Sanna: Benjamin Jag undrar om du får stöd i form av någon att ventilera tankar och frågor med, med tanke på det du nämde att du känner dig som en annan person, mognare än dina kompisar? Jag har själv vart sjuk och kände en saknad att inte riktigt ha någon att prata med och kanske förstår de faser man går igenom. Önskar dej all lycka !

Anna: Hur upptäckte du cancern ?

Pia: Vad har Benjamin för cancer?

Juliette: Benjamin, vad har du för framtidsplaner/drömmar?

Lisa: Vilken cancersort hade du?

Lisa: Hur hanterar dina kompisar din sjukdom

Phillip: Hur många kontroller har du kvar efter sjukdomstiden?

Adam: hej benjamin hur mår du nu? går du i skolan nu?

Roger&Oscar: Skönt att se dig tillfriskna Benjamin. Hur lång tid tog alla behandlingar?

Lena Moberg: Bra program.... är farmor till en liten flicka med osteros sarkom ....Benjamin Lycka Till !

Anders: Jag opererades för hjärntumör "medulloblastom" 1982 på Akademiska sjukhuset i Uppsala 29 år sedan. Känner faktiskt igen vissa saker i filmen även om mycket har förändrats. Fick strålning och cellgifter efter ett visst schema. Hur mycket har behandlingen förändrats? Vad har tillkommit som gör att så många fler blir friska? anders

Lisa: Har du kunnat få hjälp med skolan eller det kanske inte känns viktigt just då. Dår du extra hjälp nu?

Agneta: Våran dotter insjuknade 1986 i leukemi, fick återfall 1990 transplantation med egen benmärg.1995 började det verkliga eländet med alla skador efter cellgifter och strålning, hon blev psykiskt knäckt av skador ,in och ut på sjukhus hela tiden.Varför följer man inte upp barnen som blir vuxna en dag det är cancervården dålig på!

Angela: Benjamin var det inte du som flög till Alicante från Säve för ett tag sen? Du behövde en rullstol och vi pratade lite. Om det var du så hoppas jag att du hade en underbar semester! :)

anonym: Hej Benjamin, måste säga att du är jättesöt och blev glad att se att du höll humöret uppe även när du låg på sjukhus. Är glad att du mår bra nu och jag önskar dig all lycka i livet :)

Adam: kände du tjejen som dog i filmen:(

Elin: Hej Benjamin. Hur gammal är du nu och har du fått börja i en klass med dem i din ålder? Hur mår du nu och hur är det med benet, kan du gå bättre nu? Lycka till

Bella: Hej Benjamin, helt underbart att det har gått så bra för dig! Det var roligt att se en sån föränring lycka till i framtiden, va stark!

Lisa: Jag önskar dig och alla andra som får diagnosen cancer ett stort lycka till. Vi somännu inte drabbats kan skänka lite pengar till cancerfonden så vi hittar fler och bättre lösningar i framtiden.

Rebecca: Tack för ett fantastiskt program! Jag låg inne där mellan 1986-1989 och hade akut meologisk sen kom det tillbaka -87 då hade jag akut meologisk + akut lumfatisk sen -89 sista va lymfom. Sen -93 va jag frisk :) Va jätte kul att se personal som jobbade när jag låg inne :) En och annan tår föll :?( Till dom som är drabbade kämpa på ge aldrig upp ;)

Anna S: Till Birgitta Lannering: Händer det att du inte kan hålla tillbaka tårarna inför dina patienter/patientföräldrar? Hur hanterar ni barncancerläkare detta då?

Anna: Kommer du bli helt bra i benet?

Anna: Anders - Vilken fantastisk film, visar verkligen på hur det är. Hur kommer det sig att du valde att göra den, har du egen erfarenhet av barncancer?

jackie: jag har en fråga min dotter är 7 år och har willms tumör hon gör sista cellgiftsbehandling i morn. Hu pass vanligt är det att den kommer tillbaz?

elin: fantastiskt program! Hur har det gått för de andra två barnen?

karin: Birgitta Vilka cancertyper är ärftliga? el är det svårt att säga?

Sanna: Anders, jag vill tacka dig för en tänkvärd å fin film, jag har själv haft leukemi när jag var i tonåren och det blev ett tvärt avbrott i mitt då intensiva liv. Jag hoppas att man idag tar bättre hand psykiska delen oxå!

Sanna: Birgitta, många i min släkt har haft cancer, men av olika typer, kan det vara ärftligt fast det inte är samma sort?

Petronella (Wilmas mamma): Hej Birgitta! Vill bara säga att vi tyckte filmen var jättebra! Jobbig med många minnesbilder både positva och jobbiga. Men ack så viktigt.

Jenny: Anders: En fantastisk film, jag tycker du har skildrat vardagen bra och framför allt den fantastiska personalen. I början såg jag vår ängel Allie i grön mössa när hon äter glass och får cytostatika av Susanne. Är så glad att vi bor i Göteborg och kände verkligen att det var röda mattan hela vägen.

Helen: Blir man någonsin frisk förklarad när man har drabbats av cancer?! Mina söner drabbades av två helt olika hjärntumörer för 11 respektive 8 år sedan. De är inte frisk förklarade...

Karin: Jag vill passa på att hälsa och skicka ett stort varmt tack till personalen. Ni gör ett fantastiskt arbete! Min dotter hade Non Hodgkins lymfom och var hos er 2006-2007. Idag är hon frisk.

Saraa: Ett fint program som man verkligen berördes av. Men jag började fundera på en sak.. Är det större risk att få ett återfall av sjukdomen än vara frisk och bli sjuk? Tänker på alla berörda av denna dumma sjukdom!

Hasseman: Hej anders. Jag har faktisk träffat dig och Victoria personligen på barnsjukhuset på en av "ungdommsträffarna" när du höll på med inspelningen. En dokumentär jag tror kommer ha en betydelse och som även ger en ny synvinkel. För väldigt många är just ordet "cancer" = att en person skall lämna denna värld, som inte stämmer längre. Fantastisk dokumentär.

jackie: hur lång tid efter sista behandling kan det ta innan allt blir vardag igen. Barnet börjar skolan, äta osv och vi vuxna börjar arbeta igen?

Anki: Jag vill tacka för ett otroligt fint pogram och det är så roligt att se den positiva utvecklingen av vården av barn med cancer. Har själv en son med kraniofaryngiom, han hade sin första tumör 1985 och då var det aldrig tal om varken barnavdelningar eller barncancervård.

anonym: jag hade cancer som tonåring och har drabbats av massor av biverkningar men fått ta reda på allt som bör kollas själv, söka privat osv, bör man inte även i göteborg få ett papper på vilka mediciner jag fick och vad man ska hålla koll på. Har kompisar som varit sjuka innan och samtidigt och de har fått det.

Lotta:: Benjamin: Mår du bra idag? (har du flickvän) isåfall hade du det under inspelning me?

Lisa: Känns sorgligt att så många av de som var med i filmen har gått bort... Trots att 3av4klarar sig

Angela: Birgitta varför ville inte Victorias mamma att hon skulle få morfin? Jag förstod aldrig riktigt.

Inga: När filmade ni detta?

jackie: Jag vill skicka en styrke kram till alla föräldrar som går genom detta helvete, jag vet hur det känns. Vi får ta vara på dom dagarna då våra barn är pigga kram på er

Anna: Hur mycket läggs på forskning kring barncancersjukdomar?

nina: Tack för dokumenten! Har känt att man blir starkare och klokare av motgångar, hoppas allt lycka till er som har varit med i dokumentären! I salute you.

Marie Jardhammar: Vad är prognosen för AML i dag? Från vilket år är det protokoll dom flesta använder nu om man har AML?

jackie: Min dotter hade cancer i njuren så dom tog bort den. Kan det påverka henne att hon bara har en njure när hon blir äldre?

Lotta: Benjamin: Har du några men efter allt??? Hur är det med benet? Går du på kryckor???

christina: Måate bara säga att jag är glad att få se vad som hänt inom området. Min son blev sjuk 1868 1 år o 8 mån. I samband med beskedet om sjukdomen sa läkaren "Han kommer inte att klara sig" det var ett omänskligt besked att få så, jag var 23 år och h?min pojke var sjuk i 3 år . Den vånda och det fruktansvärda som han blev utsatt för av totalt empatilösa åtm. ytan både läkare och sköterskor har format mitt liv den ångest som ingenstans fanns att ge utlopp för och bara hopplöst se honom lida med de fruktansvärda behandlingar som han hölls av många för att dom skulle göra sitt jobb. Den tiden kallar liknar jag vid koncentrationsläger. Ingen kommunikation ingen förberedlse Plötsligt kom grupper av läkare in med spruvagnar för behandlingar. Han fick stora brännsår av cytostatikan dom höll honom men han kämpade ju för sitt liv mot detta. Jag satt i 3 v på en barnstol utan mat mina släktingar kom på kvällen med mat om jag lämnade rummer steg han upp med alla slangar. Umeå sjukhus var helvetet vi kom till karolinska innan han dog en helt annan attityd vilken har fått mig att intressera o engagera mig för hur viktigt bemötande o attityder är. I synnerhet i vården hur många blir sjuka av nonchalanta läkare som inte kan lyssna bara går på räls,massor tror jag, Den största skillnaden i komplementär vård där det är möjligt är just bemötande och respekt. Man ser helheten vilket vården ligger långt efter med. I Skellefteå vår hemort skulle han slutligen dö. När det var dagsk kom en läkare in med en syrgasapp. o visade hur den skulle anv. o sa han kommer att dö nu och gick ut. Inget samtal efteråt ingenting....jag har gått massor med år i terapi skriver för brinnande livet för att få ut all sorg och smärta och ilska , Gråter naturligtvis nu. Det barn jag fick under min son sjukdom har haft det svårt. Hur det var att ligga i min mage med den omänskliga press o rädsla jag levde har satt spår. Kroppen minns ju allt man varit med om.

Blomman: Benjamin, kunde Du prata med Din föräldrar om Din rädsla och ångest för döden under Din sjukdomsperiod ?

norrlandstjej: Hej benjamin! Jag undrar vad för typ av operation du har gjort? och kommer du kunna springa och så i framtiden? Hoppas allt är bra med dig! kram från en som också haft osteosarkom och vet exakt vad du gått igenom..

Jonas: Tillfrågades Magnus tissel att medverka i filmen? Otroligt bra film, tårarna kom flera gånger om!

Inger, farmor och mormor: Trodde inte att jag skulle våga titta eftersom jag har ett barnbarn som är opererad för hjärntumör och ett barnbarn som just nu behandlas för leukemi. Men det gick bra eftersom ni gick varsamt fram. Fick en större förståelse för vad mina barn med respektive går igenom. Som mor-, farförälder är det också tufft men den underbara personal som finns i Göteborg känns det ändå bra. Tyvärr bor vi i Värmland och får behandling där oftast, men när de får åka till Göteborg så känns det tryggt eftersom ni ser till hela familjen.

Lena: Hej Birgitta. Jag och Ken har precis tittat på programmet och vi är djupt rörda. Vi var hos er med vår då 16åriga dotter Sandra som fått en hjärnstamstumör. I dag har vi hittat tillbaka till ett fungerande liv, och kan minnas Sandra med värme och glädje. Skicka en stor kram till Susanne och SårAnki + alla andra som vi mötte hos er under vår tid .

Sara: Man säger att ca 75 procent överlever. Men stämmer det att man då talar om att sjudomen ej kommer tillbaka inom 5 år. Det betyder i så fall att om man får ett återfall och ej överlver detta efter 6 år så räknas man in i statistiken som överlvande?

Lotta: Benjamin: Träffade du någon av barnen i filmen???

Linnea: Hej! Jag vill som så många andra tacka för ett jätte bra program (det berör verkligen!) och en stor elog till barnen, ungdomarna och föräldrarna som vill dela med sig av en del av deras vardag till oss. Ni i personalen verkar vara helt fantastisk. Jag läser nu till SSK och blir klar om ett år, jag hoppas jag kommer blir lika modig och duktig som er! Lycka till Anders, Birgitta, Benjamin samt övriga medverkande!

Stig: Angående Lisas fråga och Anders svar nedan; är det så att barn med svår diagnos för det mesta alltså inte klarar sig?

Anonym: Har en fråga. Det anordnas galor för t ex bröstcancer och massa annat men aldrig för barncancerfonden - varför? Tack för ett bra program.

Sara: Birgitta..prognosen för ALL då? Har en dotter som är under behandling för det sedan oktober 2009 med planerat slutbehandlingsdatum slutet av april 2012

Camilla: Tack för ett fint program! Hur vanligt är det med barncancer?

Juliette Holmqvist: Jag var vän till Victoria och jag måste tacka er på Drottning Silvias Barnsjukhus för ert fina bemötande även gentemot mig. Det var aldrig ett problem för er att ställa in en extrasäng så att jag kunde få sova över och allt stöd jag fått även efter hennes bortgång utav kuratorer på sjukhuset. Tusen tack, ni är fantastiska!

Carita: Hejsan! Har precis sett dokumentären och kan inget annat säga än att det verkligen berörde mig otroligt mycket! Och jag hoppas att framtiden blir ljus för er.

Tom: Konstig fråga kanske, men vad är självaste dödsorsaken vid cancer?

Eva: Birgitta, samarbetar ni med de andra barnonkologiska klinikerna i landet?