Atmosfären är som ett stort laboratorium för meteorologen. Det är ett kaotiskt system där massor av olika processer som påverkar vädret måste tas hänsyn till när man ska göra en prognos.

Ibland kan det vara ganska enkelt men oftast är det komplicerat, speciellt på ett par dagars sikt. Typen av prognoser, och hur bakgrundsmaterialet ser ut, skiljer sig också åt beroende på vem eller vilka prognosen vänder sig till.

När meteorologen går på sitt pass handlar det om att snabbt sätta sig in i väderläget. Hur var vädret igår, vad har vi för väder just nu och är det något speciellt under utveckling som kan vara av betydelse för det kommande vädret? Till sin hjälp har meteorologen ett stort arbetsmaterial. Satellitbilderna visar utbredningen och typer av moln, men även sådant som jordytans temperatur och förekomsten av fukt i atmosfären. Radarbilderna ger en uppfattning om var det förekommer regn eller snö, och tillsammans med blixtsensorer går det att se var det åskar. Detta ger en översikt av nuläget.

För att bättre förstå vad det är vi ser på satellit- och radarbilder, har meteorologen analyser till sin hjälp. Dessa visar fördelningen av lågtryck och högtryck, och ger då en känsla för hur det blåser. Det är viktigt att studera både hur det ser ut vid markytan och högre upp i troposfären (d.v.s. den del av atmosfären där huvuddelen av vädret äger rum). Höjdförhållandena styr nämligen hur moln och regn rör sig, liksom hur hög- och lågtrycken förflyttar sig. Inte bara tryck- och vindförhållanden är av intresse, även hur temperaturprofilen ser ut på höjden är viktig att studera för att kunna göra en bra prognos. Denna påverkar nämligen molnbildning och därmed också förekomsten av snöbyar, regn- och åskskurar, liksom risken för hagel.

Det går ju inte för meteorologen att på egen hand gå igenom alla väderobservationer, utan det mesta matas in i stora superdatorer, som t.ex. ECMWF i Reading, England. Med alla tänkbara observationer inmatade, kan superdatorn sedan räkna fram en prognos på både kort och lång sikt. Eftersom atmosfären är kaotisk, kan små felaktigheter i indata lätt leda till stora fel på lite längre sikt. Meteorologen måste därför alltid ta till sitt kunnande och sina erfarenheter, för att tolkningen av prognosen ska bli så bra som möjligt. Mycket av det material som används i Sverige kommer från SMHI, som i sin tur hämtar mycket produkter från superdatorn i England.

Med utgångspunkt från detta material, och efter dagliga telefonkonferenser mellan meteorologer i hela landet, enas man om den mest sannolika utvecklingen av vädret. Utifrån denna skapar sedan meteorologen alla de produkter som efterfrågas av såväl allmänhet som luftfart och andra intressenter som t.ex. lantbrukare, energibolag och marina verksamheter. Eller för den delen TV-publiken.

Författare: Andreas Vallgren