Tonåringen förvånar ofta vuxenvärlden! Sannolikt är det växlingen mellan den ibland förnuftigt ansvarstagande engagerade, till synes nästan vuxna individen och den nästan helt hjälplöse oplanerade känslolabile egocentriske barnungen, som fått mången förälder att slita sitt hår, eller åtminstone klia sig eftertänksamt i hårbotten.
Frågan många föräldrar ställer sig är - hur mår mitt tonårsbarn? Går det att förstå och förklara hur tonårsdottern från ena stunden till den andra förvandlas från världens goaste till någon man inte känner igen? Och kan jag med denna vetskap bli en ännu bättre förälder?
För mycket av allt
Mycket av vår "välfärdssjuka", det vi i dagligt tal hänför till begreppet stress, med symtom som sömnproblem, rastlöshet, oro, koncentrationssvårigheter, lättretlighet etc beror på en överbelastning av hjärnan. För mycket information som vi upplever att vi måste förhålla oss till på kort tid. För mycket olika tankar samtidigt. För mycket upplevda krav kombinerat med otydliga mål. Detta gäller såväl hos vuxna som hos ungdomar. Och det förstärks hos ungdomen eftersom detta sker i en känslig del av ungdomens utveckling.
Utveckling fram till tjugoårsåldern
Stora förändringar sker kroppsligt, socialt och mentalt under några få år kring puberteten. Färsk forskning har visat hur hjärnans tillväxt och mognad stämmer med de beteendeförändringar som kan ses under denna period.
Områden i pannloben och i angränsande delar av hjässloben är de som sist "mognar" i livet och man kan med magnetkamera se hur dessa delar förändras i sena ungdomsåren och ända upp över 20 års ålder. Nätverket av hopkopplade nervceller effektiviseras. Dessa delars huvudsakliga funktioner är att kontrollera och koordinera våra tankar och beteenden. (Exempel på det är ett förbättrat arbetsminne, förmågan att hålla en plan i minnet som skall utföras i framtiden, och en stärkt förmåga att filtrera bort oviktig information.)
Denna tillväxt, den ökade förmågan, stannar upp, eller till och med går tillbaka något, under själva puberteten för att sedan fortsätta. Jag tror att flertalet tonårsföräldrar känner igen dessa tolkade färska forskningsrön!
Under tonåren fortsätter sedan såväl fysisk som mental utveckling. Ofta ser man en mycket stor spridning i förmågor och "mognad" mellan olika individer.
Tonåringen börjar kunna tänka såväl mer logiskt som abstrakt. Han får lättare att förstå orsakssamband, att koppla ihop skilda skeenden, att tänka mer systematiskt. Han förstår att även accepterade sanningar kan ifrågasättas. Han klarar också bättre av att fundera över "tänkta" situationer och inte bara verkliga.
Hjärnan - ett organ som rymmer så mycket
Den mänskliga hjärnan och tillhörande nervsystem är säkert det mest förfinade instrument som skapats. Hjärnan är helt fantastisk!
Detta organ, som bara väger drygt ett kilo och mest består av fett och vatten, är förutsättningen för alla våra mänskliga förmågor. Den hanterar våra prestationer, våra tankar och våra känslor.
Den gör oss dessutom medvetna om allt detta, vilket ger oss möjligheten att kunna planera, att försöka se in i framtiden.
Vi kan alltså själva påverka våra prestationer, våra tankar och våra känslor.
Här har vi grunden för mental träning, d v s att vi med tankens kraft medvetet kan påverka prestationen.
Som med alla förfinade instrument kräver dock hjärnan omvårdnad. Att regelbundet förse den med riktig mat och vila och att inte skada den med olika droger eller annat våld är några enkla och självklara regler för den som vill få ut bästa prestanda. Dessa råd är extra viktiga för den växande hjärnan.
Vill bara hänga och slappa
Stimuli för hjärnan i form av aktivitet såväl kroppsligt som tankemässigt måste avlösas av perioder med vila. Detta är mycket viktigt. Visserligen vilar aldrig hjärnan helt. Även under sömn pågår en hög aktivitet i våra nervsystem. Men avbrott för sömn, vila och även variation är en förutsättning för att kunskaper, minnen ska kvarstå. Om vår sömn störs, eller om vi får för mycket information eller länge är aktiva utan återhämtning, kommer inte minnen att långtidslagras, inlärnings- och koncentrationsförmåga sjunker och prestationsförutsättningarna försämras. Mest är alltså inte bäst. Hjärnan, d v s vi, behöver såväl vila, sömn som andra typer av återhämtning. Med detta faktum i minne kan man också förstå varför tonåringar ofta är "trötta" och enligt egen utsago bara vill "hänga" eller "slappa". Deras hjärnor behöver mer sömn än en vuxens.
Ditt barn mår nog bättre än du tror. Tänk på att de flesta tonåringar växer upp och blir bra vuxna. Men hjälp gärna den här processen på traven genom att stötta som vuxen längs vägen.
Tips från den mentale coachen:
1. Träna tanken & kroppen.
Försök bygg upp träningen så att inte bara olika sinnen får sitt utan olika dimensioner av tänkande och mänsklig förmåga. Vissa problem lämpar sig mer för ett intensivt funderande, medan andra kanske löses mest på "känsla". Kör inte bara med logiska förnuftiga resonemang utan var lite vild och "kreativ".
2. Visa och prata om känslor.
Som en följd av hjärnans utveckling och samspelet mellan individer under barnaåren förändras också sättet att uttrycka känslor på.
Hos äldre barn ökar ytterligare förmågan att kontrollera och anpassa sättet att uttrycka känslor. Men långt upp i tonåren uppvisas fortsatt ofta snabba känsloskiftningar, stora uttryck och över huvudtaget mycket känslor, jämfört med hos den vuxne. I puberteten blir dessutom ofta sättet att uttrycka känslor, som så mycket annat, en sammanhållande faktor. Hellre skrika, gråta vara rädd med någon istället för åt/för någon. D v s man beter sig som kompisarna för att inte hamna utanför. Kompisar är viktiga för tonåringen, ta gärna chansen att prata med dem också när tillfälle ges.
3. Skratta oftare!
Barn lär skratta i genomsnitt 400 ggr mot vuxnas 15 ggr/dag. Även gråt, ilska och andra känsloyttringar är vanligare hos barn. Men ju närmare de kommer vuxenåldern avtar de synbara känsloreaktionerna och därmed också de inre konsekvenserna. Det är nämligen så att känslor, tankar och reaktioner påverkar varandra åt "bägge håll". Man blir glad och skrattar, men blir också glad av att skratta, eller till och med att se någon annan skratta. Varför är det så att vi visar mindre känslor med åren? Är det uttryck för "mognad"? Är det fel att visa känslor? Är det något barnet lär sig av vuxenvärlden? "Gråt inte -skärp dig!" "Bete dig inte som ett barn!" Eller är det också exempel på den "lata hjärnan" som också här försöker spara kraft genom att inte ens orka visa känslor? Hur är det i andra kulturer?
Idrotten är här ett föredöme. Det är ju betydligt mer accepterat att visa högljudda känslor på idrottsplan än i många andra sammanhang.
"Humor" och glädje, vet vi stimulerar såväl inlärning som prestation och inte minst motivation. Det måste vara vår skyldighet som vuxna att skapa "glädjefyllda" miljöer, inte minst när vi har med unga individer att göra. Detta är inte svårt. Lär vi oss att verkligen lyssna till barnen och ungdomarna, att spela deras spel, att ta dem på allvar, då är det aldrig långt till skrattet och glädjen!
4. Tänk utanför ramarna!
Vuxna gör ofta som de alltid har gjort. Detta går fortare, kräver mindre energi, men skapar också ibland onödiga låsningar och begränsar förmågan att se varje uppgift eller problem som något med flera alternativa lösningar. Bibehåll och uppmuntra barnets "nyfikenhet och kreativitet" och ge inte efter för den "fullvuxna lata" hjärnans benägenhet att vilja förenkla.
5. Mer positiva stimuli, färre negativa.
Hjärnan utvecklas när den används. Ju mer stimuli den utsätts för, fysiskt, mentalt, eller när olika sinnen aktiveras, desto starkare blir kopplingarna mellan nervcellerna. Det är grunden för de färdigheter och förmågor vi skaffar oss. Även tänkta händelser, d v s tankar, skapar alltså minnesspår, nervcellskopplingar och kemiska förändringar vilka utgör grund för hur vi presterar i framtiden.
Johan Plate
SVT Play
