Foto: Fox

Chronicle

Betyg: 4 av 5
Regi: Josh Trank
I rollerna: Dane DeHaan, Alex Russell and Michael B. Jordan

Tre high school-killar från olika nivåer i den gymnasiala hackordningen snubblar över telekinesiska superkrafter? Ja, det kanske låter som 100 filmer jag sett förut, men "Chronicle" ÄR faktiskt vårens stora bromantiska actiondrama, och det är 100% underhållande.

Allt börjar på en fest när de tre dudesen stöter ihop. Steve är skolans presidentkandidat och har tillräckligt med karisma för storpolitik, Matt är en dumsnygg sportkille som droppar filosofiska floskler från böcker han nyss läst. Men filmen fokuserar på Andrew (spelad av talangen Dane DeHaan). En bleksmal kille som har dragit en riktigt skitlott i livet och spenderar vardagen med en sjuk mamma, alkoholiserad pappa och plågoandar på skolan.

Killarna vandrar iväg från festen och hittar ett hål i marken ute i skogen där någon typ av utomjordisk arkitektur brummar och får dem att börja blöda närblod. Kameran slocknar och nästa gång den klickar igång har de tre fått förmågan att flytta och manipulera fysiska objekt med tanken.

Istället för att rädda världen använder grabbarna sina övermänskliga krafter för att göra Jackass-inspirerade bus. Precis som det kan gå i verkligheten går pojksträcken för långt i "Chronicle" tills någon av dem som gett sig in i leken blir lipig. Skillnaden är att det är farligare att bli arg när du fått förmågan att köra en bil av vägen med ren tankekraft.

"Chronicle" är en anti-superhjältefilm. Den är lågbudget (med amerikanska mått), det finns ingen galen vetenskapsman som lekt för mycket i labbet och förvandlat sig själv till övermänsklig superskurk, det finns faktiskt ingen kriminalitet alls.

Det som finns är problem, och det största är superkrafterna i sig. Till en början jämnar de ut förutsättningarna för mobboffret Andrew, men orsakar kaos när han får hybris. Andrew gör en resa från omegadjur till rovdjur med prefixet apex (vad man kallar rovdjuren på toppen av näringskedjan, det har han själv kollat på wikipedia). Ett underhållande färskt sätt att ge nörden revansch och sen låta honom krascha.

Som försvarsmekanism har Andrew börjat filma sin omgivning och det är hans material som blir den film vi tittar på. Det här handycam-greppet har ju tidigare vattnats i "Rec" och senast "Cloverfield".
Min ryggmärgsreflex säger att jag borde hata det billiga knepet att skapa närvaro, men jag är uppenbarligen lika lättlurad idag som när jag tyckte att "The Blair Witch Project" revolutionerade skräckgenren.

Kristoffer Viita

Se filmens trailer här.

• Tweet