Många längtar efter en lång (eller kort) skridskotur på sjöarna, men isarna kan vara förrädiska av många skäl.

Det kunde ju tyckas att vi borde få is på sjön så fort vi får minusgrader. Men det är en mycket krångligare process att frysa en vattenyta än t.ex. en asfaltväg.

Först måste vattnet avkylas. Det tar mycket längre tid att kyla vatten än mark eftersom vattnet som kyls vid ytan, av den kalla luften, blandas om och varmare vatten från djupet kommer upp och måste kylas även den.
När vattnet kylts till 4 grader är det inte längre bara lufttemperaturen som avgör isläggningen. Då kommer också vinden in i bilden. Om det blåser mycket har isen svårt att lägga sig även om det är kallt. Vattnet vispas då om, men fortsätter i alla fall att avkylas.

När is bildas frigörs värme och för att isen ska kunna fortsätta frysa måste värmen ledas bort. Det sker effektivast när vi har klart och kallt, så värmen kan stråla rätt upp i rymden.

När ytan är nollgradig och det är klart, kallt och vindstilla börjar isen lägga sig. Det börjar från stränderna och så sprider sig en tunn hinna ut över sjön.

När isen lagt sig växer den till underifrån där det är nollgradigt, värmen som bildas då strömmar upp i luften ovanför och inte ner i vattnet under eftersom vattnet där är varmare än noll. Ju kallare luften är desto snabbare kan värmen ge sig av uppåt.

Hur isen ska bli sen beror på många saker, bland annat:

* Snö ovanpå isolerar som ett täcke och isen växer dåligt.

* Om isen växer till när det blåser blir den grå och skrovlig.

* Om det fortsätter det vara klart och kallt blir isen jämn och
klar.

* Strömmar eller vattenrörelser under isen tär underifrån och försvagar den.

Vädret påverkar isens tillstånd hela tiden. Har vi en lång kall period krymper isen och sprickor bildas. Blir det omslag till mildare väder utvidgas istället isen och det blir ett mycket stort tryck på stränder och bryggor. Och det kan också ge sprickor i isen.

Sprickorna får en ny is av vattnet som tränger upp och det kan vara mycket svagare än isen runt om.

Även om vi har en riktigt hållbar is kan snö som lägger sig ovanpå försvaga den. Snötyngden får den flytande isen att pressas längre ner i vattnet och genom sprickor i isen trycks vatten upp och blandar sig med snön så vi får en sörja. Sörjan fryser på ovanifrån men isen under blir isolerad av snöslasket och slutar växa.

Det är helt enkelt ganska svårt att lita på en is så om man vill ge sig ut är det bra att kontakta en expert. För allmänheten kan friluftsfrämjandet vara en väg.

skrivet av Åsa Rasmussen