Vi fick "låna" en skoaffär innan de öppnat och var tvungna att vara klara med inspelningen klockan 10. Det hade nog gått bra om det inte hade varit så att just den här dagen så tog Malmös ungdomar studenten. Studenter har dem egenskapen att de är fulla redan klockan nio på morgonen. Fulla studenter gillar att tuta. Tutor stör inspelningar.

Christian är egentligen en mycket trevlig kille. Han bara ser livsfarlig ut.

Nu är det här sista avsnittet. Vill man se mer av Karin, vilket man bör vilja, kan man gå och kolla Måsen på Malmö stadsteater. Det har jag tänkt mig att göra. Syns där.

Porschen Erik och Mackan anländer i är lånad. Erik och Mackan har var sin rosa Bentley. Trevliga gossar.

Jag vet inte varför men när jag ser den här bilden föds lusten att hävda att jag egentligen är en god människa, lusten att stryka under skillnaderna mellan fiktion och verklighet och verklig och fiktiv person. Men det ska jag inte göra.

Vilket härligt gäng. Den här scenen var egentligen lång och faktiskt ganska skoj men fick klippas ned. Det handlade om hur komiker tävlar i att säga lustigheter och om hur Özz hela tiden misslyckades med detta.
Det har egentligen mycket lite med verkligheten att göra. Standupvärlden är egentligen en av de trevligaste världar man kan ingå i. Mycket stöd och ryggdunk, inget snedtittande och ingen avundsjuka. Välkommen.
Det var en artikel om den här världen i den annars trevliga tidningen Filter som speglade standupvärlden på motsatt sätt. Jag kände inte igen mig. Jag hade inte känt igen mig om jag sett det här avsnittet på tv heller. Det är bara det att det finns mer humor i konflikter än i god gemenskap.

En sak gör man inte. Stjäl skämt. Det gör man INTE. Jag brukar sno skämt från Måns. Oftast ringer jag och frågar innan. Förr om åren när vi var nybörjare och uppträdde på företag och liknande så brukade jag bli lite nervös. Om folk inte skrattade åt vad jag sa blev jag så pass stressad att paniken närmade sig. Då sa jag allt Måns och jag hade kommit på. Inget kvar till min kollega. Förlåt.

Att be Janne spela tjock är en dum idé. Han är nämligen inte tjock. Janne springer maraton och färdas triathlon och består av typ 100 kilo muskler. Men det gick fint ändå. Han fick spänna ut magen.

Här ligger vi nära verkligheten. Det skrivs om uppträdanden och tv-serier. Jag kan inte hantera det. Jag reagerar som ett barn och bestämmer mig för att alla som inte tycker om vad man gör är dumma i huvudet. Jag har fel såklart. Tyck vidare så jag får lite övning. Eller nä gör inte det. Eller jo...

Irina som spelar arrangör tar Måns skor. Måns har till vardags ett par skor som heter Joke. Fjäderlätta.

Det har i media senaste veckan hävdats/diskuterats att karaktären Måns beter sig som ett barn. Jag fattar inte varför. Det här är hans stjärt.