Serieforskaren Helena Magnusson:

"Innehållet kommer i andra hand"

Serietidningsforskaren Helena Magnusson upplever att serietidningsleksakerna drar ner synen på vad en serie är.

Helena Magnusson disputerade 2005 på barnseriernas värld. Hon berättar:
- Leksaker har alltid följt med i någon form men från början var det pappersleksaker inuti tidningen så de syntes inte lika väl. I början på 1900-talet var det pappersdockor och klippmodeller inuti som var bonusmaterial.

Innehållet i andra hand
För henne som brinner för serier är det ett dilemma, för hon tycker att skräpleksakerna drar ner synen på vad en serie är.
- Att läsa serier är väldigt kul, och det finns väldigt mycket bra i serier, men på grund av leksakerna finns ju risken att de flesta ser att serier eller serietidningar är lika med en liten plastleksak. Innehållet kommer i andra hand, säger Helena Magnusson.
- Det är precis som i leksaksaffären, det är klart att det som förälder är svårt att stå emot tjat.

Inte unikt för serier
- Det här är inte unikt för serier, det är snarare så att det här med merchandise sprider sig stort.

Numera om du köper en bilderbok så får du Spöket Laban på köpet. Och då pratar vi välrenommerade författare, etablerade figurer som Pettsson och Findus och många fler.
- De tidningar som står på god fot med bibliotekarier och andra vuxna är Bamse, KP och Tivoli, det är kvalitetstidningar. De har signalen "vi har inte reklam, vi har inte leksaker".

Kultur marknadsförs hårdare
Hon förklarar hur kravet på författare och andra är att de ska finnas på flera håll samtidigt, i vårt genommedialiserade samhälle och det slår igenom även på sådant som traditionellt har varit rena kulturyttringar.
- Även vuxenlitteratur marknadsförs ju på ett helt annat sätt idag än vad det har gjort tidigare. Det räcker inte bara stå där i en hylla på biblioteket för att bli sedd, menar hon.

Desirée Kemi-Wikzén
desiree.kemi.wikzen@svt.se

• Tweet