... Magnus Gertten, regissör till hyllade Hoppets Hamn, om de judiska flyktingar som kom till Malmö i andra världskrigets slutskede.

Hur gick arbetet med filmen till? Hur hittade ni materialet?

Magnus Gertten.
- Det är en väldigt speciell händelse i svensk historia när det plötsligt dyker upp 30 000 överlevare från de tyska koncentrationslägren i samband med andra världskrigets slut 1945. Jag har känt till historien sedan länge, men det var inte förrän jag fann ett stort arkivmaterial i SVT:s arkiv som jag började fundera på en film.

- Min far Gustaf var en av pojkarna som stod i Malmö hamn och såg när färjorna anlände. Han ville så klart att jag skulle göra den här filmen! Min far är numera amatörhistoriker och erbjöd sig att hjälpa till med identifieringen av människorna på filmerna, vilket är själva utgångspunkten för Hoppets hamn. Identifieringsarbetet var väldigt komplicerat och tog lång tid. Min far gick igenom passagerarlistor och grävde djupt i många arkiv. Det känns förstås fantastiskt att vi lyckades hitta några av människorna som man ser på arkivfilmerna.

Kan man, genom Hoppets Hamn, säga något om Sveriges flyktingpolitik eller attityd mot flyktingar idag?

- Jag blir glad om filmen får människor att fundera på dagens flyktingpolitik och hur vi ska förhålla oss till människor som kommer från krig och ohyggliga upplevelser. Jag tycker filmen visar tydligt att humanism och en generös flyktingmottagning får en enorm betydelse för de som kommer hit. T ex en sådan liten händelse som när Malmöpojken Stig bjuder hem överlevaren Joe på middag, vilket förändrar Joes liv.

- Mottagningen av flyktingarna i krigsslutet var en start på den moderna svenska flyktingpolitiken. Det är kanske en mer komplicerad situation idag. Som svensk är jag stolt över att vi öppnade famnen för dessa människor 1945. Förhoppningsvis kan vi hålla denna humanism och inställning levande framöver.

Din bror Fredrik och du är ju båda dokumentärfilmare. På vilket sätt skulle du säga att nu skiljer ni er åt i stil och arbetssätt?

- Våra filmer har många likheter, men också skillnader. Jag har gjort t ex mer musikrelaterade filmer, mer Malmöbaserade. Fredrik har gjort mer tydligt politiska filmer och rest mer än jag. Vi är båda väldigt aktiva och våra föräldrar kan säkert bli lite oroliga ibland - som när jag spelade in migrationsfilmen Long Distance Love i södra Kirgizistan och Fredrik samtidigt var i Nicaragua och gjorde Bananas.

- För övrigt har vi gjort flmer tillsammans också! En av dom visas alldeles snart i SVT igen, nämligen Blådårar 2 - Vägen tillbaka (från 2002) där vi hade turen att få följa den unge Zlatans första år inom elitfotbollen.

(Blådårar 2 sänds i SVT 1 mån 30/1 - Hoppets Hamn i SVT2 tor 26/1. Båda filmerna visas också i SVT Play. Mer om Hoppets Hamn kan du läsa Blådårar 2 - Vägen tillbaka.)

Postat av: Hanna