Ett par gånger i veckan borde man kunna upptäcka en halo om man är riktigt observant!

• Tittarnas halobilder

Halofenomen finns på himlen ganska ofta men det är inte alltid de syns så tydligt eller varar så länge att man hinner upptäcker dem. Men de senaste dagarna har väderförhållandena varit de rätta och vi har på många platser fått se de mest fascinerande halofenomenen.

Halon bildas när solljus (eller månljus) lyser genom i små, små iskristaller.

För att en halo skall bildas måste iskristallerna ha rena geometriska former. Detta för att ljuset skall spridas och reflekteras i samma riktning. Är kristallerna ojämna ger de en oregelbunden spridning och vi får ett jämnt soldis istället för en halo.

Tunna, höga fjädermoln (cirrus) eller slöjmoln (cirrostratus) ger ofta halon eftersom de innehåller "rätt sorts" iskristaller. På vintern kan halofenomen också bildas närmare marken, när iskristallerna i frostdimma eller dis bryter solljuset.

På bilden syns 22°-halon som en ring runt solen. På var sida om halon syns bisolarna. Högst upp på halon finns den övre tangerande bågen. Foto Fanny Sundberg De olika fenomenen bildas av kristaller med olika form. Det vanligaste är en ring runt solen. Det kan vara två storlekar på den ringen och man mäter dem i grader från solen. Den vanligaste uppstår 22° kring solen och den andra vid 46°.

Ringen syns tydligt både vid sol- och månsken. Bisolar är också vanliga. De ser ut som en mindre kopia av solen och ligger på 22°-ringen. Även fler ljusfenomen kan ses.

Eftersom fjädermoln och slöjmoln ofta (men inte alltid) innebär att ett frontsysten och nederbördsområde är på väg kan halon vara ett tecken på förändring i vädret. Ofta kan man räkna med nederbörd inom det närmaste dygnet.

Publicerat av
Helen Johansson
Åsa Rasmussen

Vädersoltavlan i Storkyrkan. Foto: SVT.
Läs om vädersolstavlan i Storkyrkan