt Malik Bendjelloul och Searching for Sugarman, som båda har chansen att prisas i dokumentärklassen. Heja!

För oss som inte kan vara på plats har festivalen haft vänligheten att lägga upp ett gäng dokumentärer för gratis streaming via nätet. De är inte supernya, men ett par guldkorn går att hitta.

The Redemption of General Butt Naked, om den fruktade, liberianske krigsherren som blev kristen evengelist, rekommenderar jag. Den evangeliska rörelsen vinner mer och mer mark på den afrikanska kontinenten, men frågan om förlåtelse och försoning är på många håll fortfarande brännhet. Se den!

PS: När får vi se filmerna då? Jodå, både "Bananas..." och "Sugarman..." kommer K special visa under våren! DS

Postat av: Hanna

Journalisten Hannes Råstam på Dokument Inifrån avled inatt efter en tids sjukdom.

Hannes Råstam är ursprungligen musiker och sadlade om till journalist vid 35 års ålder. Sedan dess har han gjort flera uppmärksammade grävprojekt, bland annat tillsammans med Johan Brånstad och Janne Josefsson.

Hannes Råstam.
Hannes arbetade på Uppdrag granskning från starten 2001 till 2006 och gick därefter till Dokument Inifrån.

1998 fick han Stora Journalistpriset tillsamman med Janne Josefsson för granskningen av Osmo Vallos död. År 2005 mottog han Lukas Bonniers Stora Journalistpris för "långvarig och framstående journalistisk gärning". Och inte mindre än fyra gånger har han belönats med en Guldspade från Föreningen Grävande Journalister. 2009 tilldelades han Guldspaden för dokumentären Thomas Quick - att skapa en seriemördare.

Han har dessutom, tillsammans med Johan Brånstad, belönats med den prestigefyllda utmärkelsen Prix Italia för reportaget I gravplundrarnas spår.

Postat av: Hanna