Solveig Wiberg fick över 100 elbehandlingar under tvång och har idag problem med minnet. Foto: SVT

Solveig Wiberg fick ECT över ett hundra gånger

I journalen framgår att Solveig Wiberg fick minnesproblem och att hon inte längre kände igen folk. Innan hon skrevs ut från tvångsvården hade hon fått över 100 ECT-behandlingar mot sin vilja.

HON ÄR 51 år och har haft psykiska problem sedan i tonåren. Tidigare har hon fått elbehandling, så kallad ECT, vid enstaka tillfällen, men när hon 2005 blev intagen för tvångsvård på St:Lars psykiatriska sjukhus i Lund fick hon under ett och ett halvt års tid över 100 ECT-behandlingar.

Och behandlingarna, säger hon, skedde i strid med hennes uttryckliga vilja.
- Jag viskade, varje gång narkosläkaren skulle söva ner mig så viskade jag till henne, jag vill inte ha fler elchocker, viskade jag till henne, berättar Solveig Wiberg.
Varför ville du inte ha elchocker?
- För att jag förlorar minnet. Jag blir som en zombie, jag blev helt omöjlig att få kontakt med.
Du mådde sämre helt enkelt?
- Jag mådde sämre av att få elbehandling, blev mer ledsen.
Men när du sade att för att du kunde förlora minnet och så, vad sa de då?
- Det kommer tillbaka, så småningom.
Sade de det?
- Ja, de sade det till mig. Och det har inte kommit tillbaka och det är tre år sedan sista elbehandlingen i augusti 2006. Det känns hemskt att ha förlorat en bit av sitt liv. Mer än halva mitt liv är utraderat, säger Solveig Virtanen om de skador hon fått på minnet.
Varför tror du att det här har med ECT att göra då?
- Jag har läst efteråt att det kan ge sådana svåra minnesförluster. Jag sätter det i samband med elbehandlingen, ja, inte med min sjukdom.
Men det är klart att de gör väl inte detta av annat skäl än att de vill hjälpa dig?
- De vill hjälpa mig att komma tillbaka till livet, men på vilket sätt då? De menar att detta är det billigaste och mest effektiva sättet att lösa min sjukdom, förlösa mig ur min psykos eller min depression, säger Solveig Wiberg.

I journalanteckningarna framgår det att hon frivilligt sökt hjälp, men att hon blev sämre. Hon hamnade i en djup psykos och gavs elbehandlingar akut. Flera gånger kan man läsa att hon motsatt sig behandlingarna. Hon ville inte, men fick ändå ECT i stor omfattning.

I BLYERTS har det antecknats i journalerna att hon inte känner igen folk och att hon fått minnesproblem. Men behandlingarna fortsatte under ett och ett halvt år.
Enligt överläkaren Louise Lundberg var det nödvändigt - för att rädda ett liv.
- Detta är ett förlopp där vi inte hade något annat val, säger hon.
Varför hade du inget annat val?
- För hade vi inte gjort detta hade Solveig varit död.
Det står inte antecknat några suicidrisker?
- Nej, det är inte det detta handlar om. Utan det är så att kroppen tar skada av att ha en så dramatisk psykos.
Men det är extremt många behandlingar?
- Ja, men det var så att Solveigs sjukdom gick inte att häva på något annat sätt under ett helt års tid. Vi fick växla mellan att ge hennes dessa täta serierna och försöka glesa ut ibland. Så blev hon sämre, då fick vi täta ihop det. Och så höll vi på så under denna perioden. Och då blev det så många behandlingar.
Har du gett någon människa så här många elbehandlingar?
- Nej, det är ett mycket speciellt fall, säger Louise Lundberg, överläkare på St:Lars i Lund.

Reportageteam: Kristina Hedberg, Nils Hanson och Janne Josefsson

Text: Peter Bagge

• Tweet