Hani, fritidsledare: Hej hej! Det finns flera ungdomar som har kommit till mig med exakt samma problem som du har. Jag brukar faktiskt be föräldrarna kontakta mig eller någon av mina kollegor så vi kan förklara för dem om alla bra sakerna som finns på en ungdomsgård. Kolla med fritidsledarna på gården du vill besöka å be dem hjälpa dig. Oftast brukar föräldrarna även vilja komma ner till gården å ta sig en titt vilket jag alltid välkomnar. Du kan ju oxå alltid börja med att kolla upp vilka aktiviteter som erbjuds på gården å förklara för din mamma själv . Lycka till!

Jenny, psykolog: Hej!
Vilken bra fråga, jag tror många undrar över sådant. Tystnadsplikten innebär ju att jag inte får berätta för någon annan om det en person berättar för mig i terapirummet. Det är till för att man ska känna att man kan öppna sig och lita på psykologen. Men om personen berättar något för mig som gör att jag förstår att hon eller han far illa så måste jag bryta tystnadsplikten och berätta för föräldrarna. Men det är något man får bedöma från fall till fall. Men om någon berättar om allvarligt gångna självmordstankar eller att han eller hon skadar sig själv, då måste jag berätta för föräldrarna. I de allra flesta fallen har det blivit väldigt bra, föräldrarna har kunnat ta det mycket bättre än ungdomarna har trott.

Jenny, psykolog: Ja, det är jag! Oj, jag tror jag blev inspirerad av livet! Mitt eget och andras :)

Hani, fritidsledare: Hej! Jag skulle oxå tycka det vore kul å besöka skolor å föreläsa men det är tyvärr inget som vi gör med Svt :( Det finns ju organisationer som gör sånt, t.ex. Friends. Kolla med dina lärare om de kan bjuda in dem, ifall ni inte redan haft dem hos er...

Jenny, psykolog: Hej! Det måste kännas tufft att känna att ni glider ifrån varandra när ni har haft en fin relation innan. När man blir kär i någon, som jag antar att din syster är, kan det hända att andra relationer får stå tillbaka en tid eftersom allt man vill är att vara med den man älskar. Det behöver inte betyda att det alltid kommer att vara så.
Men. Skulle du kunna säga det här till henne? Att du så gärna skulle vilja träffa henne lite mer? Att du saknar henne? Att du skulle vilja att hon var lite mer delaktig i ditt liv. Det är ju inte att kräva, bara att önska och berätta vad ditt behov är. Jag vet att det kan vara assvårt, men om du vågar vara modig kan det kanske leda till något gott. Jag önskar dig all lycka till!

Hani, fritidsledare: Prova att nån gång när det inte är sån där "Fest-Situation" att prata med din mamma. Berätta för henne om att du tycker att det är jobbigt å att du är orolig för att din syrra kommer att börja dra ut å så. Det bästa är om du oxå kan snacka med syrran å förklara för henne att hon kanske kan snacka med er mamma samtidigt å förklara att hon inte alls MÅSTE gå bara för du ska gå ut. Lycka till

Jenny, psykolog: Hej!
Jag har jobbat som psykolog sen 2003, och innan dess jobbade jag extra som mentalskötare. Jag trivs jättebra med det. Det är ett väldigt intressant jobb och det känns meningsfullt, viktigt. Jag kan inte tänka mig något mer intressant än att försöka förstå hur människor fungerar, hur de känner och tänker, hur de blivit som de blivit osv.

Hani, fritidsledare: hej! Vet inte hur gammal du är nu men ger dig de tips jag kan nu. Du borde kolla med någon på ett jobbtorg nära dig. De har folk som jobbar med att hjälpa ungdomar 16-19 år och även unga vuxna upp till 28 år (tror jag). De är specialiserade på att hjälpa folk att välja rätt utbildningar eller hitta praktikplatser så man kan få känna på hur det är med olika yrken. Lycka till ;)

moderator: Hej! Vi vill visa hur 15-åringars liv ser ut just nu och på så sätt visa att även om man känner sig ensam om ett problem så är man det aldrig!

Jenny, psykolog: Hej! Det är ju verkligen helt olika vilka man känner att man vill umgås med, och jag tycker att det är så dumt att det är så uppdelat och grupperat ibland. Om du trivs bättre med tjejer så är ju det helt fine och borde inte vara ett problem för någon annan över huvud taget.
Det är jättevanligt att man funderar över sin sexualitet i tonåren och även senare. Att man funderar över vem man tänder på och vem man är över huvud taget. Det knepiga är att det ofta är så svårt att prata om, om man pratar om sådana funderingar med sin omgivning är många rädda för att bli stämplade som homosexuella. Om du känner att du tänker mycket på det här och mår dåligt av det så tycker jag att du ska ringa ungdomsmottagningen där du bor och be om en tid. De är jättevana att bemöta ungdomar med olika funderingar kring sin sexualitet. Länk till UMO finns på hemsidan. Lycka till!

Hani, fritidsledare: Hej Jessica! Din situation måste vara jättejobbig. Det dina föräldrar går igenom är säkert även jobbigt för dem. Jag tror inte att de inte bryr sig om vem du ska bo hos utan jag tror det hela handlar om att de har massa saker i huvudet just nu, Du kan försöka ta upp det med dem, säga att du känner dig förbisedd å att det här faktiskt drabbar dig med! Låt dem få veta att hur tungt än de har det så är du deras barn som de ska försöka så gott det går, sätta i första hand. Försök att ta mod till dig Jessica å berätta för dem hur du känner och om du inte vill det så vänd dig till skolkuratorn. De måste hjälpa dig! Lycka till nu tjejen!

Jenny, psykolog: Hej!
Det kan man absolut göra, man måste absolut inte må tokdåligt för att få prata med någon utomstående. I första hand tänker jag att du skulle kunna vända dig till din skolkurator och boka en tid. Ibland kan man vända sig till BUP och få ett enskilt samtal ganska snabbt, men kanske får vänta längre på en längre kontakt. Det kan också vara så att de bedömer att man istället borde vända sig just till sin kurator eller kan hänvisa vidare till ungdomsmottagningen. Men om man vänder sig till BUP och de bedömer att det är där man ska gå, så är det så att de prioriterar de barn och ungdomar som mår mer akut dåligt och därför kan man få vänta ett tag.
Hoppas att du får tag i ngn du kan prata med! Allt gott!

Hani, fritidsledare: Vet du vad Elian, det du skriver om är supervanligt, speciellt när man först bli kompisar! Det är roligt att ha massa killkompisar men jag förstår att man även vill få en pojkväns-relation nån gång. Försök att inte bli föööör bekväm å kompisaktig. Börja inte med att bli kompisar. Det är lite svårt att få en killkompis att gilla en för ofta är de rädda för att vänsakpen ska förstöras. Så mitt råd är att inte gå in i en vänskapsrelation direkt när du gillar en kille.... Lycka till ;)

moderator: Hej Amanda! Tycker också det hade varit grymt om vi kunde göra ett program per dag för det finns så mycket viktigt att prata om men som det är just nu så är en film i veckan det vi kan göra. Hoppas du gillar det ändå :)

Jenny, psykolog: Hej Philip!
Jag förstår, vilken knepig situation. Nu vet jag inte vad det är som gör att du inte vill att det ska komma ut. Skäms du? Är du egentligen intresserad av någon annan? Ångrar du dig av andra skäl?
Men du kan ju egentligen inte göra så mycket åt att andra eventuellt för det vidare. Ofta kan det vara så att det är jobbigt att gå till skolan när folk pratar, men rätt ofta brukar det ändå gå över rätt så fort. Folk hittar annat att skvallra om efter ett tag. Om du går till skolan och får kommentarer så är det ju inget du behöver svara på, du har ingen skyldighet att svara på något sådant.
Hoppas hoppas det känns bättre snart, jag tror i alla fall att det blir värre om du stannar hemma och bättre om du tar tjuren vid hornen och går dit.

Hani, fritidsledare: Bra fråga Amanda! Ärligt talat så har jag inget direkt svar på din fråga men jag tror det beror på olika saker som att man tycker om spänning. Att det inte är lika kul när någon är föör tillgänglig. Eller typ att man ser det inte som nån vinst om man bara får nån så där enkelt utan det känns bättre när mån kämpa lite. Det är iallafall något som många tjejer och även killar brukar prata om, unga som vuxna, att man hellre vill jaga någon än att bara få henne/honom.

Jenny, psykolog: Hej! Jag förstår! Nu undrar jag om det är så att du är kär i honom men inte tycker att du har tid för honom för att skolan tar tid och du är trött eller om du faktiskt inte har känslor för honom längre. Om det är den senare grejen att du inte längre är kär så är det ju faktiskt så att man inte kan argumentera om kärlek, känner man inte längre för någon så gör man inte, oavsett hur mycket den andre vill.
Men om det istället är så att du faktiskt är kär i honom, men inte orkar eller vill träffa honom så mycket, så är det ju det du måste trycka på. Och antingen kan han acceptera det eller också så kan han det inte. Men du måste ju känna att du mår bra och om du inte vill träffa honom så tänker jag att du inte ska göra det heller. Hoppas så att du hittar en lösning!

moderator: Vi har haft provfilmningar där regissörerna sedan valt ut de som är med i filmerna. Om man skulle vilja få chansen att komma på en sådan kan man skicka ett mail till 15.casting@svt.se och berätta lite om sig själv och vad man gjort tidigare så kanske vi hör av oss!

Hani, fritidsledare: Jag förstår din frustration men kan inte svara på frågan varför din kompis är otrogen. Däremot tycker jag att du ska prata med henne å få henne att förstå hur illa du tycker att det är. Ta upp det med henne flera gånger om det så behövs och säg oxå att du flera gånger funderat på att berätta för hennes kille för att han är din kompis. Förklara att du inte vill se din killkompis bli sårad en dag, vilket han säkert kommer att bli! Du e grym som bryr dig din vän å tänk inte att du hamnat i en ond cirkel utan se till att ta upp det här med din tjejkompis!

moderator: Hani och Jenny svarar så mycket de kan! Håll ut så hinner de förhoppningsvis med din/dina frågor också innnan vi stänger chatten!

Jenny, psykolog: Hallå!
Det låter som om det nästan blivit en vana för dig att känna efter och komma fram till att du inte kan av olika anledningar. Jättebra att du nu vill ändra på det och jättebra också att du trivs i skolan. Du skulle kunna fundera lite över vad det är som gör att du inte vill gå just de dagarna? Har något hänt dagen innan? Är det något särskilt ämne du har som du inte gillar eller som känns svårt? Eller finns det något annat skäl till att det blir som det blir. I så fall kan du bli mer medveten om vad det är som händer.
Du skulle kunna göra det så enkelt för dig själv som möjligt på morgonen, genom att lägga fram alla kläder och allt du behöver kvällen innan, så kanske det inte känns som ett så stort hinder att komma iväg.
Du skulle också kunna prata med din mamma om att du gör så här, att du ibland kanske känner efter lite för mycket och att hon ska ge dig lite motstånd, inte gå med på att sjukanmäla dig så lätt.
Sen tänker jag också, att bara för att din mamma sjukanmält dig så kanske du inte behöver vara borta hela dagen, du kan ju ompröva och komma fram till att du ska gå lite senare. Hellre komma in efter lunch än inte alls.
Jag tror på att du kommer att fixa det här! Lycka till!

Hani, fritidsledare: Hej Mickan!

Du kan vända dig till skolkuratorn, skolsyster eller din mentor (om du har någon). De MÅSTE hjälpa dig med ditt problem. Ingen elev ska behöva känna sig utantför och det är skolans plikt, skyldighet, att hjälpa dig. Jag vet många som är/har varit i din sitation och fått hjälp när de vänt sig bara till klassföreståndaren. Hoppas att det går bra Mickan. Lycka till <3

moderator: Hej Julia! Nästa film kommer nästa tisdag kl 15. Vi släpper en film i veckan ända till 22 maj. Nästa vecka handlar det om nåt helt annat. Vi kommer ha fler chattar oxå under våren.

Hani, fritidsledare: Hej Erik!

Om du inte har pratat med din tjej om det här så tycker jag att det är på tiden att du gör det. Vare sig du känner dig osäker eller inte så är ni ett par och då ska man kunna prata med varandra om sina känslor och tankar. Berätta för henne precis som du skrev till mig å försök att förklara att du har svårt att lita på henne när hon är så där flörtig mot andra. Lycka till Erik!

Jenny, psykolog: Hej!
Ibland kan det ju vara så att man blir intresserad av någon bara för att den personen visar intresse för en själv. Jag undrar om det är så för dig? Om den här killen bara vill ha sex med dig för ditt utseende, dina bröst eller what ever, så låter det inte som världens bästa kille att ha sin första sexuella upplevelse med i alla fall. Gränsen för att ha sex är vid 15 år, och det finns ju skäl till det, att man ska vara tillräckligt mogen känslomässigt och på andra vis. Men det finns ingen som skulle anmäla att en 14 och en 16-åring hade sex.
Om man är osäker på vad man vill är det ju alltid bättre att vänta.

Hani, fritidsledare: Hej Dine!

Alla har olika inlärningsförmågor. Precis som du skriver så behöver vissa plugga en´hel vecka innan medan andra inte pluggar alls å ändå får bättre resultat. Det är grymt av dig att du har dina yrkemål i livet klara. Att bli advokat e ju hur coolt som helst!!! Du ska fortsätta kämpa som du gör och vill du höja betygen så berätta för din lärare om din situation. Han/hon måste kunna ställa upp med att vägleda dig så du kan kanske ta reda på varför det är lite xtra svårt för dig. Egentligen så behöver det inte vara något allvarligt men ibland upptäcker man att man har svårare inlärningsförmågor pga att man typ har dyslexi eller nåt. Förhoppningsvis är det inget annat än att du pressar dig själv för hårt å då kan bara det vara anledningen till att saker inte fastnar i huvet! Lycka till ;)

Hani, fritidsledare: Sandra du ska ta upp det här med din mamma tycker jag. Hon kanske inte tänker att hon gillar han mer utan du kanske är en sån som alltid klarat dig bra vilket gör att hon känner att hon måste ta hand om honom mer. Berättta för henne hur du känner! Lycka till <3

Jenny, psykolog: Hej Ronja! Det låter som om du har det jättetufft. Det är oerhört svårt att ha en anhörig som dricker för mycket. Jag får många frågor som jag vill ställa till dig. Hur ser du på din och din pappas kontakt? Vill du vara hos honom på loven, eller vill du faktiskt begränsa er kontakt och kanske ses lite mindre ofta? Vet din mamma om att din pappa har börjat dricka igen? Jag undrar om du skulle kunna ta hjälp av din mamma, att med hjälp av henne säga till din pappa att du inte vill vara hos honom när han dricker. Du ska inte behöva ha en klump i magen hela tiden när du är hos din pappa. Kanske kan ni hitta andra sätt att ses som inte blir lika jobbiga för dig, t ex ta en fika på stan istället för att du bor hos honom dagar i sträck? Om allt känns för jobbigt att bära själv tycker jag att du ska tala med skolkuratorn och av honom eller henne få hjälp att tänka kring din situation och vad du kan göra. Lycka till, jag tänker på dig!

Hani, fritidsledare: Hej!

Du ska välja det DU vill. Jag har faktiskt en del vänner som tyvärr valde vissa linjer för att deras föräldrar "tvingade" dem och de hamnade tyvärr efter för att de hade inget intresse. Försök få dem att förstå att bara för att du väljer natur så betyder det inte att du kan bli läkare för att naturlinjen kräver att du har intresse å har du inte det så kommer du inte få bra betyg. Har du inte bra betyg så kan du glömma läkarlinjen. Om dina föräldrar ändå inte förstår så ta hjälp av sin syokonsulent eller skolkurator eller nån på skolan. Berätta om din situation för dem å om dem inte lyckas övertala dina föräldrar så tycker jag att du ska KÄMPA för att få din EGEN VILJA igenom. Jag vet att många föräldrar tror att de gör sina barn en tjänst genom att tvinga dem till vissa linjer å yrken men de måste förstå att det enda de gör är att göra hela sutidetiden längre för sina barn som ändå måste läsa om något pga att de inte haft intresset å därför inte kunnat lära sig något. Lycka till <3

Jenny, psykolog: Hej Malin!
Jag förstår att det är en jobbig sits du har hamnat i! Jag undrar om du har pratat med honom och frågat vad som faktiskt hände? Jag tycker att det bästa är att vara ganska rakt på sak där. Jag vet verkligen att det inte är lätt, men då får man veta hur saker egentligen är istället för att själv grubbla och fantisera ihop nåt som kanske inte alls stämmer. Jag tycker att du ska fråga honom vad som hände där för åtta månader sedan, varför han blev sur och (om du vågar) faktiskt säga att du var intresserad av honom tidigare. Du har rätt att bli behandlad på ett schysst sätt och jag tycker att han har en skyldighet i att förklara varför han ändrade sig så. Jag tror du behöver förstå för att kunna komma vidare, och även ifall att ni skulle ta upp er relation och börja umgås igen.
Stort lycka till!

Jenny, psykolog: Jag förstår! Känn och tänk efter, du måste få ta din tid om du behöver det. Du har rätt att få vara ifred och göra dina grejer om du känner att du behöver det. Stort lycka till!