Läkarna lät Samuel dö - nu utreds fallet av åklagare

Samuel Söderström förlorade sin långa kamp mot cancern, bara 7 år gammal. Hans föräldrar ville in i det sista ge honom livsuppehållande insatser, men läkarna vägrade fortsätta behandlingen.
Och det beslutet - det gick inte att överklaga.

INOM SJUKVÅRDEN kallas det "behandlingsbegränsning" - att fatta ett beslut som innebär att läkare inte längre ska rädda liv med varje till buds stående medel.

För Samuels mamma Miriam Söderström är det inte bara en medicinsk term. Hon kallar det ett brott.

- Läkaren tog ju ett avsiktligt beslut att förkorta Samuels liv. Han visste ju att konsekvensen av att Samuel inte får respirator blir att Samuel dör, säger hon.

Cancerbeskedet hade kastat familjen in i en känslomässig berg-och-dalbana två år tidigare. Efter att Samuels lätta feber och nattliga svettningar visat sig vara en mycket ovanlig cancertumör i buken hade chock blandats med förtvivlan och små, små skärvor av hopp.

TUMÖREN som satt på urinblåsan visade sig så ovanlig att Samuel, då bara 6 år gammal, först opererades av en läkare i USA. Operationen gick bra, men cancern kom tillbaka.

Miriam Söderström. - Allt var så sorgligt. Hans dröm var ju att få börja skolan och vara som ett vanligt barn, berättar Miriam.

Istället blir Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm mer av ett andra hem för Samuels familj. Tumören samlar på sig vätska och Samuel opereras fem gånger.
Men varje gång kommer cancern tillbaka.

- Han var otroligt tapper och klok i sin sjukdom och han var som många av de här barnen blir, lillgammal. Han var sju år gammal, men han var absolut mentalt fem år äldre minst, säger pappan Jan Söderström.

EFTER ETT OCH ett halvt års kamp vill kirurgerna på Karolinska sjukhuset inte längre ge honom fler operationer. De ser det som meningslöst med fler operationer om det inte också finns en medicinsk behandling som fungerar.

När frågan går vidare till andra svenska sjukhus är svaret detsamma. Ingen vill längre operera.

Samuel har nu 35 dagar kvar att leva. Det vet ingen just då, men det är nu Miriam och Jan första gången får höra ordet "behandlingsbegränsning".

De får höra att Samuel är döende och att det inte är etiskt försvarbart att ge honom hjärt-lungräddning eller respiratorvård, eftersom det bara skulle leda till onödigt lidande.

Miriam Söderström ifrågasatte beslutet direkt.

- När vi fick höra det här om behandlingsbegränsning var min första fråga givetvis, ja vad har ni för lagstöd för det här? Nej, vi har inget lagstöd säger den här läkaren utan vi har riktlinjer som vi följer.

Så Miriam frågade "går det att överklaga det här?".

- Nej, det går inte att överklaga. Så med andra ord är vi som föräldrar helt omyndigförklarade. Vi har ingenting att säga till om vår sons fortsatta liv eller inte.

TROTS ATT LÄKARNA sagt att allt hopp är ute visar det sig plötsligt att ny cellgiftbehandling faktiskt får effekt. Samuel mår bättre, kan sitta i rullstol och vara uppe och måla. Då tar läkarna bort behandlingsbegränsningen igen.

Den meningslösa livräddningen kunde alltså vara meningsfull igen bara tio dagar senare.

Sen blir det tvära kast. För Samuels kropp klarar inte att bryta ner cellgifterna. Han får njursvikt och återigen kommer frågan upp om det är meningsfullt att försöka rädda hans liv.

Den här gången träffas åtta personer för en etisk diskussion. Tre läkare från onkologen, en läkare från barnintensiven, Karolinskas chefsläkare, sjukhusets etiksamordnare och två sjuksköterskor. De enas om att dialys mot njursvikten vore meningslöst eftersom allt hopp redan är ute.

TRE DAGAR SENARE undertecknar en läkare det formella beslutet att Samuel inte längre ska erbjudas hjärt-lungräddning, respiratorvård eller dialys.

Miriam och Jan fick ingen inbjudan till stormötet. De fick aldrig höra hur läkarna resonerade, och inte heller chansen att själva föra fram sina bästa argument. De fick inte ens veta att mötet skulle hållas.

Strax efter stormötet går njursvikten över. Samuel blir lite piggare och orkar se på julkalendern. Men den här gången är det ingen som tar bort behandlingsbegränsningen.

Jan Söderström. - Vi påtalade för läkarna i varenda läkarsamtal vi har att vi vill att behandlingsbegränsningen ska hävas. Och jag är mycket tveksam till att den diskussionen överhuvud lämnade vårt rum, säger Jan Söderström.

SAMUELS FÖRÄLDRAR känner en otrolig vanmakt. De inser att det nu är upp till dem själva att hitta en behandling som kan få effekt och ge Samuel ytterligare en operation.

Via kontakter lyckas de spåra en läkare i USA, Dana Flavin, som gjort framgångsrika försök med dikloracetat, en kemisk substans som används till patienter med ämnesomsättningssjukdomar, men som också visat sig bota vissa cancerpatienter.

JAN OCH MIRIAM vill inte gå bakom ryggen på de svenska läkarna, utan får doktor Flavin att kontakta läkarna på Karolinska som går med på att göra ett försök.

Och hoppet tänds på nytt när Samuels blodprov visar fantastiska resultat efter dikloracetatet.

Men den här gången slocknar hoppet snabbt. Bara timmar efter det positiva blodprovet får Samuel svårt med andningen. Vid ett tidigare tillfälle har en respirator hjälpt honom tillbaka, men nu är läkarnas beslut om behandlingsbegränsning i vägen.

OCH SAMUEL KÄMPAR för att få luft.

- Han ber oss vrida upp syrgasen. För han säger att han har svårt att andas, berättar Jan.

Två timmar senare kommer narkosläkaren in i rummet. Han hade aldrig tidigare träffat Samuel när han lämnar beskedet: respiratorvård kommer inte att beviljas eftersom Samuel är för sjuk.

- Man tror ju inte att det är sant, man är ju chocktillstånd ju. Samuel hör ju det här. Han är fortfarande vid medvetande. Det som är det värsta, säger Miriam.

35 dagar efter att föräldrarna första gången hört begreppet behandlingsbegränsning sitter de med Samuel när han somnar in för gott. Det är natten till den 20 december 2009.

Samuels vård på Astrid Lindgrens sjukhus har idag blivit en rättssak. Jan och Miriam polisanmälde narkosläkaren och åklagare har inlett en förundersökning kring dödsfallet.

Samtidigt har både sjukhusets egna utredning och Socialstyrelsen kommit fram till slutsatsen att inga fel begåtts.

Dana Flavin. SAMUELS svenska läkare anser att de befriade honom från meningslöst lidande. Men på andra sidan jordklotet finns en läkare som inte håller med.

- Det faktum att forskningen visar att den här medicinen har effekt på många olika sorters cancer och det faktum att Samuels labbtester visade att han verkligen svarade på behandlingen betyder, anser jag, att de hade en skyldighet att fortsätta med livsuppehållande åtgärder och ge det här barnet en chans. Jag anser att de tog den chansen ifrån honom, säger doktor Dana Flavin.

Reporter: Nadja Yllner
Text: Peter Bagge

• Tweet