REPORTAGE: Tio år efter Estonia-katastrofen bekräftar nu en före detta tullchef i Stockholm vad många spekulerat i - färjan användes för smuggling över Östersjön.
Den hemliga lasten bestod av rysk krigsmateriel som släpptes igenom tullen på order av högsta ledningen.
Den som nu väljer att berätta är Lennart Henriksson. Han var anställd vid tullen i Stockholm i 38 år, de sista åren som tullintendent och chef för Sjötullen.
- Jag har gått i tio års tid och vetat vad jag varit med om. Varje gång Estonia nämnts har jag tänkt att det lilla jag känner till borde fram i dagsljuset. Jag vill lätta mitt samvete, säger han.
Det han nu berättar gör att Estoniaolyckan, och hur den hanterats av politiker och myndigheter, kommer i ett alldeles nytt ljus. Och det är också något som varit okänt för den haverikommission som utredde katastrofen.
Kvällen innan Lennart Henriksson kontaktade Uppdrag granskning hade han sett vårt reportage om vad som skett tio år efter Estoniakatastrofen. Där berättades om de frågetecken som finns kring olyckan och hur experter både i Sverige och utomlands vill utreda olyckan vidare.
I reportaget berättades om ryktena och spekulationerna som förekommit kring att färjan transporterade smuggelgods att den utsattes för sabotage eller sprängdes. Vi berättade också om att en del anhöriga till omkomna misstänker att sanningen om olyckan inte har kommit fram. Och att myndigheterna har mörklagt och ljugit.
I tio års tid har Lennart Henriksson burit på sin kunskap själv, trots att han personligen kände människor som omkom när Estonia förliste på natten mellan den 27 och 28 september 1994.
Kort före olyckan skedde något han inte varit med om tidigare under sina många år inom tullen.
- Någon gång i mitten av september, nu vet jag att det var kring den 12,13, blev jag uppkallad till min närmsta chef och han sade att vi skulle upp till tulldirektören på ett möte. Vi gick upp dit och tulldirektören sade att med Estonia kommer en bil som inte ska visiteras. Han gav mig också ett bilnummer, berättar Lennart Henriksson.
Han frågade direkt varför den inte skulle visiteras.
- Det är en order sade han. Men varifrån undrade jag? Från högsta ort svarade han då, säger Lennart Henriksson.
Normalt kontrollerade tullen alla bilar från Estland eftersom smuggling var vanligt. Något liknande - att ett fordon skulle släppas igenom utan visitation - hade Lennart Henriksson aldrig varit med om.
När den aktuella färjan kom åkte han ned till färjeläget och pratade med föraren som var anmäld under namnet Frank Larsson. Bilen var en Volvo kombi 745.
- Jag sade att tullen har kontroll och då han tittade på mig, men jag sade att det blir en fejkad visitation. Vi öppnade några kartonger och som jag såg det var det militär elektronik i kartongerna.
Vad grundade du det på?
- Alla som gjort lumpen vet ungefär hur sånt ser ut. Men hur gammalt det var och i vilken kondition vet jag inte.
Den som gett honom ordern, säger Lennart Henriksson, var chefen för Östra tullregionen, Inge Lindunger. Lennart Henrikssons närmaste chef som var med hos Lindunger när ordern gavs, och som också var med på kajen när Volvon kom, var tullförvaltaren Stig Sandelin.
Vem som på det här viset fick föra in vad som såg ut som militär elektronik i landet, det visste inte Lennart Henriksson, men han var nyfiken och antecknade bilens registreringsnummer.
Senare samma dag tog han reda på vem bilen var registrerad på. Det papperet har han kvar.
Som ägare står Ericsson Access AB, ett företag som vid den här tiden ingick i Ericssonkoncernen.
Men därifrån säger man sig i dag inte känna till något om händelserna.
Strax därpå var det dags igen. Den 20 september skulle återigen en färja anlända - och en transport vinkas igenom utan kontroll.
Den här gången var det en skåpbil och Lennart Henriksson tittade återigen igenom kartongerna.
- Det var samma grejer i den här bilen: militär elektronik. Jag tittade i några kartonger, men inte noggrant.
Vad tänkte du nu andra gången?
- Jag tyckte det var ett märkligt förfarande. Men får man en order gör man det och reflekterar inte så mycket över varför.
Men vad var det som fraktades i bilarna och vem var det som förde in det? Och kanske viktigast: var det någon liknande transport ombord på Estonia på olycksnatten?
När Uppdrag granskning talar med tullförvaltaren Stig Sandelin är han tystlåten och hänvisar till hemligstämplingar och rikets säkerhet.
Däremot bekräftar han att transporterna faktiskt skett - och att han sett materialet som skeppades till Sverige.
Men fanns det en motsvarande last under olycksnatten? Det säger han sig inte veta.
- Det har jag ingen aning om. Jag vet inte vad som fanns ombord när hon gick under, säger Stig Sandelin.
I ett inspelat samtal som Lennart Henriksson för med Stig Sandelin är han mer öppen. Enligt Stig Sandelin fanns det en överenskommelse mellan Tullverkets dåvarande generaldirektör Ulf Larsson och Ove Wictorin som vid tidpunkten var svensk överbefälhavare, ÖB, om att Sandelin skulle sköta förtullningen när materialet kom.
Lennart Henriksson frågar under samtalet om han vet vem som skulle ha materialet.
- Ja, det var militären. Jag vet inte vad de såg i det där, men då var det spännande för dem att få tag i gamla ryska grejer. Det är historia nu, säger Stig Sandelin.
Lennart Henrikssons uppfattning att det var militär materiel som togs in med Estonia den 14 och den 20 september är alltså korrekt. Det bekräftas av Stig Sandelin. Det var rysk materiel, den svenska försvarsmakten var inblandad och det hela skedde under största sekretess - som gäller än i dag.
Uppdrag granskning har också fått bekräftat att i de kartonger Lennart Henriksson tittade fanns militär elektronik, alltså inga vapen eller sprängämnen. Men vad som fanns i de kartonger Henriksson inte tittade i vet vi inte.
Detta, att passagerarfärjan Estonia användes för att hemliga transporter av krigsmateriel kort före olyckan, fick aldrig den Internationella Haverikommissionen veta, den som under tre års tid utredde olyckan.
Men varför smugglade svenska försvarsmakten krigsmateriel från Estland?
Det var 1994 och fem år hade gått sedan Sovjetunionen hade upplösts och de baltiska staterna blivit fria. De sovjetiska baserna revs och materielen fördes över till Ryssland.
Sören Lindman var vid den här tiden svensk försvarsattaché i de tre baltiska länderna.
Hans uppgift var att observera den militära utvecklingen i Estland, Lettland och Litauen för svenska försvarets räkning. Enligt honom hade ryssarna redan tagit hem den mesta intressanta materielen från Baltikum, med några få undantag. Inte mycket fanns kvar.
Däremot fanns mycket avancerad utrustning i det närbelägna Leningradområdet inne i Ryssland.
Sören Lindman var själv med om att någon gång ta hem militär materiel från Baltikum. Med sitt diplomatpass passerade han enkelt kontrollerna.
Också Alexander Einseln, Estlands förste överbefälhavare, bekräftar bilden:
- Allt var till salu och allt var tillgängligt för den som ville betala, säger han.
Var situationen i Estland sådan att smuggling av militär utrustning kunde ha ägt rum på färjan?
- Ja, utan tvekan. Det fanns ingen kontroll alls, säger han.
De transporter Lennart Henriksson nu berättar om - den 14 och 20 september 1994 - hade Sören Lindman ingen kännedom om.
Han menar att eftersom han inte kände till dem kan det handla om att den allra hemligaste delen av svenska försvaret var inblandad - KSI, kontoret för särskild inhämtning. Det vill säga den hemliga svenska spionverksamheten.
- De vore tjänstefel om inte KSI var i Baltikum och grävde så mycket de kunde när Sovjet föll sönder och samman, säger Sören Lindman.
Från Lennart Henriksson och Stig Sandelin har vi fått bekräftat att de hemliga transporterna av rysk krigsmateriel på Estonia den 14 och 20 september ägde rum.
Men när vi nu kontaktar personer högre upp inom tullen och militären för att få fler uppgifter visar det sig att deras minnen sviker. Uppdrag granskning ber Lennart Henriksson ringa upp tulldirektören Inge Lindunger, som gav honom ordern att släppa igenom den första bilen.
Inte heller då säger han sig minnas.
- Vad det än handlade om, så är det för länge sen överspelat, säger Inge Lindunger.
Likadant svarar tullens dåvarande generaldirektör Ulf Larsson:
- Det är inget som klickar till i mitt minne, säger han.
Och från dåvarande ÖB, Ove Wictorin kommer samma besked: det är inget han minns.
Kan då KSI, den hemliga spionorganisationen, agerat på egen hand, utan ÖB:s kännedom? KSI ingår formellt i militärens underrättelse- och säkerhetstjänst MUST, men KSI är en så hemlig avdelning att ingenting sägs om den och ytterst få vet hur och var den arbetar eller vilka som arbetar där.
Chef för MUST vid den här tiden var Erik Rossander.
- Självklart är underrättelsetjänsten intresserad av andra makters materiella standard. Det är ett av uppdragen. Men hur man skaffar sig den säger jag inte, konstaterar Erik Rossander.
I övrigt vill han inte kommentera frågan.
- Allting vi sysslade med har sekretess och det gäller fortfarande.
Cheferna inom tullen hade svaga minnesbilder eller inga alls, ÖB och chefen för Ericsson Access sade sig inte känna till de hemliga transporterna av krigsmateriel på Estonia.
Ändå vet vi att de skedde, den 14 och den 20 september.
Och frågan är om det fanns en liknande last på bildäck när färjan sjönk den 28:e.
Estlands förre ÖB Alexander Einseln menar att om det fanns en militär last på olycksnatten skulle det kunna förklara, den i hans ögon, besynnerliga hanteringen av Estoniakatastrofen.
- Det var ovanligt misstänksamt att ett demokratiskt land som Sverige skulle agera så snabbt för att täcka över vraket och inte tillåta någon där. Jag såg samma attityd från finnar och ester och det är det som väckte frågan hos mig om något måste döljas. Varför så bråttom? säger Alexander Einseln.
Vad tycker du att man måste göra nu?
- Man måste ta upp fartyget och undersöka det. Och jag skulle inte tillåta de tre inblandade länderna att vara med. Man borde ta hjälp av länder som inte har nåt nationellt intresse att skydda, säger han.
REPORTER: Lars Borgnäs
Text: PETER BAGGE
SVT Play
