DEL 2 AV 10. År 2008 fick förmögna länder i arabvärlden och Östasien, som inte klarar att själva producera all mat som de konsumerar, en rejäl chock när världens spannmålsskördar föll och livsmedelspriserna sköt i höjden. Matupplopp, klimatförändringar, vattenbrist , växande befolkningar och nyckfulla råvarupriser på världsmarknaden fick plötsligt matbrist att framstå som ett existentiellt hot för länder som Japan, Sydkorea , Kina och Saudiarabien.

Dessa länder vågar inte längre lita till världsmarknaden utan vill själva säkra sin försörjning. Och det enda sättet att säkra sin livsmedelsförsörjning är att kontrollera produktionen, även om den sker på andra sidan jordklotet.

Utvecklingen har gått svindlande snabbt. Att köpa eller hyra bördig jordbruksmark i fattiga länder har blivit en ny, gigantisk världsomspännande affärsidé.

Siffror från FN visar att bara under 2009 köpte eller leasade rika länder jordbruksmark i fattiga länder som motsvarar halva Europas jordbruksmark. Och det var under den första hälften av 2009, några senare siffror finns inte.

Karta över de regioner och länder som står för den större delen av landgrabbningen. Den mesta av marken köps av privata riskkapitalbolag i Europa och USA, men också regeringar i länder som Saudiarabien, Sydkorea, Kina och Indien där man börjat se bristen på livsmedel som ett hot. Säljare är en lång rad fattiga länder, som sällan har något val. Men med försäljningen kommer en förhoppning om infrastruktur, om vägar, bevattning och bättre jordbruksmetoder.

Karta över de länder som ställer sina jordbruksmarker till förfogande. Och de länder som uppvaktas att upplåta sina bördiga och underutnyttjade jordar hävdar att man behöver kapital, infrastruktur och teknik för att få fart på sina småskaliga och ofta omoderna jordbruk. Hoppet är att när utlänningar flyger in med sina skördetröskor ska det också skapa jobb och komma det egna landets befolkning till godo och göra slut på hunger och svält.

Jordbruksavtal ledde till statskupp

Från Madagaskar rapporterar Erika Bjerström där ett jordbruksavtal ledde till statskupp förra året då det stod klart att presidenten i hemlighet gjort upp med sydkoreanska Daewoo. Företaget skulle leasa halva Madagaskars jordbruksareal, 1,3 miljoner hektar, i 99 år. Daewoo hade rätt att skeppa all produktion till Sydkorea om det uppstod matbrist i världen. Affären stoppades - men på Madagaskar hoppas politikerna ändå på utländska investeringar som kan modernisera deras jordbruk.

Amazonas regnskogar blir sojafält

I Brasilien har den ökade efterfrågan på soja som foder till världens köttindustrier lett till att enorma områden av Amazonas regnskogar och savann blivit sojafält. I Bert Sundströms reportage står det klart att förlorare är naturen och landets småbrukare som ofta tvingats sälja sin jord och blivit arbetslösa. Och att ta strid mot sojabaronerna och den internationella foderindustrin kan faktiskt vara livsfarligt.

Svenskt bolag i Ryssland

I Ryssland har svenska Black Earth Farming, sett chansen till stora framtida vinster om befolkningsökningen och klimatkrisen tvingar världens livsmedelspriser uppåt. Black Earth farming driver nu fyra enorma jordbruk på jordbruksmark i södra Ryssland som motsvarar en yta stor som Gotlands. Claes JB Löfgren berättar historien om hur den döende ryska landsbygden plötsligt fått nytt liv då de svenska skördetröskorna rullat in.

Black Earth Farmings på webben

FN varnar för utvecklingen

Men trots att det kan leda till utveckling så varnar FN för konsekvenserna, att den fattiga bondens rättigheter är i fara. En rad globala protestorganisationer har bildats för att varna för trenden med så kallad "landgrabbing". Men regeringar i utvecklingsländer lockar med skattelättnader för den som vill köpa in sig på jordbruksmark.

Så frågan är om det här är världens chans eller - som kritikerna säger - en slags jordbruksimperialism där den lilla jordbrukaren jagas undan när utlänningarna flyger in sina skördetröskor?

Mer om landgrabbning på Farmlandgrab.org

Ladda hem FN:s rapport om landsgrabbning