Red Riding Hood

RECENSION

Betyg: 2 av 5
Regi: Catherine Hardwicke
I rollerna: Amanda Seyfried, Virginia Madsen, Shiloh Fernandez, Max Irons, Billy Burke, Gary Oldman

Catherine Hardwickes filmatisering av sagan om Rödluvan har helt klart en hel del likheter med hennes senaste film, "Twilight". I "Red Riding Hood" konkurrerar två (förmodat) tjusiga killar om en tjejs kärlek, men kämpar till slut sida vid sida för att rädda tjejen ifråga från illa animerade otyg. I det här fallet, en talande varulv.

Också när det kommer till hur de båda filmerna tagits emot finns flera likheter. Amerikanska filmrecensenter har sågat och förlöjligat, och har i farten visat upp både en enastående oförståelse och ett enastående förakt för den publik som filmerna faktiskt riktar sig till: tonårstjejer.

Och javisst, "Twilight" och "Red Riding Hood" är filmer det är lätt
att skratta åt om man vill. Till exempel, åt det plastiga
såpaskådespeleriet från de flesta inblandade, de ansträngda, inte alls så bra manusen, de trånande blickarna och spelande pojkkäkmusklerna. Samtidigt är det helt tveklöst så att Hardwicke har en känsla för sin publik, och en känsla för hur det är att vara tonåring.

Sagan om Rödluvan har funnits i många olika varianter, och har genom åren varit allt från en moraliserande saga om vad som händer unga kvinnor som talar/har sex med främlingar i skogen till feministiska historier om sexuellt uppvaknande. Hardwickes film lutar mer åt det senare, med slängar åt både kyrkans häxjakter och tvångsäktenskap där unga kvinnor gifts bort för pengar.

"Red Riding Hood" är en film full av bra idéer som tyvärr sällan
blivit helt lyckade i utförandet, det är så ojämnt att man får känslan av att flera olika filmer frontalkrockat i en kladdig motorvägsolycka. Å ena sidan det klyschiga och plastiga, å andra sidan skruvade, sjuka, visuellt mäktiga scener i "Wicker Man"-klass.

Det är i de senare stunderna som filmen är exakt så gotisk, grym och mörk som trailern med Fever Rays specialskrivna The Wolf utlovade. Hur få de stunderna än är är de värda biobiljettspengarna. Scenen där Rödluvan/Valerie paraderas genom byn med en gristrynemask i järn är en sådan stund. Det är en helt magiskt bra scen, och det är en scen som kommer att sitta kvar länge i mitt huvud.

Emma Gray Munthe

Se filmens trailer

• Tweet