Foto: Alex Brandon/AP

Per Anders Engler: Obamas första år

Att min granne Bruce var demokrat hade jag begripit. Obama-märket hade suttit på hans Merca i gott och väl ett år. Då på kvällen efter att Amerikas 44:e president svurits in var han lycklig som ett barn där vi stod och småpratade på garageuppfarten. "Nu kan det bara gå åt ett håll med Amerika - framåt" sa han. Idag är fullblodsdemokraten Bruce inte längre min granne, och hans lägesbeskrivning såhär ett år senare känner jag inte till. Men risken är att verkligheten gjort Bruce till mer av en realist.

Låt oss gå tillbaka till inaugurationen i januari 2009 igen. För varken tidigare eller senare har Barack Obama haft större stöd av amerikanerna. Enligt opinionsmätningar stöddes han då av hela 68 procent. Enligt mätningarna idag, ett år och massor av politiska beslut senare, har stödet rasat dramatiskt till 50 procent. Det är faktiskt ett ovanligt stort tapp i väljarstöd under första året. Man får gå tillbaka 1982för att hitta något motsvarande: Ronald Reagans siffror såg ungefär likadana ut efter hans första år i Vita huset, vilket också var under en tid av ekonomisk nedgång. Men i Reagans fall fick förtroendet rejäl skjuts senare underpresidentskapet, inte minst när ekonomin vände.

Dystra förutsättningar
Förutsättningarna var dystra när Barack Obama tog vid. Och för miljontals amerikaner har Obamas första år i Vita huset präglats av personlig ekonomisk nedgång. Arbetslösheten ligger alltjämt på runt 10 procent, och i hårt drabbade delstater som Michigan på runt 15 procent. Redan i december 2008, månaden före Obamas tillträde, försvann över en halv miljon jobb här i USA. Därtill var hela finansmarknaden i gungning och flera hundra tusen hem hade tvångsinlösts sedan bostadsbubblan spruckit. Sedan dess har finansmarknaden stabiliserats och bostadsmarknaden börjat återhämta sig. Och stimulanspaketet har definitivt skapat arbetstillfällen. Men hur långvariga jobb? Och hur många har egentligen tillkommit? frågar sig många amerikaner. Ingen tycks kunna ge några säkra svar. Och USA tappar fortfarandearbetstillfällen, om än i mycket lägre takt än för ett år sedan.

Precis som ekonomin har kriget i Afghanistan potentialen att bli en fråga som definierar Obama för eftervärlden, på samma sätt som Irak står skrivet över president George W Bushs panna. Barack Obamas beslut att skicka ytterligare 30 000 amerikanska soldater till Afghanistan har gjort fredsaktivister besvikna. Andra har berömt presidenten för att han övertalat Nato att ta en större roll i kriget och för att han skapat en plan för civil uppbyggnad av det sönderkrigade landet, och med det minska flödet av rekryter till radikala grupper som talibanerna och al-Qaida. Men framgång i Afghanistan hänger på flera osäkra variabler, t ex på Pakistans vilja att samarbeta. Och Afghanistans blodiga historia ger anledning att tro att en "seger" för USA där inte blir lättköpt. Den amerikanska allmänheten är krigstrött, och har efter äventyret i Irak mycket lite tålamod med nyheter om dödade amerikanska soldater. Frågan kan komma att bli en som avgör nästa presidentval.

Oväntat stort intresse för politik
Under valkampanjen 2008 togs Amerika på sängen av att så många unga plötsligt vädrade intresse för politiska frågor. Men det var varken John McCain eller Hillary Clinton de slöt upp bakom. Det var Obama-effekten vi såg, och den fråga som utgjorde största magneten på unga var löftet om sjukvårdsreform. Tiotals miljoner oförsäkrade amerikaner skulle få ett tryggare liv, och kraven på de av många så hatade försäkringsbolagen skärpas. Ja efter valet såg reformen ut att kunna bli en promenadseger för Obama. Demokratisk majoritet i kongressens båda kamrar och ett i övrigt starkt politiskt stöd. Idag, ett år in i Obamas presidentskap, är frågan inne i ett slutligt avgörande. Obama beslutade att lägga frågan hos kongressen. Representanthusets version till sjukförsäkringsreform ska nu jämkas samman med senatens annorlunda förslag. Och hur slutprodukten kommer att se ut vet vi inte ännu. Men en sak vet vi: Det blir inget av det statliga alternativet till sjukförsäkringar som Obama lanserade. Förslaget fick inte tillräckligt stöd hos kongressens demokrater. Och på vänsterkanten muttras det därför besviket. Och för Obamas och demokraternas del kan frågan bli glödhet vid mellanårsvalet i november. Höjda skatter är som bekant ingenting amerikaner i allmänhet belönar med sin röst.

Att tala sig varm för klimatfrågor får man möjligen kompisar i EU på. Men man vinner inga val i USA. Inte ännu i alla fall. Även om klimatförändringar och hållbar utveckling numera engagerar många amerikaner har just klimatagendan hamnat i skuggan under Obamas första år. Det har varit dålig tajming helt enkelt. Konkurrensen med andra stora frågor; sjukförsäkringsreformen, ekonomin och Afghanistan har varit för stor. Vid Köpenhamnsmötet i december misslyckades man ju med att klubba ett nytt bindande klimatavtal mellan världens länder. Men om man vill se lite välvilligt på resultatet kan man ändå konstatera att världens största utsläppsländer, USA och Kina, nu för första gången har någon slags politisk överenskommelse om klimatåtgärder. "Ett steg i taget" manas presidenten av demokrater i senaten. "Lägg inte upp fler kontroversiellapolitiska frågor på bordet innan sjukförsäkringsreformen är i hamn." Igen, det är mellanårsval i november. Och demokraterna vill för allt smör i Småland undvika att förlora sin majoritet i kongressen, för det skulle förstås lämna regeringen Obama med mindre makt och manöverutrymme.

Ingen tortyr i amerikansk fångenskap. Och ingen fångenskap utan rättegång. Barack Obama deklarerade tidigt att waterboarding och andra tortyrmetoder inte skulle vara en del av förhören av misstänkta terrorister i hans Amerika. En av hans första åtgärder efter tillträdet var att beordra stängning av fånglägret i Guantanamo på Kuba inom ett år. Sen dess har president Obama definitivt lyckats när det gäller att ändra tonen, språket och innehållet i USA:s säkerhetspolitik jämfört med den förra administrationen. Å andra sidan är Guantanamo-lägret fortfarande operativt och håller runt 200 personer fångna - utan rättegång. Även på andra håll i världen sitter hundratals andra förmenta fiender till USA inspärrade - utan rättegång. I Afghanistan t ex. Tortyr har enligt de flesta rapporter helt upphört sedan president Obama tillträdde. Däremot fick han människorättsgrupper att se rött när han meddelade att han inte vill väcka åtal mot personer som tidigare ska ha använt tortyr vid förhör.

Ovanligt stort tapp i väljarstöd
Ett ovanligt stort tapp i väljarstöd under Obamas första år, det var det vi konstaterade inledningsvis. Så har det också varit ett första år fyllt av ovanligt många stora och svåra frågor. Det finns anledning för Obama och hans folk att oroa sig inför valet i november. Den ekonomiska utvecklingen under kommande månader blir den största och mest definierande frågan. Men det finns alla skäl att hålla ögonen även på annat: På republikanernas förmåga att hitta en ny politisk plattform och vaska fram nya ledarfigurer, inte minst. Och på antalet unga amerikanska soldater som återvänder hem från kriget i liksäck.

Jag har en vag känsla av att Bruce, fullblodsdemokraten och min förre granne skulle säga att min summering av president Obamas första år är dyster. Bruce spådde ju full fart framåt för Obamas Amerika där på garageuppfarten kvällen efter att presidenten svurits in. Känner jag Bruce rätt skulle han säga att Obama trots allt är mycket mer populär än någon republikan. På sätt och vis skulle han ha rätt. Förra veckan visade den senaste stora opinionsmätningen att stödet för Barack Obama fortfarande vida överstiger det för kongressens republikaner. En tröst, om än klen, för både Bruce och Barack.

Per Anders Engler, Washington DC

Mejla Per Anders
Mer om Per Anders Engler

• Tweet