Så gjorde vi reportaget om Mari-Louise

Reportaget växte fram ur ett tips till redaktionen. Ur ett långt brev som innehöll en både dramatisk och drabbande berättelse.

Uppdrag gransknings höstsäsong 2009 inleddes med reportrarna Marja Grill och Johan Winbergs program om de så kallade hyrläkarna.

Som så många gånger förut följdes ett uppmärksammat program av en strid ström mejl, brev och samtal till redaktionen. I den strömmen fanns ett som stack ut. Det var ett långt brev och det som berättades lät till en början osannolikt.

Det var berättelsen om Mari-Louise i Grängesberg.

Historien var komplex och beskrev en kvinna som under många år varit drabbad av sjukdomar, såväl fysiska som psykiska besvär. Till slut hamnade hon i ett läge där läkarna rekommenderade förtidspension. Och Försäkringskassan utredde. Bara för att i nästa stund komma med beskedet att den vanliga sjukpenningen skulle dras in.

Hur kunde det gå ihop?

Under hela hösten låg historien och vilade, men i november började jag arbeta med den på allvar. Då exploderade plötsligt frågan om de nya sjukreglerna i medierna.

Gnistan som fick allt att sätta fyr var cancerläkarnas larm på DN Debatt, om att deras svårt sjuka patienter tvingades ut i jobb. Det fick regeringen att snabbt ta ett steg tillbaka och införa nya undantag i de nya sjukreglerna. Oskäligt, blev ett nytt begrepp som från och med årsskiftet nu ska börja prövas i praktiken.

Det var de skenande sjukskrivningarna och den omfattande förtidspensioneringen av svenska folket under de socialdemokratiskt styrda regeringarna som ledde fram till att regeringen Reinfeldt hösten 2007 presenterade sin stora reform. En mängd förändringar föreslogs, bland annat skulle sjukförsäkringen tidsbegränsas.

Rehabkedjan med flera tydliga tidpunkter då arbetsförmågan ska prövas infördes. Men man gjorde också något annat.

Ett helt nytt begrepp lanserades. Den reguljära arbetsmarknaden.

Nu var det mot denna den sjuke skulle få sin förmåga prövad. Efter 180 dagar för en anställd och direkt från första dagen för den som saknade jobb.

En omformulerad mening. Från "normalt förekommande arbete", till "den reguljära arbetsmarknaden". Alla typer av jobb, överallt i landet.

I lagens förarbeten och i socialförsäkringsutskottets betänkande slås fast att det i fortsättningen "självfallet måste röra sig om en betydande funktionsnedsättning för att den försäkrade ska bedömas helt sakna arbetsförmåga". Samtidigt togs också möjligheten att väga in den försäkrades ålder bort.

Och Försäkringskassan slår själva fast i sitt vägledade dokument för bedömningen av sjukpenning: "Begreppet den reguljära arbetsmarknaden är vidare, det vill säga det är fler jobb som omfattas av detta begrepp än av begreppet normalt förekommande arbete".

Genom arbetet med reportaget har vi fått förhålla oss till flera svårigheter. Historien som sådan har krävt fullständigt medgivande från Mari-Louises efterlevande för att överhuvudtaget kunna berätta den. När det gäller Försäkringskassans agerande så har vi också valt att inte namnge enskilda personer, utöver förstås den chef som myndigheten utsett till talesperson i ärendet. Via fullmakt har vi också kunnat få tillgång till dokumentation hos olika myndigheter.

Det har också varit viktigt att visa hänsyn och respekt när vi kontaktat berörda medverkande i reportaget och på ett värdigt sätt hantera det som dom berättat. Det som utspelade sig i Grängesberg, påskveckan 2009, tog hårt på många människor.

Reportaget har tagit cirka sju veckor att färdigställa. Henrik Bergsten har varit reporter, Janne Eliasson har fotat och Johan Källström har klippt. Peter Olsson har varit redaktör.

• Tweet