Ina Rosdal Lauridsen är 17 år och bor med sin mamma i den populära fiskebyn Skagen i norra Danmark. När Inas mamma började närma sig 33 år och ännu inte träffat kärleken och drömmen om ett barn blev starkare och starkare så kontaktade hon ett privatsjukhus. Där lyckades hon bli gravid med hjälp av en anonym spermadonator.

Inas familj består idag av mamma, mormor och morfar, morbröder och mostrar samt kusiner. Det är en liten familj tycker Ina eftersom hon saknar pappa, farmor och farfar och hela den delen av sitt ursprung.

När fick du veta?
Det har aldrig varit en hemlighet att jag är ett donatorbarn. Ända sen jag var liten flicka har jag vetat det och då, när jag var liten kallade jag donatorn för min far men ju äldre jag blev förstod jag att han inte var en pappa utan bara en donator.

Vad tycker du om anonyma donatorer?
Eftersom min biologiska far är helt anonym för mig så vet jag bara att han har blå ögon, mörkt hår, hur mycket han väger och hur lång han är. Och så vet jag att hans donatornummer är 137. Jag kan aldrig få reda på mer om honom och det är fruktansvärt frustrerande.

På den tiden då min mamma ville bli förälder fanns det inget val, alla donatorer var anonyma. Och det tycker jag är tragiskt. Det känns som ett övergrepp att jag inte vet mitt ursprung. Halva jag, min fars sida är totalt i mörker.

Jag förstår att min mamma valde en donator istället för att gå på krogen och bli gravid med vem som helst. Men i dag när man kan välja om donatorn ska vara anonym eller öppen så tycker jag att det är helt fel att välja anonym. Det är ett egoistiskt val, det är en vuxens behov, det har inget med barnets behov att göra. Valet av anonym donator kan aldrig göras om och därför är det fel. En öppen donator däremot, innebär att barnet har ett val. Jag anser att alla länder borde ha en lagstiftning som i Sverige där donatorn alltid är öppen.

Vad är det du vill ha av donatorn?
Det är inte en pappa jag söker, jag är inte så naiv att jag tror att han nånsin skulle bli det. Jag vill veta vad jag ärvt av honom och vilka genetiska brister jag har. Jag skulle vilja veta hur han är, hur han lever och om han har andra barn. Det skulle vara så kul att se hur han ser ut, att åtminstone få se ett foto av honom. Jag tycker att det är viktigt att veta vem man liknar, så att man inte känner sig som en främling.

Hur hanterar du din frustration?
Det enda jag kan göra är att berätta om det här och säga vad jag tycker. Det är ett viktigt budskap. Dessutom ligger det konstant i mitt undermedvetna att jag inte vet vem som är min far.

Jag påminns närmast dagligen om mitt ursprung. Senaste gången var en uppgift i spanskan där vi skulle svara på frågan, vad gör din far i dag? Det är klart att det känns och gör ont.

Vill du ha barn i framtiden?
Jag älskar barn och ja, en dag tror jag att jag vill ha barn men det är för tidigt att säga. Men jag tror inte att jag kommer skaffa barn med hjälp av en donator.