När vi rullade in på Manhattan visste vi att det var bara två dagar kvar av vår resa. Två dagar kvar efter fyra veckors resande. Efter fyra veckors upppackning och nerpackning, var det dags att packa upp en sista gång. Nästa gång vi packade ner, var inför flyget hem till Sverige.

New York City är en perfekt avslutning på resan. Det har allt jag trodde den skulle ha. Storstadsliv, massor med människor och miljontals med blinkande skyltar. Vi bor en stenkast från Times Square, på promenadavstånd från Central Park och några kvarter från 5th Avenue. Alla världens kanter finns här genom nationella restauranger, affärer och sist men inte minst; människorna.

Vi träffade Jeremy, en ung kille som växte upp i NYC som visade oss runt på Manhattan. Vi träffade även Doug som är en teckenspråkigartist och Angela som är speldesigner. Dessa två dagar var vi upptagna med att träffa de tre, de sista personerna på resan. Ha den allra intervjun med dem. Jeremy visade oss bohemiska Brooklyn och jag kände mig genast bekväm. Det är svårt att koppla ihop att det bara är en bro som skiljer bohemiska Brooklyn och storstadslivet Manhattan.

Resan har nått sitt slut, vi har rest genom USA och filmat in alla sorters material. Jag har skådat Hollywood, jag har surfat på Huntington Beach, jag har häpnats över Gran Canyon, jag har kört en sträcka som verkar vara förevigt rak i Texas, jag har sovit i en spökstad, jag har upplevt världens enda döv universitet och sist men inte mist; jag har rullat in på Manhattan.

Under dessa fyra veckor har vi träffas olika sorters människor med en enda fråga i bakhuvudet: Är Amerika möjligheternas land, även för döva? Efter 4 veckor är vi nog närmare svaret. Undrar ni vad svaret blev? Då får ni hålla i er och vänta tills programmet sänts i höst.

Jag tackar för mig, för den här gången. Även tack till alla som följt oss här på resedagboken!
Det har varit en oförglömlig resa.

Så, för allra sista gången vill jag avsluta detta inlägg med;

God natt Amerika,
god morgon Sverige.

Gabriella