OS-debutant får mest press av alla

Hon får ett rysligt tryck på sina axlar. Som om det inte redan finns en nervpress på skjutvallen i precis alla skidskyttetävlingar...
Hon är OS-debutant. Hon heter Helena Jonsson.

Mängder av s.k. OS-barometrar i tidningar har placerat 25-åriga Helena Jonsson på första plats. Och på andra plats. Och ibland på ett ytterligare ett par placeringar, eftersom hon dyker upp i sammanlagt fyra olika tävlingsformer.

Så kan det gå när man kommer in i en OS-säsong som "regerande" bragdmedaljör och vinnare av Radiosportens Jerringpris.

Och krydda sedan med fyra segrar i världscupen denna vinter, den senaste segern i svenskarnas genrep, på de tyska konkurrenternas hemmaplan i Ruhpolding.

Just att Helena Jonsson aldrig deltagit i ett OS känns som det största orosmolnet inför tävlingarna i Whistler, som börjar med sprint redan dagen efter invigningen, d.v.s. lördag 13 februari.

Hon upprepar gång på gång att hon ska se detta som vilken tävling som helst. Och är det någon i svensk idrott som borde kunna hålla huvudet kallt i det mest pressade läge så är det Helena från Helgum. Kolla in hur hon vann guldet i jaktstart i Pyeongchang. Och minns den otroliga dramatiken mot Kati Wilhelm i världscupens final i Khanty-Mansyisk.

Helena Jonsson kom fram ur båda lejongroparna som en vinnare.

Men flera saker är ändå fullständigt nya: Förläger och ovanligt lång väntan på att det blir tävlingsdags. En OS-by där det vimlar av nervösa idrottare från mängder av olika grenar. Och det direkta och omedelbara stödet från pojkvännen David finns inte, eftersom hans meriter inte räckte för OS-start. Han har hittills alltid funnits där innan framgångarna kommit.

Jonssons väg till het favoritposition i OS har varit relativt kort.

Hon tävlade i junior-VM så sent som 2005, placerade sig på topp-10 på alla distansen, men var aldrig nära medalj. Smygdebuten i den stora världscupen kom en decemberdag före lucia 2005, i Hochfilzen.

OS-året 2006 var hon med frekvent i världscupen, men stack aldrig ut. Först 2007 började det hända saker...

Hon tog en storfin fjärdeplats i VM-sprinten i Antholz, bara tio sekunder från bronset. Men den placeringen kom i skymundan för Anna Carin Olofssons silver. Däremot fick Helena Jonsson lika mycket ära som alla andra i laget när Sverige fixade VM-guld i mixedstafett (en gren som ännu inte fått OS-status).

Och i mars 2007 kom den allra första världscupsegern, i säsongens allra sista lopp - när svensk idrottspublik i princip redan hade börjat prata fotboll. Där och då inleddes den segerrad som sedan dess, och i skrivande stund före OS, blivit till totalt nio vinster och ytterligare tio platser på prispall.

Säsongen 2008, med Östersunds-VM som kulmen, blev motig. Inte en enda seger, och i VM ingen medalj för vare sig Helena eller någon annan av svenskarna.

Men 2009 kom den stora framgångsvågen. Tre medaljer i VM, inkl det egna guldet i jaktstart och mixedstafettlagets silver. Seger i den sammanlagda världscupen efter det hiskeliga poängdramat i allra sista tävlingen. Helena Jonsson vann också de separata cuperna i sprint och masstart.

Fortfarande är Magdalena Forsberg större än Helena Jonsson - med fler vc-segrar, VM-guld och Jerringpris. Men "Magda" fick aldrig vinna i OS.

Helena Jonsson började skjuta luftgevär som tolvåring i sin lilla ångermanländska hemby. Ytterligare drygt tolv år senare kan hon skjuta in sig i svensk idrottshistoria.

Bengt Skött, Radiosporten

• Tweet