Planet of Snail - IDFA 2011 Feature Length Competition from Cinema Coffin on Vimeo.

Dokumentärbloggen jublar! Under fredagskvällen stod det klart att vinnaren av VPRO IDFA Award for Best Feature-Length Documentary är den fantastiska sydkoreanska dokumentärfilmen Planet of Snail.

Seung-Jun Yis vackra film handlar om dövblinde Young-Chan som kommer från en liten snigelplanet där alla, likt han själv, är döva och blinda. De kallar sig sniglar för att de enbart kan förlita sig på sina känselorgan och kommunicerar genom beröring. Young-Chans liv förändras radikalt när han träffar Soon-Ho. Hon vet hur det är att vara ensam och blir hans bro och fönster till omvärlden. De skapar sitt eget språk genom att röra vid varandras fingrar och Young-Chan lär sig att läsa blindskrift. Möjligheterna öppnar sig och drömmar väcks till liv.

Kort efter deras möte är paret oskiljaktiga, men den nyfunna lyckan kan bli kortvarig. Soon-Ho lider av en allvarlig ryggradssjukdom och paret måste lära sig att leva var för sig. Det blir starten på Young-Chan livs största äventyr.

Vi är ganska säkra på att filmen kommer att sändas på SVT i framtiden, men till dess - läs mer om den här.

Postat av: Ida

Åh, vad mycket bra och nyskapande dokumentärer det finns på nätet - många som dessutom är helt gratis att spana in. Ibland kan vara svårt att veta var man ska leta, men misströsta icke, vi har tipset till dig!

Det är att spana in IDFA DocLab som är den mest experimentella kategorin på världens största dokumentärfilmsfestival, IDFA (International Documentary Film Festival Amsterdam).

Inför kvällens utdelning av IDFA DocLab Award har nitton av årets bästa dokumentärer, berättade med nya medel och metoder online och offline, nominerats. I onsdags gjordes en ny utgallring och nu tävlar tre filmer om priset om 2 500 euro och även äran såklart. Vilken film som vinner avgörs ikväll klockan 20.00 Men kolla in vilken som är din favorit redan nu:

Barcode.tv, fransk-kanadensisk dokumentär av Philippe Archontakis och Pascal Brouard:

Beyond 9/11, amerikansk av Kira Pollack:

Insitu, fransk av Antoine Viviani:

INSITU - international trailer from PROVIDENCES on Vimeo.

Och sen måste vi även passa på att tipsa om vår egen favorit bland de övriga nomineringarna, Goa Hippie Tribe av Darius Devor om ett gäng gamla hippies som tack vare Facebook återförenas 40 år efter sina glansdagar i Indiska Goa. Spana in filmens hemsida här.

Postat av: Ida

"Ska något göras, så måste jag göra det nu, annars kommer alla inblandade att dö". Det säger regissören och huvudpersonen Peter Torbiörnsson i Söndagsdokumentären Sista kapitlet, som visas 27/1, kl.20.00 i SVT2.

I filmen får vi följa Peters inre och yttre resa, när han söker svaret på vad som egentligen hände den där dagen i Nicaragua 1984 då flertalet journalister dödades i ett bombattentat. Mer än tjugo år senare plågas han fortfarande av skuld över sin roll i denna terrorhandling som aldrig blivit fullt utredd. Peter visste bara att han, utan intention, hjälpt mannen som begått dådet.

Tack vare filmen har han nu gjort upp med sitt förflutna.

Hur känns det nu när filmen är klar?

- Jag känner en stor lättnad. Det var ju en ytterst personlig sak och ett brott som skulle redas ut, och det känns bra att kunna bidra med att bryta tystnaden i Centralamerika. Jag är nöjd med att jag till slut fick ihop det hela, och jag har insett att livet är större och rikare än förbittringen av ett gånget brott.

Peter berättar i filmen om skulden som aldrig ville lämna honom, och han har länge funderat på hur han vill uttrycka det som hänt. En timmes lång dokumentär blev till slut hans uttryck och räddning.

- Nu har jag gjort det jag kunnat. Sanningen gör en fri, och jag har varit så ärlig som jag bara kunnat och på det sättet gjort mig fri från mig själv och skulden. Och på det stora hela så tror jag att skildringen är det allra viktigaste. Berättelser kommer före alla åsikter om vad som hänt.

Dokumentären, som blev prisad på Nordisk Panorama, har även visats i Nicaragua, där mottagandet blev stort och överväldigande för Peter. Den är nu den mest sedda dokumentären i landets historia.

- Visningarna var helt fullsatta och det var framförallt de unga som kom för att titta på filmen. Nu tror jag att de kan förstå sina föräldrar bättre och även hela den generationen som levde under den här tiden.

Postat av: Diana

Idag var det smygpremiär av årets kortfilmsjulkalender, Rim & Reson - en julkalender för vuxna, på Berns i Stockholm. Det är tredje året i rad som SVT Kortfilm drar igång ett unikt samarbete och skapar julefrid även för de bittra som är till åren komna, i år tillsammans med några av Sveriges bästa serietecknare och animatörer.

Dokumentärbloggen var självklart på plats för att tjuvkika på alla luckorna och passade även på att prata lite med personerna bakom projektet. Läs mer om deras tankar om projektet här på bloggen i helgen.

Med namn som Nina Hemmingsson, Ulf Lundkvist, Jan Stenmark, Sara Granér, Liv Strömquist och Martin Kellerman kan det dock inte bli annat än succé! Titta själv på lucka nummer elva som har sipprat ut ur tv-huset tillsammans med glöggångorna...

Postat av: Ida

Nu är alltså IDFA (International Documentary Film Festival Amsterdam) i full gång. Självklart är delar av Dokumentärredaktionen på plats för att hålla koll på det senaste som händer i dokumentärfilmsvärlden.

Och idag premiärvisas alltså Fredrik Gerttens uppföljning till Bananas!* på IDFA. Den heter Big Boys Gone Bananas!* och skildrar den efterföljande rättsprocessen som fruktjätten Dole drog in honom i. Arbetsprocessen med filmen har varit slitsam och dragit ut på tiden, när Dokumentärbloggen pratade med Gertten tidigare i veckan arbetade han fortfarande med finputsningen av filmen. Vi fick under fredagen reda på att en slutgiltig version var på väg till Amsterdam, så nu ska den finnas på plats.

Troligen kommer filmen att visas här i SVT någon gång under nästa år, men till dess kan du kolla in Kulturnyheternas inslag från tidigare i veckan här:

All information om IDFA, där bland annat The Ambassador som vi skrev om här nedan, var öppningsfilmen, hittar du här!

Postat av: Ida

Han är Sveriges just nu bäst säljande författare världen över. Sannolikt finns åtminstone ett exemplar av hans böcker i varje svenskt hem och den bittra arvstvisten mellan hans efterlevande är nästan lika känd som hans verk. Alla känner till hans namn, men vem var personen, Stieg Larsson?

Den frågan kunde Karin Swärd inte släppa vilket nu har resulterat i veckans K special: Stieg Larsson - journalist och författare. Själv träffade hon aldrig Stieg Larsson och när hon påbörjade arbetet visste hon inte mer om deckarkungen än gemene man. Hon hoppas att med filmen kunna ge en annan, mer nyanserad bild av Larsson, som den engagerade yrkesman, feminist och antirasist han var.
- Han har fått stå i skuggan av allt annat - framgångssagen, arvstvisterna. Jag har tänkt på det här under flera års tid, vem var han? säger Karin Swärd.

I filmen intervjuar Karin Swärd tidigare kollegor och vänner till Larsson, men varken hans sambo eller familj finns med. Det är ingen slump.
- Jag valde bort familjen och hela den problematiken för att jag har fått nog av den. Jag ville att Stieg Larsson själv skulle få ha huvudrollen i hela filmen. Jag sökte inga sensationer, snarare det motsatta, jag ville få fram vardagen. Vem han var, vad han stod för och vad han slogs för, säger hon.

Foto: Andreas Lundberg/TV4 Flera personer som figurerar i filmen har aldrig tidigare uttalat sig om Stieg Larsson eller deras relation till honom. Trots detta har Karin Swärd inte haft svårt att få dem att ställa upp. Hon tror att det dels beror på att det har gått några år sedan hans bortgång, dels på att stormen kring efterspelet efter den har lagt sig.
- Nu har det gått sju år, kanske är de mogna att prata om det därför eller så råkade jag bara ringa vid rätt tid så att de ville prata om sin vän och kollega? Jag är tacksam att de ville vara med, säger hon.

Filmen inleds med en stark scen i vilken den tidigare kollegan från Expo, Monika Kischinowsky, berättar om Stieg Larssons sista dag i livet. Hissen var ur funktion den dagen och en tyst och blek Larsson klev in på redaktionen efter att ha klättrat upp för de sju trapporna. Hon beskriver hur hon blev orolig och ringde en ambulans. Några timmar senare kom dock beskedet, Stieg Larsson hade avlidit till följd av en hjärtinfarkt.
Karin Swärd blir på samma gång både upprymd och oroad när scenen kommer på tal.
- Ja, vad tyckte du om den? Funkar det? Den var svårhanterlig, men samtidigt kände jag att med en så klok och varm kvinna kunde det på något sätt inte bli fel, säger hon.

Trots att alla vet att historien om Stieg Larsson inte har ett lyckligt slut och att alla intervjuade var väldigt fästa vid honom, lyckas Swärd undvika snyft- och hyllningsfällorna.
- De berättar om honom som en verklig människa, hur han faktiskt var en dålig chef för att han inte kunde delegera arbetsuppgifter och så. Det är nog lättare att göra nu än om det hade varit närmare inpå, säger Swärd.

Sju år efter Stieg Larssons död har filmen om honom premiär. Karin Swärd är själv förvånad att den inte redan är gjord och hoppas att många ska se den, främst för de medverkandes skull.
- Det är deras film om Stieg för det är deras berättelser. Jag hoppas att jag gör dem rättvisa och att det blir en så heltäckande bild som möjligt av den han var, säger hon och drar en parallell till de omåttligt populära stadsvandringarna i böckernas fotspår som hålls i Stockholm.
- Det är en säregen upplevelse, där går folk i Stieg Larssons fotspår, men de vill inte veta någonting om honom. Bara om hans fiktiva figurer, säger hon.

K special: Stieg Larsson - författare och journalist sänds i SVT2 fredagen den 18 november 2011 kl 20.00.

Journalisten Karin Swärd har tidigare gjort dokumentärer som Ted Gärdestad 1956-1997 (1999), Sagan om Astrid Lindgren (2002) och Skotten i Knutby (2005).

Postat av: Ida

• Läs mer om K special: Stieg Larsson - journalist och författare

Idag drar Stockholms filmfestival igång för 22:a gången och det gläder såklart en redaktion som vår.

Vi har spanat in dokumentärfilmsutbudet och det finns en hel del intressanta titlar - vissa kanske till och med kommer att dyka upp på en public servicekanal nära dig i framtiden ...

Här kommer några filmtips som vi inte kommer att missa:

George Harrison: Living in the Material World av Martin Scorsese
Ingen har väl kunnat missa att mannen bakom musikdokumentärer som the Last Waltz och No direction home är aktuell med en ny, kanske blivande, dokumentärklassiker? Favorit-Beatlen, bra musik och nya intervjuer med såväl Paul McCartney som Eric Idle kan inte bli annat än bra.

The Bengali Detective av Philip Cox
Filmen om Rajesh Ji, en bengalisk, Bollywood-dansande detektiv har väckt vårt intresse. Han löser brott som Calcuttas polis inte vill ta i med tång tillsammans med en brokig skara kollegor. Men drömmen är bli professionell dansare och en dag anmäler han sig - och kollegorna - till en tevesänd danstävling.

Buck av Cindy Meehl
Möt mannen som är inspirationen till Robert Redfords karaktär i filmklassikern, Mannen som kunde tala med hästar. Han heter Buck Brannaman och försörjer sig numer som föreläsare för ägare till nervsvaga hästar.

Knuckle av Ian Palmer
Vi är väldigt nyfikna på Ian Palmers film om den närmast ändlösa fejden mellan Irish Travellers-klanerna, Quinn och Joyce. Palmer har följt familjernas blodiga uppgörelser i över tio år. Knuckle ger den osminkade bilden av vad förakt och hat kan leda till.

Vi ses i festivalvimlet!

Postat av: Ida

... träffade vi på i Malmö. Mads Brügger är hans namn, och han balanserar precis på den där gränsen där man inte riktigt vet vad man ska tycka - och kanske rentav, som jag, mår lite lite illa.

I Malmö var han för att berätta om sin senaste film, Ambassadören, som också öppnar IDFA-festivalen i Amsterdam nästa vecka. Här balanserar Brügger på den yttersta gränsen mellan verklighet och fiktion, skaffar sig ett diplomatpass och drar iväg till Centralafrikanska republiken.

Här stövlar han omkring i bruna läderridstövlar a la Henry Stanley, viftar med sedlar, engagerar sig i skumma diamantaffärer och lever upp till samtliga klichébilder av den vita affärsmannen i djungeln.

Låter det provocerande? Well, det är nog precis så denne kontroversielle man hoppas på att du ska reagera. Kolla in trailern, för all del. Filmen kan snart visas i en tv nära dig. Kanske.

Vill man veta mer om hur, var och framförallt varför finns en finfin intervju (på engelska!) här.

Postat av: Hanna

I perioder sedan maj 2010 har Erik Palm arbetat med sin film om Carema och de nya äldrevårdkedjorna. Men att få chefer och personal att ställa upp på en intervju har inte varit det lättaste. - Det är lättare att få prata med Fredrik Reinfeldt än med en sjuksköterska, säger Erik.

Idén till filmen fick Erik 2009 när han studerade på Stanforduniversitetet i USA, och på nära håll bevittnade hur äldrevården tagits över av stora kedjor - ofta ägda av riskkapitalbolag. Samma utveckling hade även tagit fart i Sverige, men var redan väl etablerad på andra sidan Atlanten. Eftersom kedjorna funnits där längre fanns det också intressant forskning om dem.

När det amerikanska riskkapitalbolaget KKR köpte upp svenska Carema tyckte Erik att det var dags för en granskning. När han kollade med kontakter fick han också tips om bolagets verksamhet från flera olika håll.

"Förvånad över mycket"
- Första tanken var: hur går det egentligen till när man ska tjäna pengar på sjuka äldre? Sedan blev jag förvånad över mycket som jag upptäckte, hur man skruvar åt och skruvar åt på olika håll. Men det var samstämmiga vittnesmål på att allt bygger på att man ska spara pengar, säger Erik, som dock hade svårt att få anställda på Carema att uttala sig.

- Det är svårt att få vårdpersonal att ställa upp. Trots att de har meddelarfrihet är personalen rädd för att prata. Flera sa att de är rädda om jobbet. Jag tror att det också är en kultur att hålla tyst inom sjukvården. Det är en väldigt hierarkisk värld. Det är mycket svårare att få intervjua en sjuksköterska hos Carema än att få träffa Fredrik Reinfeldt.

Marknaden har vuxit
I Sverige har marknaden för privatägd äldrevård exploderat, och blivit dubbelt så stor på bara några år. Erik tycker att det är viktigt att reflektera över huruvida privatiseringen fungerat som man tänkt sig. En sak som förvånade honom under granskningen var att de äldre var så sjuka när de tas in.

- Man har en bild av att äldreboendet är en plats där man fikar och spelar yatzy. Men sanningen är ju att på många boenden, i alla fall i Stockholm, lever många bara några månader. Äldreboenden har blivit mer som hospice.

Extra viktigt att granska
En av de största drivkrafterna för Erik var det faktum att han blev varnad av flera kollegor för att ge sig in i "vård-debatten" eftersom den är ett politiskt minfält.

- Jag tycker att det är fel. Om man bevakar livsmedels-, fordons-, telekomindustrin eller nästan vilken annan industri som helst så anses det inte politiskt. Det har blivit en härdsmälta av åsikter i det här med vården. Det tycker jag är obehagligt, och därför är det extra viktigt att göra oberoende faktabaserade granskningar av de här nya trenderna, speciellt när det ännu inte kommit så mycket forskning i Sverige på området.

Dokument inifrån: Vi gav dom vår pappa, sänds den 6 oktober kl 20.00 i SVT2, och finns därefter på SVT Play. Filmen är den första av tre i Dokument inifråns granskning av äldrevården

Postat av: Hanna Källqvist

I samband med dokumentärfilmsträffen M:DOX i Malmö har åtta filmare från hela landet fått chansen att pitcha sina filmförslag för SVT. Utvecklingsbidrag på 50 000 kronor stod på spel, och det slutade med att inte bara en, utan två projekt kunde sätta plus i budgeten!

Pristagare nummer ett, Klara Levin, pitchade projektet Crime City Love, om ett gäng tjejer i Malmö som utövar den mycket tuffa och fysiska sporten rollerderby.

- Det känns jättebefriande att få det här stödet. Även om jag hade gjort filmen i vilket fall som helst, så är den här en bekräftelse och en uppmuntran till att jobba vidare, säger Klara, och kramas om av pristagare nummer två, Erik Lindeberg.

Eriks ambition med sitt projekt är att öka förståelsen för barn med särskilda behov - något han hoppas uppnå i filmen "Bokstavsbarnen" där vi får möta en skolklass full av just dessa barn.

Åtta finfina projekt var det, och inte helt lätt att välja. Överlag var juryn imponerad av den höga kvalitén på såväl pitcharna som projekten - flera av dem kommer vi nog med all säkerhet se mera av.

Motiveringen i sin helhet:

"En av dokumentärfilmens uppgifter är att ta med publiken till sammanhang och platser där den annars inte har tillträde. I år har SVT valt att gå vidare och ge utvecklingsbidrag till två sådana projekt.

Det första utvecklingsbidraget går till en film och en filmare vars ambition är att öka förståelsen för barn med särskilda behov. Filmen vill visa på möjligheterna snarare än problemen och vi tror att den kan få oss att se de här barnen med andra ögon och se dem som annat än bara stökiga och besvärliga. Bidraget går till filmen Bokstavsbarnen av Erik Lindeberg.

Det andra utvecklingsbidraget går till en film som vill tränga in i och skildra en sport som för några unga kvinnor blir till en livsstil där de får möjlighet att bryta invanda mönster och föreställningar. Vi tror att filmen kan ge oss som publik en inblick i en annorlunda gemenskap där vi också får möjlighet att konfrontera några av våra egna fördomar. Bidraget går till filmaren Klara Levin och hennes projekt Crime City Love.

Postat av: Hanna

Flera av SVT:s medarbetare befinner sig i helgen i Malmö för att ta del av dokumentärfilmsträffen M-DOX:s späckade schema. SVT dokumentärs morgontrötta webbredaktör Hanna Källqvist väcktes på fredagsmorgonen av redaktionens enda skåning med ljuva toner av Edward Perssons "Jag är en liten gåsapåg från Skåne" på ett litet hotell i centrala Malmö.

Sen bar det iväg till första seminariet där vi fick veta mer om det gigantiska dokumentärprojektet Why Poverty?. SVT:s Axel Arnö var moderator och presenterade den internationella storsatsningen tillsammans med regissören Bosse Lindquist.

- Det är ett av de största projekt jag någonsin jobbat med. Vi har som mål att nå 500 miljoner tittare, berättade Axel Arnö.
Why Poverty-projektet kommer, vid projektets slut, bestå av åtta långfilmer och trettio kortfilmer som alla ska undersöka och skildra fattigdomen runt om i världen, och söka svaret på frågan: Hur kan det fortfarande finnas fattigdom 2011?
- Men vi vill också skapa verktyg och inspirera folk att göra något åt fattigdomen, fortsätter Axel Arnö.

Över tjugo av de stora internationella TV-bolagen är anslutna och cirka sjuttio förslag på långfilmer kom in till den internationella juryn som fick till uppdrag att välja ut de åtta starkaste förslagen. Ett av dessa förslag kom från svenska regissören Bosse Lindquist, känd för sin prisbelönta Wikileaks - med läckan som vapen .

I hans förslag, som går under arbetsnamnet "How to do good" ska han undersöka Bob Geldofs och Bonos stora insatser mot fattigdom. För vem minns inte den kändistäta välgörenhetsgalan Live Aid som drog 3 miljarder tittare 1984?

- Jag håller på att undersöka deras verksamhet och jag försöker gå igenom den resa de gått igenom. Framförallt vill jag undersöka hur de gör för att utrota fattigdomen och vilken verkan deras arbete har.

Ikväll väntar vi med spänning på vem eller vilka som får SVT:s pris för bästa pitch. Fortsättning följer!

Postat av: Diana Olofsson

Doxen Give up tomorrow sändes den 11 oktober, och allt sedan dess har dokumentärredaktionen funderat och dividerat.

Hur har det gått för Paco? Sitter han fortfarande i fängelse? Eller har den segdragna kampen för att få honom fri äntligen lyckats?

SVT:s Diana Olofsson ringde upp filmaren Michael Collins i Spanien, dit han rest med anledning av den spanska premiären. Han hoppas att filmens visning där ska hjälpa till att åter aktualisera fallet, där den filippinske medborgaren Paco blev oskyldigt dömd för dubbelmord.

Filmen ligger kvar på SVT Play till den 10 november - se den (se den igen!) här

Postat av: Hanna Källqvist

SVT i all ära, men även på SR sänds det ju en himla massa bra dokumentärer! I slutet av november vill vi till exempel tipsa om Madonnan och Skökan - en riktig pärla (och glöm för allt i världen inte att kolla in trailern ovan - ett gott skratt utlovas!)

Helena bor i ett radhus utanför Göteborg. Här har hon bott i snart 40 år.

En gång i månaden kommer tjejgänget på middag och då blir det ärtsoppa med punsch. Varannan dag hälsar hon på sin gamla mamma som nyss fått en stroke. Helena älskar att resa, ta hand om sina barnbarn och att vara i sin trädgård som hon vårdar ömt.

För snart två år sedan slutade Helena som prostituerad.
Ett arbete hon haft i över 35 år.

Dokumentären Madonnan och Skökan sänds i P1 söndag 30 november kl 15.03.

Postat av: Hanna Källqvist

Veckans Dox: Sons of perdition om ett gäng tonårspojkar som lever i religiös exil i USA lämnar ingen oberörd. De blev utstötta från sekten FLDS när föräldrarna fick höra av sektledaren att deras stökiga söner var en prövning från djävulen. Dokumentärbloggen ringer upp Peter Åkerbäck som är doktor i religionshistoria för att tala om sekter och hur de kan få människor att begå - för de flesta - ofattbara handlingar.

Avskärmad från samhället har FLDS (Fundamentalist Church of Jesus Christ of Latter Day Saints) skapat ett samhälle i ökenregionen mellan delstaterna Utah och Arizona. När Warren Jeffs, ledare av FLDS (som i augusti blev dömd till livstids fängelse för sexuella övergrepp mot minderåriga) utnämnde sig själv till profet för snart tio år sedan tog han krafttag för att få sektens medlemmar att följa honom. Tvivlare och tänkbara konkurrenter uteslöts. Hundratals av sektens unga pojkar förvisades, andra flydde undan sina föräldrars försök att med fysiskt våld kontrollera - och därmed behålla sina barn.

Peter Åkerbäck är doktor i religionshistoria med inriktning på sekter. Peter Åkerbäck har ägnat 20 år åt forskning på sekter, eller alternativa religioner, som han benämner det. Han menar att ordet sekt har fått en negativ klang - bland annat på grund av grupper som FLDS.
- Det uppstår ett problem när man använder ett begrepp för ett stort antal rörelser som det finns stora skillnader emellan. FLDS har flera drag som är ovanliga för de flesta sekter, till exempel hur extremt de avskärmar sig från samhället, säger han.

Det finns dock några karaktäristiska drag som utmärker religiösa sekter, enligt Åkerbäck.
- De är ofta små och exklusiva på så sätt att de har monopol på sanningen. Medlemmarna måste visa sig värdiga annars finns det en stor risk att bli utesluten, säger han.
Andra tendenser som återfinns i många sekter är ett starkt vi-och-de-tänkande och även drag av proteströrelse, exempelvis mot den riktningen samhället är på väg.
Men vad är det då som lockar människor till att bli medlemmar av en sekt?
- Jag har grävt mycket i det där. Tittat på om de är psykiskt disponerade på något särskilt sätt eller jagsvaga, men det finns ingenting som tyder på att det är en speciell kategori av människor. Det de har gemensamt är att alla säger att de kom till en punkt i livet där de måste ha svar på existentiella frågor. De har haft ett gnagande behov som de inte kunnat lägga ifrån sig och på så sätt hittat sekten.

Hur kommer det sig att medlemmar av sådana här sekter kan förvisa sina barn, acceptera månggiften och liknande?
- För det första ska man vara medveten om att inte alla medlemmar gör det, många lämnar sekten när det ställs sådana krav. Sedan är det en blandning av grupptryck och övertygelse. Om man tror att någon är profet, som i det här fallet, så ställs inte ens frågorna - man tror att det är guds vilja.

Hur vanligt är det då att sekter stöter bort vissa medlemmar, såsom pojkarna i detta fall?
- För sekter i allmänhet är det ovanligt.

Vilket är syftet?
- Dels gäller det för ledaren att ta bort alla som kan konkurrera om makten. Sen är det viktigt att bara det rena får finnas. Alla orena element ska rensas bort för sekten måste vara perfekt.

Hur ställer du dig till hur sekter framställs i media?
- Det är få som har varit på plats och vet hur det ser ut i sådana här grupper, ändå har alla bilden klar för sig. Den föreställningen är så djupt rotad att den är svår att slå hål på. Problemet ligger hos dem som blir utsatta för fördomarna. Begreppet sekt innefattar så många grupper och det är orättvist att de buntas ihop.

Kommer du att titta på dokumentären ikväll?
- Ja, det är klart.

Dox: Sons of perdition kan du se här t.o.m. 17 november

postat av: Ida Krasse

Kim Longinotto är en flerfaldigt prisbelönad dokumentärfilmare, vars film "Pink Saris" nyligen visades på Dox. Longinotto har blivit känd för att vara obeveklig i sitt arbete med att skildra kvinnor och flickor runt om i världen. Två av hennes dokumentärer, Rough Aunties och Sisters in law har även de visats på SVT.
Vi ringer upp Kim Longinotto för att prata med henne om Pink Saris, om framtiden - och om hennes passion för berättandet.

- Om jag ska vara ärlig så är första anledningen till att jag gör en film, att jag blir besatt av en historia. Jag gillar inte fakta och siffror, jag vill bli berörd och beröra, säger regissören.

Sampat Pal från filmen Pink saris.

Kim Longinottos filmer sjuder av hopp och styrka. I Pink Saris får vi följa Sampat Pal, en karismatisk och dominant ledare för Gulabi Gang alias Pink Saris, en grupp av hundratals oberörbara kvinnor som bekämpar gamla traditioner i Uttar Pradesh i norra Indien. Samhället är extremt hårt mot flickor. De får ingen utbildning, blir bortgifta som barn, och behandlas som bytesvaror. Sampat Pal ger unga flickor en röst.

- Genom att prata med människor och genom att öppna upp väldigt tabubelagda ämnen närmar sig Sampat förändringen på ett annat sätt. Jag tror att hon håller på att förändra något eftersom hon utmanar tabun. Saker som barnmisshandel och våldtäkter, de är alla gömda saker och något som vi inte pratar om öppet.

"Sampat har förändrats"

Kim Longinotto tror att Sampats öppenhet och frispråkighet kan luckra upp ett hemlighållande som håller övergrepp som dessa vid liv. Men idag har hon inte längre någon nära kontakt med henne. Sampat har blivit allmänt känd i Indien och börjar närma sig en framgångsrik politisk karriär. Och de övriga kvinnorna bor isolerat på landsbygden.

- Jag har verkligen försökt, men det är oerhört svårt att hålla kontakten med dem. Ingen har mobiltelefon och de befinner sig i den mest extrema situation, i extrem fattigdom på landsbygden. Pink Saris är den enda film där jag känner att jag inte kunde hjälpa de jag filmade. Genom Rough Aunties fick vi in pengar och gjorde en verklig förändring i människornas liv. Så detta är otroligt smärtsamt för mig. Jag är bekväm med alla mina filmer, förutom Pink Saris på grund av det.

"Sisters in law", 2005

Sampat har nog tyvärr förändrats sen filmen gjordes, fortsätter Kim Longinotto.
- Jag skickade pengar till henne men hon hjälpte inte flickorna. Jag tror att hon håller på att bli en förlorad själ och jag misstänker att hon, som de flesta andra indiska politiker, kommer att bli korrupt. Hon fick sluta skolan som nioåring och blev bortgift som tioåring. När hon var tretton fick hon sitt första barn. Hon är så skadad. Vet du vad jag tror? Jag tror att de är under uppväxten som du lär dig hur du ska älska människor. Jag lärde mig i tidig ålder att du kan lita på människor. Även om jag aldrig egentligen älskade mina föräldrar så fanns det andra människor i mitt liv som jag älskade och kunde lita på. Men hon har aldrig haft det så.

Hade en svår uppväxt

Kim Longinotto hade själv en svår uppväxt och hamnade på gatan som tonåring. Hon kände sig ensam som barn och levde i böckerna och sedan dess har hon varit på jakt efter berättelser som berör. Hon trodde att hon skulle bli författare men dokumentärfilmandet skulle komma att ersätta författarskapet. Longinotto ville göra film som människor verkligen ville se, där man börjar älska och identifiera sig med karaktärerna

"Rough aunties", 2008

- Det är viktigt att bli berörd och att verkligen få komma in i en annan människas liv, och se en ny värld med hjälp av en bok eller en film. Den tyska filmen "The life of others" visar hur någon konkret kikar in i en ny värld som den över huvud taget inte är bekant med sedan tidigare. På något sätt så tror jag att man kan förändras just på grund av det nya man sett. Med det sagt så har jag ingen förhoppning eller tro om att drastiskt förändra människor liv, men efter min dokumentär Sisters in Law fick jag höra om kvinnor som gjort små förändringar i sina liv efter att ha sett filmen. Kvinnorna i filmen arbetade förvisso med att förändra strukturer i det kamerunska rättsystemet så det är på ett storskaligt plan. Men många blev inspirerade av att se hur man kunde leva och förändra sina liv, som en kvinna som fick styrkan lämna partnern som misshandlade henne, just på grund av styrkan som kvinnorna i filmen visade.

"Stereotypt sätt att skilda kvinnor på"

Nu, med nytt stöd från Channel 4, ska Kim Longinotto följa en annan indisk kvinna. Kvinnan är muslim och helt beslöjad och har blivit politiker. Hon är ytterligare ett exempel på en stark kvinna som säger ifrån och bryter tabun.

- Bara det faktum att någon slår tillbaka känns bra. Har du sett Slumdog millionare? Varför gör en utbildad man en sådan film? Sådana filmer håller upp en bild av flickan som blir räddad och folk märker det inte ens. Det är ett tråkigt, stereotypt sätt att skildra flickor och kvinnor. Jag tycker att det ska finnas ett visst hopp. Det är därför jag filmar dessa ämnen. Jag försöker filma förändring och människor som försöker att förändra sina liv och slår tillbaka.

Pink saris kan du se här t.o.m. 3 november

postat av: Diana Olofsson

Inte ett öga var torrt efter premiären av Maria Kulhlbergs dokumentär "Han tror han är bäst" på Unga Klara igår. När filmens två huvudpersoner, bröderna Aldo och Carmine Ingrosso, tillsammans med sina systrar Theresa och Irene gick upp på scenen efter visningen visste jublet inga gränser.

Aldo och Carmine har, vid filmens början, inte pratat med varandra på 13 år. Regissören och systerdottern Maria Kuhlberg vill få dem att försonas, och resultatet blir en resa i det sociala arvets dunklaste korridorer.

Maria Kuhlberg. Foto: Mark Earthy

Huruvida de blir sams tänker jag inte berätta, men igår kom i alla fall bröderna till Unga Klara sida vid sida, och minglade med bland andra Amelia Adamo och Lena Endre. Men även om det var kändistätt värre syntes inte Carmines välkända söner Emilio och Nicola till.

Filmen visas på biografen Victoria i Stockholm med start i morgon, och efter det åker Kuhlberg ut på en landsomfattande turné. Kolla in här om filmen visas i din stad!

SVT är stolta samproducenter, och om du inte redan skyndat iväg för att se filmen på bio, så sänds den hos oss den 30 november.

Han tror han är bäst from Film&TV-Producenterna on Vimeo.

postat av: Hanna Källqvist

Det blev inte oväntat dubbel svensk seger vid festivalen Nordisk Panorama i Århus. Bästa kortfilm blev Kill the Chickens to Scare the Monkeys av Jens Assur.
Och priset för bästa dokumentärfilm gick till Sista kapitlet: Farväl Nicaragua av Peter Torbjörnsson:

Dessutom blev det ett hedersomnämnande till Gerillasonen av David Herdies och Zanyar Adami. SVT har samproducerat båda dokumentärerna!

Sista kapitlet visades tidigare i år på Tempo Dokumentärfestival och vann pris för bästa dokumentärfilm på Sevilla Film Festival. Gerillasonen har biopremiär nästa fredag på Folkets bio och kommer att sändas i SVT i december. Även Sista kapitlet kommer snart i en tv nära dig, datum är dock fortfarande inte helt spikat.

postat av: Lars Säfström

När man går igenom programmet för dokumentär- och kortfilmsfestivalen Nordisk Panorama här i Århus slås man av den svenska dokumentärfilmens dominans. Frågan är om svensk dokumentärfilm någonsin varit så bra, haft sådan bredd och sådan hög kvalitet. Vem som vinner pris för bästa dokumentärfilm respektive kortfilm avgörs först i morgon tisdag, men jag vågar sätta en bra slant på att de svenska filmarna kommer att belönas efter förtjänst.

I festivalens egen webbtidning Festival Voice finns intervjuer och information om filmerna.


Annars är Nordisk Panorama inte bara en mönstring av det bästa av Nordisk dokumentär- och kortfilm just nu. Det är också en mötesplats för filmare och finansiärer och ett forum för diskussioner.

Andra satt inne i mörkret och tittade på film.
Många valde att mötas ute i det vackra vädret.









"Det bästa med dåliga kortfilmer är att de är korta"
Det var ett av inläggen i en diskussion om kortfilmens villkor där man talade om den korta filmens speciella berättarform och om problemen att nå ut till en publik.

I Århus finns en utbildning för kortfilm och en av lärarna är Richard Raskin, som i syfte att höja kvaliten på på det korta berättandet, bjuder in studenterna att skriva närstudier av några klassiska kortfilmer:

Bakom stängda dörrar Norsk film från 2008, 9 minuter
The Girl Chewing Gum Brittisk film från 1976, 12 minuter
Szél Ungersk film från 1996, 6 minuter

Och för alla er som tycker att även de traditionella kortfilmerna är för långa:

Late for Work from 5-Second Films on Vimeo.

Postat av: Lars Säfström

Den 23-28 september är det återigen dags för Nordisk Panorama, filmfestivalen som årligen turnerar mellan Malmö, Reykjavik, Bergen, Oulu, och årets arrangörstad Århus.

Här visas det bästa av nordiska dokumentärer och kortfilmer, och SVT Dokumentär finns givetvis på plats - inte minst för att kolla in hur våra samproducerade filmer står sig i dokumentärfilmsklassen.

Här på bloggen kommer du kunna läsa mer från festivalen, och här nedan ser du smakprov på några av den svensknominerade filmerna. Mer om festivalen och alla nominerade filmer kan du läsa här!

Håll utikik!

At Night I Fly from Film&TV-Producenterna on Vimeo.

Postat av: Hanna Källqvist

SVT Dokumentärs Ångrarna och Veckans brott fick båda ta emot kristaller på tv-galan som sändes från Älvsjömässan i söndags.

Men varmast mottagande av alla fick hederspristagaren - dokumentärredaktionens egen Tom Alandh. Rungande applåder och stående ovationer blev det när pristagaren utannonserades. I dag hyllades han, tillsammans med de andra pristagarna, på hemmaplan i tv-huset i Stockholm.

- Det känns förstås väldigt märkvärdigt för en vanlig "dörrknackar-journalist", när 1700 personer ställer sig upp och applåderar för en. Det är naturligtvis ett fint pris, men det är mottagandet som gör det minnesvärt, säger Alandh.

Fyra gånger har hans filmer varit nominerade, men när han väl fick statyetten var det för hans 40 år långa och trogna tjänst i dokumentärfilmens tecken. De sex filmerna om Martina har stannat i mångas minne, liksom mötena med Annika Östberg.

Tom själv framhåller att filmerna är ett resultat av sällsynt goda samarbeten.

- Utan Björn Henrikssons bilder och Karin Elanders klippning, som sedan blev Heleen Rebels klippning, hade filmerna aldrig blivit såhär bra. Det är en ära att ha så formidabla arbetskamrater.

Postat av: Hanna Källqvist

Två SVT-dokumentärer har gått till final när Europas bästa tv-program ska utses vid tv-festivalen Prix Europa i Berlin den 29 oktober.

Wikileaks - med läckan som vapen är nominerad i kategorin Current affairs. Filmen, som producerats av Bosse Lindquist och Jesper Huor, behandlar fenomonet Wikileaks födelse och uppgång. Filmen sändes i december 2010, och blev mycket uppmärksammad och omdiskuterad. Hela filmen kan du se här.

Samtidigt tävlar också dokumentären Kapten Nemos barn i dokumentärkategorin. Kapten Nemos barn är en gripande berättelse om barnförväxlingen på Bureå sjukstuga i Västerbotten. Två mödrar har fått sina barn förväxlade på BB och uppfostrat dem som sina egna. När felet uppdagades var barnen tre år, men de skulle hinna bli nästan sju innan Högsta domstolen beslutade att de skulle bytas tillbaka. Filmen producerades av Agneta Bernárdzon.

Kolla in Kapten Nemos barn här!

Festivalen delar ut utmärkelser i 14 kategorier. Prix Europa är Europas största tv-festival och årets upplaga är den 25:e i ordningen.

Postat av: Hanna Källqvist

Den 16 september blir det musik och film i Tempo Dokumentärfestivals regi!

I Slipvillans trädgård på Långholmen i Stockholm är rock'n'roll temat, och det bjuds på förhandsvisning och work in progress av två purfärska musikdokumentärer.

AM I EXPERIENCED? ? PÅ FÖRFEST MED JIMI HENDRIX
Regi: Hans-Erik Therus
60 min
Utifrån en rulle super-8 film med livematerial från en Jimi Hendrix-konsert i Göteborg har Therus skapat personlig resa tillbaka till 60-talet, där regissören följer Jimi Hendrix i fotspåren i Sverige.

WORK IN PROGRESS MED PETER MAGNUSSON OM BOB HUND ? THE MOVIE!
Bob hund fyller 20 år. Lagom till jubileet färdigställer filmaren Peter Magnusson den efterlängtade dokumentärfilmen om bandet.

Kvällen avslutas med delar av Bob Hund som spelar skivor. På plats säljs öl, vin och barmat. Evenemanget kräver föranmälan - gå med i Tempodokumentärfestivals facebookgrupp och attenda där!

Postat av: Hanna Källqvist

Äntligen! Dokumentärredaktionen vinkar sommaren adjö, omfamnar hösten och spejar lystet mot en ny Dox-säsong. Nu är de fyra första filmerna satta i tablån!

Vi presenterar stolt... (trumvirvel)

30/8 22.00: Jag är min egen Dolly Parton

Jessica Nettelbadts omtalade film om "Dollykollot". Fem färgstarka musiker förenas i vänskap genom sin kärlek till Dolly Parton. Det handlar om livet, kärleken och att våga förverkliga sina drömmar.

6/9 22.00: Catfish

Hyllad film om den unge fotografen Nev Schulman, som via Facebook träffar Megan. I takt med att tiden går blir deras relation mer och mer intim, och det börjar bli dags att ses på riktigt. Men är Megan den hon utger sig för att vara?

20/9 22.00: Benda Bilili

BENDA BILILI trailer from Trinity film on Vimeo.

I Kongo Kinshasas slum spelar ett gäng handikappade farbröder för livet. De berättar om sitt liv för alla som vill lyssna, och snart skapas en osannolik framgångssaga som kan få den hårdaste att dra på smilbanden.

Postat av: Hanna Källqvist

9 september är det dags för Kristallengalan, och i går offentliggjordes nomineringarna i de tio jurykategorierna.

Tre SVT-dokumentärer finns bland de nominerade: Dokument inifråns Säljsekten i kategorin Årets granskning, samt Ångrarna och Sagan om Jussi i Årets dokumentärprogram.

Säljsekten, producerad av Johan Ripås, sändes i februari och behandlar de anställdas arbetsvillkor på företaget The Phone House. Filmen visar hur unga säljare pressas till att jobba stenhårt utan att ställa några frågor eller kräva sina rättigheter. Filmen fick stort genom slag i media, och vdn Daniel Lindholm tvingades till slut till en offentlig ursäkt.

Sagan om Jussi firade operagigantens hundraårsdag med tillbakablickar över hans händelserika liv och karriär. Filmen producerades av Johan von Sydow.

Marcus Lindeens Ångrarna skildrar Mikael och Orlando, som i jakten på sina sanna jag opererar om sig från män till kvinnor. Men ingenting blir som de hade tänkt sig, och ångern kommer smygande.

Filmen gick i repris i söndags, och kan därför ses i sin helhet på webben här! Jippie!

Postat av: Hanna Källqvist