|
|
Foto: Jessica Gow/PRB.
|
Sinding-Larsen: Så gick det till när punken var ung...
Publicerad 16 mars 2006 - 10:22
Uppdaterad 17 mars 2006 - 16:50
|
Handsomeboy Technique kommer till stan... Vi ställer honom vid sidan om Robert Rauchenberg och James Joyce. Musik, litteratur eller konst. De gör samma sak. Collage. Klipper och klistrar ihop sina verk. Återanvändning och ihoppusslande. Den mest inspirerande detta-kan-du-göra-själv som finns. Sann punk! Handsomeboy Technique kommer från Okayama i Japan. Han heter egentligen Yoshitaka Morino. Debutalbumet "Adelie land" är lite som "Odysseus". En lika hejvild blandning av intryck och stilar från olika håll. Med skivspelare och dator blandar Morino disco och pop som vi, kanske, hört någon gång tidigare tills det blir något helt nytt och annat. Tillsammans med sin DJ-kompis Halfby representerar han inte bara collagekonsten. Handsomeboy Technique är bara ännu ett bevis på en nu över 80 år gammal sanning, den om att även skivspelaren skulle bli ett instrument. Lyssna på "Adelie land" och missa dem helst inte i Malmö (22/3) Göteborg (23/3) Umeå (24/3) eller Stockholm (25/3). Vi ses på dansgolvet! Att se skivspelare som ett instrument. Helvete! Det kan nog få mången LP-påse (Jan Gradvalls konturteckning av skivsamlande rockfarbror) att fortfarande sätta machiaton i halsen. Du kanske känner honom. Han som också sa att punken var som bäst när farfar var ung. Tro honom aldrig. Lyssna överhuvudtaget inte mer på de som aldrig lyssnar tillbaka. De som bara, ännu en gång, tröttsamt vill mala på om ebba, Ultrahuset, fanzines och handpressade singlar som numera kostar "tusen spänn på ebäjj".... De som fick Thåström att begå landsflykt. Nej, vår bästa punk är nu och den stavas Hets. Nytorgets (det i Stockholm) svar på Grymlings (Hets är en supergrupp, med medlemmar från Laakso, Doktor Kosmos och Fireside) tar hela svenska punkhistorien, från Ebba Grön till Brända Barn till Stefan Sundström och Peter Wahlbeck (lyssna på sången om Lundell, en sorts punkens "Ullared") och stoppar snyggt ner den i sin första skiva. Det hela hade kunnat sluta som en riktigt bra debut, men blir i stället tack vare den gudomlige sångaren Markus Krunegård som skriker, haltar och ramlar igenom en serie sånger något jag ogärna slutar spela. Inte sedan Matti Alkberg BD tokrockade "Fyllskalle", så det sprutade stridslystet ur diskanthögtalarna har svensk rockmusik varit så kry. Tänka sig. Till slut kom den. Efter alla dessa år. En riktigt bra svensk skiva punk. Tack Hets. Per Sinding-Larsen, musikkritiker i Kulturnyheterna |