Västra hamnen. Här ligger Malmös mest exklusiva adresser. Ni som inte känner till Malmö kanske tror att staden helt saknar exklusiva adresser. Det gör den inte. Det blir lite tramsigt ibland bara. Malmö är inte så stort och ibland är avståndet mellan det som anses fint och det som anses fult femtio meter.
- Hur kan du bo där?
- Du bor ju också här.
- Nä, jag bor där.
- Just det.
Det gäller inte Västra hamnen som är nybyggt och skiljs från övriga staden av diverse kanaler, slott, en silo och en nedlagd järnväg. Ibland får jag för mig att jag vill bo där. När jag tänker på nybyggda hus så tänker jag att de inte blir så smutsigt inuti. Fråga en mäklare så kan han säkert bekräfta.

Att det ringer i till någon som pratar låtsas prata i telefon. Kanske inte världens nyaste skämt. Vi tyckte det var skoj i alla fall. Alla måste inte tycka det. Det är med humor som med färg. Man tycker olika. Att blått är fint är ingen sanning förutom för den som tycker det. För den som tycker tvärtom är det lögn i helvete. Detsamma gäller skämt. Jag tror att det är samma sak med människors förhållande till hundar.

Nej, detta är inte mitt riktiga hem. Det ser inte ut så här hemma hos mig. Men jag har ismaskin. Vi filmade det som skulle vara mitt hem på en gigantisk husbåt i västra hamnen i Malmö. Vi valde det för att seriens Anders, det vill säga jag, är en väldigt uppmärksamhetstörstande person och båten vi filmade på ligger mitt i ett av Malmös populäraste gångstråk... fast i vattnet. Nu föll det sig så att vi inte använde några exteriörbilder så att man omöjligt kan se att jag är på en båt. Summa summarum: vi hade kunnat filma hemma hos vem som helst som har det fint hemma. Mitt fel.

Är det ett varmt eller kallt leende? Är det bara artigt?

Isidor heter mannen som spelar Måns granne. En väldigt glad person. Egentligen skulle han säga sin enda replik "här var det liv i luckan" väldigt många gånger i serien. Alla tillfällen utom ett blev bortklippta. Det har inget med hur Isidor levererade sin replik att göra. Tvärtom. Det var vi som var tvungna att jaga sekunder när varje avsnitt var på tok för långt. Förlåt Isidor. Nästa gång.

... här fick han säga den. Det är skoj med trevliga människor som inte märker när någon annan har ett helvete.

Karin är ett geni. Tänk att varje sekund film är 25 bilder. Vi tar en bild på måfå och... Ja, den är bra den också. Exakt och då menar jag exakt så här ser man ut när ens man bokat en överraskningsbutler. Tror jag. Ni som vet... vet.

När vi skulle spela in de här middagsscenerna drabbades Måns plötsligt av häftiga svettningar och ett kraftigt illamående. Han var inte kontaktbar. Vid ett tillfälle svävade även orden "dålig mage" genom rummet. Samtidigt hade Saga Gärde feber och influensa och på toppen av det var det jättevarmt och otroligt stressigt. Han som skulle regissera satt själv vid middagsbordet.
På de hela taget blev det väldigt bra tycker jag. Det är skojigt att göra tv. Man vet aldrig hur det ska bli. Eller det finns nog de som vet det. Jag antar att herr Cameron visste hur det skulle bli när han filmade Avatar. Eller så visste han inte det. Tokig film den där Avatar. Inte trovärdig tyvärr.

Den här idén med att Kajsa skulle dricka upp vinet medan Paula ställer tillbaka flaskan så att glaset är tomt när Paula ska skåla. Den fanns inte i manus. Det var Saga och Märta som kom på det. När första utkastet var klippt fanns skämtet med två gånger. Katinka (redigerare) fick slå mig för att få klippa bort en av gångerna. Jag tycker att det är väldigt skoj. Det finns något som roar mig när människor gör fel och varken märker eller överhuvudtaget är intresserade av att märka det.

Micke Wranell, som spelar Patrik, och jag bodde under en period i samma hus. Vi brukade köpa en Rasker (en typ av jättelångt färdigskuret rostbröd), smör och en gurka. Vi gjorde te och sen klämde vi hela limpan. Inte så mycket för att vi behövde eller för att vi tyckte det var tufft eller knasigt. Vi gjorde det bara - som ett sätt att umgås. Hetsåt rostbröd med hyvlad slangurka.