Traditionell men imponerande ny amerikansk framgångssaga på film. Kulturnyheternas Roland Zuiderveld har sett Cinderella man.

Den amerikanska drömmen: tre bilar i garaget, dubbla carports med fjärrkontroll, prydliga vakter i marinblått och rostfritt som håller buset på bekvämt avstånd. Who the f-ck needs it!?

Men bilderna av katastrofen i New Orleans gör minnet skarpare. Det blir lättare att förstå hur den amerikanska drömmen kunde erövra världen. Tydligare vad den handlade om från början. Den handlade varken om välstånd, en världsmästartitel, eller ens om enkla saker som mat på bordet. Drömmen handlade om människan. Regissören Ron Howards nya film om boxaren Jim Braddock kunde inte ha kommit vid ett lämpligare tillfälle.

På Madison Square Guarden har det aldrig varit så tyst inför en match. Tusentals stämmor tiger, tills någon plötsligt ropar hans namn. Snart hörs dånet från läktarna över halva New York: "Braddock, Braddock, Braddock!".

När James J. Braddock stiger upp i ringen är oddsen 10-1 till Max Baers fördel. Baer har tidigare tagit livet av två boxare i ringen med sina kraftfulla slag. Några journalister spekulerar i att Braddock (spelad av Russell Crowe) inte kommer att överleva matchen.

Max Baer uppträder stöddigt i början. Dansar runt Braddock och besparar honom sina järnnävar. Men efterhand blir det blodigt allvar när rond efter rond går utan att någon ger sig. Otroligt nog står båda boxarna på benen efter fulla 15 ronder och domarna skall avgöra. Braddock tar hem världsmästartiteln efter en närmast osannolik come-back.

Efter den tidiga berömmelsen investerade Braddock mycket av sina prispengar i en taxirörelse. När depressionen kom sopades hans tillgångar bort över en natt tillsammans med miljoner andra amerikaners. Han boxades för familjens uppehälle trots skador och började förlora sina matcher. Familjen sjönk allt djupare ner i fattigdom, till en nivå där varje dag blev till en kamp för mat på bordet.

Och det är nu Ron Howards version av den amerikanska drömmen blir tydlig. Långt innan Braddock gör sin come-back, innan han får chansen att gå vad som var tänkt att bli en sista match, sås ett frö. Det är fröet till den amerikanska drömmen, och det sker när äldste sonen i familjen Braddock stjäl en salami för att familjen inte skall svälta. Jim tvingar sonen att lämna tillbaka korven och förklarar utan sentiment: "Vad som än händer så stjäl vi aldrig. Aldrig någonsin".

Den senare världsmästartiteln är ett slags belöning för denna rättfärdighet. Men senare har belöningen alltför ofta förväxlats med drömmen i sig. Drömmen handlar inte om belöningen, i det här fallet världsmästartiteln, utan om människans inre. Den handlar om rättfärdighet i motgång. Om lojalitet med alla de övriga människor som deltar i samhället, genom individens rättfärdighet i det lilla. En rättfärdighet som ingen någonsin skulle få höra om, vore det inte för den efterföljande världsmästartiteln.

Det är en variant av ett gammaltestamentligt Jobtema, som under 1800-talet fann god genklang hos mellanvästerns puritanska församlingar och som sedan spreds till storstäderna. En historisk lektion i varför den amerikanska drömmen en gång värmde människors hjärtan och inte bara deras plånböcker.

Roland Zuiderveld, reporter på Kulturnyheterna